Ledare. Göran Greider.

2017-03-15 03:00

Alliansen knuffar försvarsministern mot militär rustning

”Varje krona till försvar och militär är i praktiken en krona mindre till välfärd.”

Det är plågsamt att se en socialdemokratisk försvarsminister som tagits som gisslan av sin egen retorik. Peter Hultqvist är den politiker som, redan långt före valet 2014, allra tydligast gick ut och varnade för rysk expansion och ett allt osäkrare läge i Östersjöområdet.

Han hittade i dessa frågor en tom autostrada att röra sig framåt på, eftersom alliansregeringarna tidigare inte brytt sig om försvaret överhuvudtaget. Hans retorik gick direkt hem hos den svenska försvarsmakten. Han blev snabbt lite av hjälte i officerskretsar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Därefter har stämningarna efter hand piskats upp, framförallt på grund av Rysslands folkrättsstridiga annektering av Krim och landets inblandning i Ukrainas angelägenheter, men också på grund av att den svenska försvarslobbyn har drivit på starkare än någonsin. 

Det är svårt att uppleva de journalister som skriver om försvarsfrågor och säkerhetspolitik i de stora tidningarna som särskilt opartiska. Snarare ökar de pressen på regeringen att gå med på ständigt ökade försvarsutgifter. Man ser dem exempelvis nästan aldrig ta upp de siffror som då och då kommer om ökad global vapenhandel eller det stora militära övertag som Natostyrkorna de facto har över rysk militär.

Natokampanjande, ubåtshysteri och ett mått traditionell rysskräck har nu paradoxalt förstärkts av Donald Trumps press på att Nato-länderna måste lägga mer pengar på sina försvar. Under presskonferensen på måndagen slog kristdemokraten i församlingen fast att de extra 500 miljoner kronor som nu, för 2017, satsas på försvaret bara är ett litet steg mot att nå tvåprocentig BNP-satsning på försvaret.

Allianspartierna knuffar numera Hultqvist framför sig – mot ständigt ökade militära utgifter. Det är ganska sensationellt att inför en vårbudget satsa extra så här. Och han kan inte göra så mycket åt det. Vad han än föreslår så bjuder allianspartierna över. 

Jag har påpekat det många gånger: Försvarsstrider kan aldrig vinnas av socialdemokratin eller av något rödgrönt parti. Och var så säker: De närmaste åren kommer de borgerliga partierna, inklusive SD, att försöka knuffa försvarsministern ännu längre mot den yttersta fronten. Vi kan vara rätt säkra på att anslagen till militären kommer att öka kraftigt. Moderata politiker har rentav varit beredda att helt riva upp överskottsmålet för statens finanser, för att kunna låna pengar till försvarsändamål! Att slopa överskottsmålet för att satsa på välfärd är däremot tabu.

 

Det är bara att konstatera att vi lever i en oerhört konservativ tid. Försvarsfrågan framställs ofta som viktigare än både välfärd och klimatfrågor. ”Vapenöverföringarna (vapenhandeln) nådde under perioden 2012–2016 därmed sin högsta volym sedan det kalla krigets slut”, skrev Sipri, Svenska fredsforskningsinstitutet torrt men ödesmättat i ett pressmeddelande för några veckor sedan.

Vapenströmmarna har framför allt gått till Asien och Mellanöstern, och exempelvis Saudiarabien ökade sin vapenimport med hela 212 procent under perioden. USA är det land som exporterar överlägset mest vapen – och står för en tredjedel av leveranserna som går till över 100 länder. Även Ryssland exporterar en hel del, men USA är i en klass för sig. Och Sverige är, som bekant, en av de ledande vapenexportörerna sett till landets storlek. Fast det vill vi sällan riktigt veta av, eftersom självbilden vi har är att Sverige är en fredsduva. Debatter kan flamma upp när Stefan Löfven och vapentillverkaren Wallenberg åker på gemensam resa till Saudiarabien, men det glöms märkligt fort.

Varje krona till försvar och militär är i praktiken en krona mindre till välfärd. Men sedan länge finns det knappt någon intern opposition mot militära satsningar inom socialdemokratin – och uppenbarligen inte heller hos Miljöpartiet. Vore jag miljöpartist skulle jag åtminstone påpeka att militära insatser i skarpt läge historiskt alltid har bidragit till enorm miljöförstöring (till exempel när oljekällor brann under Gulfkriget).

Den svenska militären redovisar själv sina koldioxidutsläpp varje år och det är rätt enorma mängder. 2015 släppte försvaret totalt ut 18 085 988 kilo koldioxid. Samma år producerade man 8,7 miljoner kilo avfall, varav 2,1 miljoner kilo ”farligt avfall”. Riktigt stora, gemensamma Natoövningar drar enorma mängder diesel på grund av alla transporter med tåg, flyg och lastbilar. Konstigt nog klarar sig militären sig alltid från miljökritik. Och de närmaste åren kommer det ekologiska fotavtryck den svenska försvarsmakten sätter i världen självklart att öka rätt mycket på grund av de nya resurser de får och kommer att få.

”Det befästa fattighuset” hette en berömd antimilitaristisk stridsskrift ur arbetarrörelsens historia. Den gavs ut 1913 av SSU. Där visade man på sambandet mellan rustningsindustri och klassherravälde.