Det var dagen efter demonstrationen och jag fick chans att vittja brevlådan i lugn och ro. Det tog bara några sekunder att inse att ingen vill mig något personligt eller viktigt via posten längre. Däremot vill någon lura mig. I kuvert efter kuvert.
Parasiterna.
Först är det stora elbolaget som lovar att skicka mig en kaffekapselmaskin, alltså en sådan där miljöskadlig brummande sak som drar en massa onödig el och kostar världen stora onödiga utsläpp att producera. Den finns dock i sex läckra metallicfärger, förklarar elbolaget. Samma bolag lovar mig rabatt på flygresor om jag köper extra mycket ren el.
Vad ska man säga? Ett företag som parasiterar på ett behov av energi som vi alla har, tappar snart kompassen.
Och jag slängde det första kuvertet.
Rickard Sjöberg lovar istället att jag har chans på 132 miljoner – och en Volvo. Han garanterar att det är skattefritt och att enda avsikten med det hela är att 49 goda organisationer ska få dela på överskottet av min insats. Han glömmer berätta om Postkodlotteriets omsättning totalt är över åtta miljarder kronor och att bara 27 procent av omsättningen går till välgörenhet. VD:s mångmiljonlön är heller inte nämnd.
Däremot luras man i svarskupongen för lottprenumerationen. Man anger samma pris för en lott och två och tre lotter (160 kronor/styck) fast det rätta priset, enligt konsumentlagarna, borde vara 160, 320 respektive 480 kronor.
Ett litet lurendrejeri i den stora parasitära verksamheten kanske inte märks?
Och jag slängde det andra kuvertet.
Banken försöker övertyga mig om att byta kort. Att det nya kortet har högre ränta på krediten nämns inte, man jämför överhuvudtaget inte med annat, berättar bara om fantastiska fördelar då jag kan få sitta i loungen på flygplatsen om jag visar upp detta kort. Dessutom ingår en reseförsäkring.
Nu har jag ju redan en sådan via den här bankens eget försäkringsbolag så nyttan av erbjudandet är noll. Men broschyren är fin.
Och jag slängde det tredje kuvertet.
Från FOIP (Register of the community trademarks) får jag en räkning på bara 1 998 euro. I räkningen varnar man stort för att andra företag – rena fuskare – skickar falska räkningar i FOIP:s namn och begär betalt.
De lovar att detta har inget med FOIP:s tjänster att göra. Jag kan lugnt slänga dessa fakturor om de dyker upp. Och det känns ju skönt.
Problemet är bara att jag råkar veta att FOIP självt varken har en beställning eller någon tjänst att erbjuda mig. Tvärtom, mycket finstilt står det att denna faktura är – just det – ett erbjudande om att jag kan få lagra ETC:s namn i deras databas. Varför jag nu skulle göra det?
FOIP är helt enkelt ett ovanligt fräckt bluffakturaföretag som varnar för sin egen verksamhet.
Kan man bli mer parasitär?
Och jag slängde det fjärde kuvertet.
Vi lever i en värld där tillväxten i det rikaste landet – USA – sedan 2009 till 95 procent gått till den rikaste procenten av medborgarna. Vi lever i ett land – Sverige – där inkomstskillnaderna ökat mest inom OECD de senaste fem åren. Vi lever i en tid då världens absolut största och mest växande del av ekonomin är finansmarknaden.
Ja, vi lever i parasiternas årtionden.
I stort och i smått.
En sjukdom har inlemmat sig i hela samhällets system, i varje medborgares vardag och varje kuverts slippriga meddelande. Det här är ett problem för hela ekonomin och för systemet självt. Allt mindre tid handlar om att skapa nyttigheter för att göra världen rikare, klokare eller hållbarare. Allt mer handlar om att lura andra på pengar.
De fyra svenska storbankerna har höjt vinsterna med nio procent det första kvartalet mot förra rekordåret. 24 miljarder kronor har man tagit i vinst från allmänheten. Det berättas i affärspressen som en god nyhet då vinst alltid är gott.
Men de 24 miljarderna är ett pris som medborgare tvingas betala eftersom de inte har något val.
Ingen kan idag ställa sig helt utanför den parasitära finansiella ekonomin, ingen får leva utan att någon procent av varje handling hamnar hos en byråkrati som faktiskt inte gör något alls mer än lägger sig som en onödig kostsam mellanhand mellan dig och det liv du vill leva.
Och nu det värsta.
Det finns inget kuvert att slänga för den som vill stoppa de stora parasiterna.
