Kommentar. Kent Werne.

2016-06-03 10:00

Academedia till börsen – 60 000 elever drabbas av spekulationens nycker

Sverige har skapat ett världsunikt system där skattefinansierade skolor kan köpas och säljas som vilka spekulationsobjekt som helst.

Säga vad man vill om Sverige, men rädda för att testa nya saker är vi inte. Det gäller kanske särskilt på utbildningsfronten. Och försöket med ”sociala utfallskontrakt” i Norrköping är blott ett exempel på hur skolan förvandlats till geschäft. Ett annat och betydligt mer storskaligt marknadsexperiment är att utsätta 300 skolor, 9 000 lärare och 60 000 elever för aktiespekulationens nycker, vilket blir fallet när riskkapitalbolaget EQT nu skickar Academedia till börsen.

Academedia har varit börsnoterat förr, 2010, men då var friskolekoncernen betydligt mindre. Sedan dess har omsättningen ökat med 400 procent, till över 8 miljarder. Förra året var rörelsevinsten 600 miljoner. Och allt handlar om skattepengar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


 

Nyheten hade förstås kunnat glida omärkt förbi, och så hade vi kunnat fortsätta dryfta väsentligheter som Isabella Lövins hårtestar. Men så dristade sig statsminister Stefan Löfven till att uttrycka en åsikt. ”Det är helt horribelt ... Nu får det vara stopp för vinstjakten i skolan”, sa han. Vilket väckte näringlivshögerns vrede. ”Det anstår inte en statsminister att uttrycka sig på det sättet”, rasade Annie Lööf. Hur kan statsministern ”smutskasta ett stort utbildningsföretag”? undrade Academedias kommunikationschef Paula Hammerskog.

Ja, hur vågar han tycka till? Borde inte skolan utlämnas helt åt marknadskrafterna och politiker ägna sig åt andra saker?

Löjligast var nog Dagens Industris ledarskribent Lotta Engzell-Larsson, som anklagade Stefan Löfven för ”marknadssabotage”. De nya aktieägarna – däribland miljardären Rune Andersson och Swedbank Robur – ”riskerar nu att förlora pengar om priset på bolaget faller på grund av statsministerns utspel”, enligt Lotta Engzell-Larsson.

Vilket dravel. Det torde knappast komma som någon överraskning för spekulanterna att regeringen och Vänsterpartiet redan hösten 2014 aviserade ett stopp för vinstjakten i välfärden, och att Ilmar Reepalu nu leder en utredning som ska mejsla fram reformförslag. De köper aktier fullt medvetna om att den ”politiska risken” är betydande. Men sannolikt har de gjort bedömningen att en vinstreglering inte får majoritet i riksdagen, en bedömning som ju också Lotta Engzell-Larsson delar.

Samtidigt pågår vinstjakten i välfärden oförtrutet – med den nydaningen att flera tidigare riskkapitalägda vård- och skolkoncerner har blivit eller kommer bli börsbolag. Ägarnas målsättning – maximal avkastning – är dock oförändrad. En målsättning med numera välbelagda konsekvenser i form av färre lärare, lägre lärarlöner, sämre resultat på nationella prov för utsatta grupper och glädjebetyg.

På många sätt blir det säkert business as usual för Academedia. Vad börsintroduktionen däremot illustrerar med all önskvärd tydlighet är att vi skapat ett världsunikt system där skattefinansierade skolor kan köpas och säljas som vilka spekulationsobjekt som helst, där de kan byta ägare över en natt utan att vare sig politikerna, skattebetalarna, lärarna, eleverna eller för den delen skolcheferna har något att säga till om.

Horribelt? Tja, det är förstås upp till var och en att bedöma.