Ny bok rapporterar från en bortglömd grupp

Nu finns en del av kampen för kulturell integrering dokumenterad och analyserad i boken Konsten att delta, där konstvetaren Macarena Dusant sammanfattar konstnären Ola Öhlins arbete med att få in konstnärer från andra konstfält än det västerländska i värmen.

– Det är olika saker som står i vägen för nyanlända konstnärer. Forskaren Sofia Lindström använder begreppet dubbeletablering, där nyanlända konstnärer ska dels ta sig in på arbetsmarknaden, dels etablera i det svenska kulturfältet. Det finns praktiska problem som har att göra med kontaktnät, verifierbarhet av diplom och ett västerländskt konstbegrepp, säger Macarena Dusant.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

”Inte ett riktigt yrke”

Enligt henne har det offentliga Sverige mycket att förbättra när det gäller stödet till dessa konstnärer.

– Konstnären Sahar Burhan, som jag intervjuat till boken berättar att när hon kontaktade Arbetsförmedlingen möttes hon av inställningen att konstnärskap inte är ett riktigt yrke, säger Macarena Dusant.

Kritiken gäller också en vaghet i de kulturpolitiska målen, där internationellt arbete sammanblandas med interkulturellt arbete, och där prestigen i den förra går ut över ansträngningarna i den andra.

– Det pratas mycket om mångfald, men det har blivit ett begrepp som används som värdeord, myndigheter och institutioner är duktiga på att producera mångfaldspolicyn utifrån sin medvetenhet men väldigt lite görs i praktiken för att förändra strukturer. Det vore bättre om man utgick från social rättvisa för konstnärer som marginaliseras, säger Macarena Dusant.

Solskenshistorier kan lura

På den givna frågan om det finns några lyckade exempel, några solskenshistorier att lyfta spjärnar hon emot.

– Det finns konstnärer som har fått arbete inom kultursektorn genom projektet. Men solskenshistorier baseras i detta fall på ideologin att hjälpa Den andre som inte kan hjälpa sig själv och upprätthåller exkludering. Vi borde söka efter historier där makten har omfördelats till flera samhällsgrupper och inte söka efter enstaka solskenshistorier. Då lurar vi oss själva, säger Macarena Dusant.