Poängen är att Dagens Nyheter just tycker.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Artikeln publiceras som nyhet, under ekonomivinjett. Men själva budskapet – förstärkt med generöst tilltagen grafik – är att arbetstidsförkortning per automatik skulle leda till löneminskning. Går du ner 25 procent i arbetstid följer din lön efter. Dagens Nyheter illustrerar med exempel, ”så mycket minskar lönen med sextimmarsdag”. Viktor som brukade tjäna 20 000 kronor/månad får plötsligt ut 3 610 kronor mindre efter skatt. Vilma som brukade tjäna 40 000 kronor/månad förlorar 6 290 kronor. Och så vidare.
Alla som läser drabbas av privatekonomisk ångest. Förståeligt, det handlar om många tusenlappar. Arbetstidsförkortning framstår som oförnuftigt, omöjligt, ett säkert sätt att underminera för vanliga löntagare, att påtvinga varje svensk ett alldeles eget slukhål.
Men det är ingen sanning.
Bara en åsikt. Förmedlad på nyhetsplats i landets största morgontidning.
Ekonomijournalistik, särskilt hos renodlade affärsmedier, har inte ambitionen att granska alternativ till rådande ordning. Ja, kritisera alternativ är en sak, gärna raljera och förminska, men att seriöst pröva dem är en helt annan.
När vi startade Dagens ETC hade vi fått nog.
Fördomarna.
Förljugenheten.
Faktaresistensen.
Det är givetvis i sin ordning att ha synpunkter kring vilka effekter en generell arbetstidsförkortning skulle ha för individ, företag och samhälle. Men alla skulle vinna på att åtminstone låta sina synpunkter snudda vid människors upplevda behov och resultat som kommit ur redan genomförda försök med sex timmars arbetsdag.
Dagens ETC har rapporterat mycket om den här frågan. Den är intressant av flera skäl. Dels för att väldigt många verkligen känner att de skulle behöva gå ner i tid för att kunna balansera mellan arbete och allt det där andra som är ett liv. Och dels för att det nu börjar komma fler krav om att fackförbund och partier ska agera. Till exempel fanns ett stort antal motioner på Kommunals kongress som menade att sex timmar ska bli den nya heltiden, och distrikten lyfte upp arbetstidsförkortning på Socialdemokraternas senaste kongress.
Krav som inte handlar om att samtliga svenskar ska råka ut för samma öde som Viktor och Vilma, utan om att 75 procent av tidigare arbetstid fortsatt ska ge 100 procent av tidigare lön.
Inte så mycket att hoppas på, tycker Dagens Nyheter.
Vi undersöker vad det faktiskt skulle kosta, tycker vi på Dagens ETC. Den artikeln (16/1 2014) är fortfarande en av våra mest lästa och delade. Möjligen för att den ger ett konkret svar.
86 miljarder kronor.
Det skulle vara den årliga kostnaden för att införa sex timmars arbetsdag.
Mindre än jobbskatteavdragen.
Mindre än vad storbankerna gjorde i vinst förra året.
”Ekonomiskt är 86 miljarder en mycket liten summa jämfört med de totala lönekostnaderna på 2 156 miljarder som alla arbetsgivare hade 2013.
Nettokostnaden är bara 3,9 procent av de totala lönekostnaderna i landet”, skrev Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i sin artikel (som detaljerat presenterar den bakomliggande uträkningen).
”Eller vi kan jämföra kostnaden med de totala vinsterna i de svenska företagen 2013. De var 944 miljarder kronor. Om företagen själva skulle betala de 86 miljarder arbetstidsförkortningen kostar skulle vinstandelen för dem sjunka från 38 till 35 procent.”
Du kanske inte alls håller med. Men här kom något som utmanade den som reflexmässigt anser att sex timmars arbetsdag skulle förstöra Sverige, eller åtminstone företagens konkurrenskraft.
Är det inte rimligt om företagen marginellt minskar sin vinstandel?
Är det inte extra rimligt om deras anställa samtidigt bidrar genom att sänkta skatter på inkomst återställs?
Är arbetstidsförkortning inte en kraftfull åtgärd för att sysselsätta de som i dag går utan jobb?
Utmanande idéer kan verka vara omåttligt naiva tills de utreds och, om det finns förutsättningar, prövas. Därför har Dagens ETC fortsatt bevaka frågan om vad som egentligen är en optimal arbetsdag. För att den är viktig, och för att alla borde vara nyfikna på vad som kan komma efter den lagstiftning – snart 50 år gammal, hur mycket har inte arbetsmarknaden förändrats? – som bestämde att arbetsveckan är högst 40 timmar.
Dagens Nyheter korrigerar Dagens Nyheter. Jag har svårt att läsa tidningens huvudledare (20/7) på annat sätt än att den opinionsdrivande redaktionen, med en lätt skammens rodnad, har för avsikt att nyansera vad som dagen före publicerats på nyhetsplats.
”Den (arbetslinjen) har i tio år lagt en våt filt över viljan att ens tänka i banor av att vi faktiskt kan jobba mindre. Fler måste arbeta och alla måste jobba mer, heter det ofta. Men det stämmer inte helt.”
Arbetstidsförkortning kan vara något positivt. Kortare veckor eller fler semesterdagar. Vägen framåt är ”ansvarsfulla fackföreningar som växlar in produktivitetsökningar mot en kombination av högre lön och kortare arbetstid”.
Det börjar kanske hända något med debatten.
I så fall, äntligen.
För hur pinsamt är det inte att internationella medier förmår behandla svensk arbetstidsförkortning mer djuplodande och professionellt än de flesta svenska medier. New York Times berättade (20/5) om sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende i Göteborg. En ordinär nyhetsartikel. Med avsikt att belysa ämnet. Den som läser hotas inte med sänkt lön, utan får veta att försöket enligt en utvärdering har varit framgångsrikt. Lägre sjukskrivning, högre produktivitet. Men:
– Vi kan inte betala människor för att inte arbeta, sa moderaten Maria Rydén, som har gjort vad hon kan för att stoppa sabotera experimentet.
En ideologiskt låst lokalpolitiker fördummar en debatt.
Hon får tyvärr sällskap av en tongivande morgontidning.
