De försöker allt mer desperata metoder för att väcka liv i det som en gång var. Centerpartiet och Liberalerna beter sig som den där killen som tror att han kan få en tillbaka om han hotar att göra slut. Smäller i dörren och går ut. Men Moderaterna och Kristdemokraterna har redan börjat snegla efter en annan kille, en yngre och farligare. De springer inte efter ut genom dörren, gråter inte och bönar inte Centerpartiet och Liberalerna att komma tillbaka. De röstar iskallt igenom sin budget med hjälp av Sverigedemokraterna istället.

Samtidigt har Centerpartiet och Liberalerna ett överläge. För att få hänga med den nya killen krävs deras välsignelse. Moderaterna och Kristdemokraterna vill inget hellre än att gå vidare. Efter många månaders kaos går de nu i parterapi som ett sista försök att rädda förhållandet. I veckan har de så pratat med varandra alla fyra. Moderaterna kan nog lova att sluta prata giraffspråket, men då måste de andra också se den större partens behov. Statsministerposten är inom räckhåll. Men det går inte som Moderaterna tänkt. Centerpartiet och Liberalerna kan släppa M fria men mot kravet att de inte förnedras av att Moderaterna och Kristdemokraterna hänger med den där yngre killen de vänslades med tidigare.

Problemet är bara att det inte går. Enda vägen till makt för rest-alliansen är att hålla Sverigedemokraterna på gott humör. Att släppa fram Kristersson som statsminister och samtidigt kräva att han inte ska få stöd av Sverigedemokraterna går inte. Det är som att bestämma att det alltid ska vara sol- och badväder på midsommar. Det går helt enkelt inte, hur gärna du än vill.

Låt oss backa tillbaka till det enda som egentligen är på riktigt under höstens kaos – valresultatet. Sveriges riksdag har 349 mandat. Av väljarna fick de rödgröna partierna 144 mandat, alliansen 143 och Sverigedemokraterna 62. Inget av blocken har alltså de 175 mandat som krävs för en majoritet. Det mest legitima utifrån valresultatet är att partiledaren för det största partiet i det största blocket får bilda regering.

När Centerpartiet och Liberalerna gör ett sista desperat försök att rädda alliansen är det i tidstypisk faktaförnekande stil. De gör precis motsatsen mot vad de signalerar. Eftersom alliansen har färre mandat än de rödgröna krävs ett SD-stöd för att Kristersson ska bli statsminister och alltså för att en anti-SD-klausul ska behövas. De har uppenbart räknat med Sverigedemokraternas stöd när försöker både ta makten och lappa ihop en dålig relation.

Alliansens desperata försök kommer att leda till ett av två möjliga resultat. Antingen blundar de och lägger enorma PR-resurser på att dölja att de litar på Sverigedemokraternas stöd och de krav som det kommer att betyda i politiken. Eller så accepterar Centerpartiet och Liberalerna att Moderaterna vill göra slut och gå vidare högerut.

Efter en lång och bråkig höst gå det inte att dra ut på det längre. Ibland måste du ta steget och bara driva igenom skilsmässan. Det kan vara trist. Det var nog en lycklig relation en gång i tiden, men ingen mår bra av det här längre. Ni gör bara varandra och omgivningen illa. Det är hög tid att fatta ett beslut.

Vad är minst illa för Centerpartiet och Liberalerna, en regering ledd av Socialdemokrater eller en regering stödd av Sverigedemokrater?

Vilket vallöfte ska ni svika?