En gång talade man om Sovjetmänniskan, ett slags grådaskig robotmänniska, drogad av propaganda, som bara lydde order. Hon fanns såklart inte, men det var en bild av skräcken inför hur makten kan forma människan.
Och konsumtionsmänniskan? Som den kapitalistiska ideologin formar? Hur ser den schablonen ut? Modeklädd, bantande och plastikopererad med blicken drunknad i sin Iphone, datorspelande, kommunicerande över Facebook och Instagram, jagande nya trender och mer pengar att konsumera för?
Vi stannar alldeles för sällan upp för att faktiskt granska vad som pågår. Vi lever nu fullständigt nedsänkta och indränkta i propaganda, men den kallas reklam. Stormedierna håller på att gå under i brist på reklam och ruckar på etiska regler för att locka den till sig, sponsrade artiklar med inbyggd, helst dold reklam.
Google, Facebook, Twitter och så vidare kartlägger våra liv värre än Sovjet gjorde, allt för att påpracka oss propaganda. Vi uppmanas vara vandrande reklampelare för oss själva och överallt sälja ut oss som varumärken. Helst ska ”reklam” vara inbyggd i alla texter så att de är direkt säljande och ”delas mest” eller blir bestsellers.
Reklampropagandan utlovar olika slags lycka och status, men ser samtidigt till att vi aldrig duger, på det att vi aldrig ska sluta konsumera. Mad Men, tv-serien som överallt hyllas har jag alltid tyckt varit en praktfull kalkon – jag levde faktiskt då, att den hyllas beror antagligen på att följande generationer vill ha just denna story. Men slutet var magnifikt: en öronbedövande hyllning till Coca-Cola. Man kan tänka att tittaren får välja: Det var här de kommersiella krafterna stal världshistoriens mest ljuvliga ungdomsuppror ”flower power” och dödade det. Eller också att det var nu kapitalismen lärde sig att erövra varje ungdomlig yttring av frihetslängtan och lyckades förvandla dem till kommers: tillväxt.
Mitt intryck är att följande generationer mår dåligt av vad som då faktiskt var på väg att hända, inklusive maj -68. Att de har dåligt samvete för att de inte är uppfinningsrika utan underkastar sig Apple och Facebook, girighetsbudskapet och synen på sig själva som varumärken, men att de inte vill tillstå det, utan föredrar att förakta.
På Sovjettiden var världens herrar sådana som Stalin och Mao, fasansfulla personkultsmåltavlor. I förra veckan åkte fem globala banker på böter på 5,7 miljarder dollar, därför att de sysslat med valutamanipulationer. Typiskt, tänkte jag surt, tills jag lyssnade till en fristående ekonom på BBC radio, som påpekade att det är en fullkomlig skandal. Om en så kallad vanlig människa gjort sig skyldig till en miljondel av den brottslighet som bankerna regelmässigt sysslar med, hade hon ställts inför rätta, dömts till fängelse och fått sitt liv förstört. Men banker ställs inte inför rätta, det görs upp i godo och de får betala en droppe i havet i böter från sina gigantiska övervinster.
Ingen bank eller finansinstitution åtalades efter den globala finanskrasch de orsakade 2008. Istället sattes de på fötter igen, finansierade av våra skattepengar – för att få återgå till överlöner, bonusar och sjuka avgångsvederlag. Svenska banker, med Nordea i spetsen, får betala böter därför att de låtit bli att kontrollera ”kriminella kapitalströmmar”. Om en vanlig människa på samma sätt understött terrorfinansiering hade hon fått ett drakoniskt fängelsestraff och jagats av mediedrev. ”Svensk finansierade dödsmördarterror!” Detta sätt att juridiskt särbehandla banker och finans undergräver demokratin, får den att ruttna, liksom tilltron till rättvisan och får både stormedier och politiker att framstå som besegrade av kapitalets suveräner, som ser sig som världens herrar, som ingen rår på.
Och just nu är det verkligen så och det är en tickande bomb; varför ska vi lyda lagen när storskurkarna regelmässigt kommer undan? Varför ska vi gå till val och välja politiker som inte vågar ta itu med bankernas och finansens kriminella verksamheter? Varför ska vi lita till medier som gör en notis av finans- och bankbrottslighet, men jätterubriker av någon vanlig människas eller popkändis tillkortakommanden? Det är så propaganda fungerar i vardagen, det man väljer att berätta.
Vad vi är på väg att inse är att länder som Spanien och Grekland inte längre får styra sig själva, de är underkastade världsbankens, IMF:s och EU:s ”mjuka” diktatur. Vi kan alla se att det fanns miljarder i skatteintäkter att ösa ur för att understödja bankerna 2008, att de rikaste sen 2008 blivit ännu rikare. Men vanliga människor i detta ”system” utsätts för totalt obarmhärtiga nedskärningar, istället för den stimulans som man gav bankerna, en global överföring av pengar från de fattiga till de redan rika, godkänd av dagens räddhågsna politiker.
Det finns en alternativ berättelse om EU: att pengaeliten ville ha en ersättning för de kolonier de förlorade efter andra världskriget, en konsumtionsmarknad, och att de klappade fredsvisionärerna på huvudet, visst! – men hade en helt egen agenda, den som nu blir tydlig. EU behandlar Grekland som en koloni. Och om Podemos vinner nästa val i Spanien kommer det att visa sig att demokrati inte längre fungerar. Vad folken vill är ointressant, jämfört med vad bankerna, IMF, EU och Tyskland vill omstöpa länderna till. Det kommer inte att hålla i längden. Men än så länge framhärdar medelklassens konsumtionsmänniska i att vara en zombie, inte grå som Sovjetmänniskan, men lika lurad.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
