I ett läge där Sverige måste storinvestera i allt offentligt för att skapa jobb och ställa om samhället klimatsmart så satsar regeringen istället 40 miljarder per år på att minska den så kallade statsskulden. Den ska ner från 43,8 procent till 38,3 procent.

Varför i all världen då?

Vem blir rikare av det?

Finns det verkligen inget lönsammare och smartare sätt att använda pengarna på i Sverige än att år från år minska ekonomin genom att ”betala statslån” (vilket i praktiken innebär att staten skickar pengar till banker och fonder som i sin tur skickar dessa pengar till börsen eller till utländska stater som lånar).

Finns det inte ett överhängande klimathot som kräver jätteinvesteringar?

Finns det inte en bostadsbubbla med ständigt stigande priser som finansieras genom ränteavdrag?

Finns det inte massarbetslöshet som kräver fler jobb i offentlig sektor?

Och en flyktingsituation som måste få kosta (Nej visst ja. Det tar man ju från biståndsbudgeten).

Nu kan finansdepartementet höja skatter med 28 miljarder att jämföra med de 140 miljarder förra finansdepartementet klarade av i sänkningar.

Men det betyder i de egna prognoserna att arbetslösheten år 2019 ska fortsätta vara massiv, dvs 6,2 procent.

Sysselsättningen riskerar faktiskt minska.

Det här är svårt att förstå, det är som om det finns en verklighet med oro och hot och arbetslöshet och så en budgetverklighet där allt tickar på med någon tiondel av en procent här och där.

Borgare får vara arga på att höginkomsttagare får lite högre skatt medan rödgröna får vara tacksamma för att arbetslösa ska få utbildning.

Visst är det bra med gratis museum och fint att pensionärer får sänkt skatt men varför ska de fattigaste pensionärerna få höjd kostnad för hemvård?

”För att fem procent av kostnaden ska betalas av de sjuka, nu är vi nere i fyra procent och då måste man ju höja”.

Ungefär så förklarade minister Åsa Regner denna obegripliga budgetörfil mot dem som verkligen inte har marginaler.

Varför är budgeten så svag? Jag har svårt att förstå det annat än som att Decemberöverenskommelsen gör att S+MP inte vågar lägga en budget som ger alliansen skäl att rasa på allvar och kräva ändring.

Man lägger något som ser ut som en budget för ett gammalt Sverige där arbetslöshet var en fråga om att vara ”mellan två jobb”.

Kanske vi behöver ett nytt ord för de kommande budgetåren.

Regeringen lever i en budgetbubbla?

På fredag granskar Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg i en stor special den nya budgeten i förhållande till alliansen och BNP-utvecklingen.