Jo. Nog är det en annorlunda tid. Aldrig tidigare har jag haft så nariga händer som nu. Tvättar och tvättar och tvättar. Kanske lätt maniskt, som en ritual för att rena mänskligheten från smitta. Och ja, jag stannar hemma. Har skickat ett blombud till mamma och tvättar händerna en gång till när jag tänker på att för vissa blir det inte annorlunda, inte alls.
För barn som far illa riskerar påsken snarare att bli mer av samma. Det blir ingen påsklunch hos mormor och ingen chans att få följa med kusinerna till den lilla stugan en sväng under lovet. Men pappa är hemma, uttråkad och frustrerad, mer irriterad och lynnig än vanligt. Alla de små ventiler som fått livet att vara uthärdligt försvinner. Ingen annan vet att mamma sover på soffan mitt på dagen med urdruckna vinflaskor liggande på golvet bredvid.
Hemmet är inte den bästa platsen för alla. För vissa är det den sämsta platsen. I förra veckan kom Brottsförebyggande rådets årliga sammanställning av det gångna årets brottsstatistik. Där redovisades att 16 kvinnor i Sverige under förra året dödades av någon de älskar eller älskat. Enligt beräkningar kommer var fjärde kvinna i det här landet någon gång utsättas för våld av en närstående, en make, sambo eller expojkvän. För några går det så långt att de mister livet.
Den här påsken ska vi vara hemma, men vi vet att statistiskt sett är hemmet den farligaste platsen för en kvinna att vistas på. Och allt för många barn blir skadade av att leva hos de vuxna de är beroende av och utlämnade till. Nu när myndigheterna rekommenderar att vi ska hålla oss hemma drabbas många kvinnor och barn av dubbel oro. Oro för att vara utanför hemmet, för smitta och oro för att vara i hemma, för våld.
Ännu är skolor och förskolor öppna på vardagar och socialtjänsten arbetar på för att barn ska slippa våld och vanvård. I tider av kris ser vi tydligare hur viktiga de offentliga kompensatoriska verksamheterna är för att ge varje barn rätten till en trygg och rolig barndom. Men under påskledigheten blir det annorlunda, då behövs du och dina ögon och ögon. Då behövs grannar som ser, hör och visar civilkurage. En stängd dörr är förövarens bästa vän.
Jag är orolig för hur våld i nära relationer riskerar att öka när fler tvingas vara hemma. Det finns en överhängande risk att pandemin ger andra bestående skador än de som sprids via viruset. Vi har ännu inte någon statistik, men kan se det på hur trycket på kvinnojourerna ökar. Fler kvinnor och barn tvingas fly från sina hem samtidigt som det är just i våra hem vi alla uppmanas vara. Storhelger är alltid en extra påfrestning, men än större när du inte kan få något andrum alls.
Den här påsken är annorlunda, på många sätt. För som statsministern sa i sitt tal till nationen: ”Det kommer några få avgörande stunder i livet då du måste göra uppoffringar, inte bara för din egen skull utan också för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Och den uppgiften gäller alla.” Om du misstänker att någon blir illa behandlad, slagen eller terroriserad ska du ringa 112. Det är rätt att lägga sig i vad som sker innanför en stängd dörr. Det är att bry sig om att tillkalla polis för att avvärja ett pågående brott.
Va? tänker du kanske nu. Ska inte en ledarskribent ställa krav på makten? Kräva att den politiska eller ekonomiska makten ska göra ditten eller datten. Jo, så brukar vi göra, men det här är en annorlunda påsk, och samhället det är vi. I tider som dessa ställs det på sin spets och det individuella ansvaret sätts på prov. Genom att se höra och störa så bryr vi oss om. Så kan vi ta oss igenom den här tiden med anständigheten i behåll.
