Ledare. Annie Hellquist.

2017-11-18 09:15

Den stora lögnen om Kabul

Människor hörde inte plötsligt ett rykte om Sverige och bestämde sig för att riskera livet i en gummibåt. Man flyr för att man måste, Sverige hör man talas om på vägen.

Jag läste första gången om dem förra sommaren, i en kort nyhetsartikel från nyhetsbyrån AP. Bombväggarna i Kabul. Mellan tre och sju meter höga och 13 ton tunga, breder murarna ut sig i tusental i staden.

Nu har delar av cementlabyrinten som brett ut sig oreglerat börjat plockas ned. Inte för att staden blivit säkrare, utan för att murarna förvandlade gatorna till dödsfällor, med få utvägar när det smäller. De murar som tas ner är de som privatpersoner själva satt upp, murarna runt myndighetsbyggnader och ambassader blir kvar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det här är staden där vart femte civila dödsoffer befann sig under årets första halva, efter vilket FN förklarade att civila dödsoffer var rekordhögt. Det är med andra ord en av de farligaste städerna för civila. Ändå är staden ett av tre områden som utpekas av Migrationsverket som säkra.

Vi följer utvecklingen, brukar Migrationsverket svara på frågan om Afghanistan. Gör ni verkligen det? För den senaste månaden har sett ut så här, i det Kabul som ni kallar säkert:
Förra veckan stormades en tv-station i Kabul av beväpnade män, den 21 oktober klev en självmordsbombare ombord på en minibuss och dödade 15 personer, dagen innan dog 56 människor i en attack mot en moské, ytterligare några dagar innan avstyrdes en attack när polisen stoppade en lastbil med nästan tre ton sprängmedel. Går vi tillbaka till september hittar vi raketbeskjutningar kring flygplatsen med mera, med mera.

Det har etablerats en ny ”sanning” i debatten om flyktingarna från Afghanistan. Numera heter det att de ”lockats hit” av Sveriges tidigare generösa asylregler.

Med det som skäl menar de som är för en striktare asylpolitik att det är dags att ta förnuftet till fånga och strama upp politiken, medan de som vill se en amnesti argumenterar för att Sverige har en ”moralisk skuld” i och med en tidigare asylpolitik som lovade mer.

Berättelsen om att afghanska flyktingar har ”lockats hit” skymmer berättelsen om att de faktiskt har haft skäl att fly, och att skälen att fly blivit fler och mer akuta för afghanerna.

Det här var inte människor som plötsligt 2015 hörde ett rykte om Sverige och därför bestämde sig för att riskera livet i en gummibåt. En betydligt vanligare berättelse är att man flyr för att man måste, Sverige hör man talas om på vägen.

I det här läget väljer Uppdrag granskning att göra ett program utifrån den fullkomligt idiotiska frågeställningen, är det verkligen säkert att man dör om man utvisas till Afghanistan?

När de kom fram till att, nej, en utvisning är inte lika med en säker död, ansåg de sig ha nyanserat debatten. Men frågan är inte relevant. Frågan om asyl grundas inte på att alternativet är döden.

UG borde läsa utlänningslagen och skrivningarna om alternativt skyddsbehövande, som en stor majoritet av de afghanska flyktingarna torde definieras som. Om man som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt – då har man asylskäl.

Om UG hade tagit sitt journalistiska uppdrag på allvar hade de istället nagelfarit makthavarnas bild av saken och frågat sig, är Kabul verkligen ett säkert internflyktsalternativ? Hur hade de besvarat den frågan när det första som händer den kille de följer tillbaka är att det smäller utanför hans hotell?

Det rapporteras om en djup spricka i regeringen och hårda förhandlingar dag och natt mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna när det gäller utvisningarna av unga människor till Afghanistan.

Det rapporteras om att S pressas inifrån av medlemmar som vill se ett stopp på utvisningarna av ungdomarna. Ungdomar vars handläggningstider dragit ut på tiden så att många hunnit fylla 18, eller som skrivits upp i ålder med alltjämt ifrågasatta metoder.

Nu senast av en grupp rättsläkare som i en debattartikel i Svenska dagbladet i veckan sågade rättssäkerheten och tillförlitligheten i bedömningarna. Samtliga rättsläkare vid den rättsmedicinska enheten i Uppsala enhälligt avstått från att göra åldersbedömningar.

S vill ge sken att de står för rättssäkerheten och konsekvensen, ”har man inte asylskäl, så får man inte stanna”. Men det rättssäkra vore att säga: hallå, vi har en metod för åldersbestämning som är väldigt ifrågasatt och inte verkar vara säker, vi måste pausa åldersbedömningarna.

Eller: hallå, både Nato och USA de senaste veckorna beslutat sig för att skicka fler trupper till landet, attackerna i Kabul har ökat, det råder i det närmsta enhällighet mellan olika bedömare och experter om att säkerhetsläget har försämrats och kommer fortsätta försämras. Det är dags att göra en omvärdering.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Annie Hellquist
Annie Hellquist 

redaktör för ETC, nyhetsmagasinet som kommer ut en gång i veckan.