Kommentar / Julia Skott.

2017-11-27 17:12
  • Charles Manson förs till häktningsförhandling, 1969. Bild: AP/TT
    Charles Manson förs till häktningsförhandling, 1969.
  • Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten, åtalade för morden på sju personer, på väg in i domstolen i augusti 1970. Bild: George Brich/AP
    Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten, åtalade för morden på sju personer, på väg in i domstolen i augusti 1970.
  • De fem offren från 19 augusti 1969 - Voytech Frykowski, Sharon Tate, Stephen Parent, Jay Sebring, och Abigail Folger. Bild: AP/TT
    De fem offren från 19 augusti 1969 - Voytech Frykowski, Sharon Tate, Stephen Parent, Jay Sebring, och Abigail Folger.
  • Manson i augusti 2017.
    Manson i augusti 2017.
  • Manson  med karaktäristiskt stort hår och skägg och hakkorset inristat i pannan. Bild: Eric Risberg AP/TT
    Manson med karaktäristiskt stort hår och skägg och hakkorset inristat i pannan.

Massmördaren som aldrig mördade

Den 19 november dog Charles Manson, 83 år gammal.

Det finns många galningar med hakkors tatuerade i pannan; få av dem blir namn som alla känner igen, skriver Julia Skott, som reder ut hur det kommer sig att Charles Manson blev en av dem – och tar pulsen på genren ”true crime”.

Manson har kallats den mest kända massmördaren som aldrig faktiskt mördade någon. Allmänhet och populärkultur har fascinerats av honom och hans historia i över fyra decennier. Otaliga böcker och artiklar har skrivits. Det har gjorts dokumentärer, spelfilmer, och TV-serier om honom och baserade på honom; senast TV-serien Aquarius (2015) med David Duchovny som en polis som möter Manson och hans följare innan och efter de bestialiska morden.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Växande fascination

På senare tid har fascinationen för genren som kallas ”true crime” vuxit enormt. Kanske är det nya distributionskanaler för både text, ljud och bild som gjort att fler kunnat upptäcka den.

Podden My Favorite Murder har på mindre än två år gjort Georgia Hardstark och Karen Kilgariff till proffspoddare som säljer ut live-föreställningar över hela världen – och de är bara en av många dussin poddar som handlar om mord, brott och ondska.

Under hösten kom serien Mindhunter på Netflix, som handlar om hur FBI på sjuttiotalet började jobba med profiler av brottslingar och massmördare.

Kittlande med kult

Det var helt enkelt en läglig tidpunkt att dö, för någon som var så besatt av kändisskap som Charles Manson. Men varförväckte han så stor fascination, i så många år? Det finns många galningar med hakkors tatuerade i pannan; få av dem blir namn som alla känner igen.

Delvis handlar det förstås om att det är kittlande och obehagligt med kulter och kultledare. Hur kan någon så fullständigt kontrollera andra människor, så att de ger upp makten över sina pengar, sina kroppar, sina tankar? Detta tilldrog sig också under en tid då västvärlden var besatt av nya inställningar till droger och sex, och de (huvudsakligen) unga flickorna runt Manson var ett tacksamt och eggande exempel på de galna hippies som etablissemanget ville skrämmas med. Under rättegången fortsatte Manson-familjen att väcka rädsla och försökte skrämma vittnen och på andra sätt störa processen.

Men mycket beror nog också på vem och var. Charles Manson hade umgåtts med en rad mer eller mindre kända människor i Hollywood. Morden tilldrog sig i regissören Roman Polanskis hem och ett av offren var hans höggravida fru, skådespelerskan Sharon Tate. Det gjorde vad som annars kanske hade varit ett sjaskigt men snart bortglömt fall till tacksamt förstasidesstoff.

Snaskig gåta

Och händelserna fortsätter att fascinera av samma anledningar – men också för att vi aldrig riktigt fått svar på varför det gick som det gick. Mansons följare, både de som utförde morden och andra, har gett varierande vittnesmål genom åren. Själv har han mest hävdat att han är djävulen. Och inget är så intressant som en gåta, särskilt om den är skrämmande och kändisar är inblandade.

Nu är mannen med facit död. Vi kommer aldrig få veta. Men vi kan fortsätta gissa. Och berätta.

Andra mordiska sektledare

Shoko Asahara

 Shoko Asahara, ledare för  Aum Shinrikyo. Bild: AP/TT
Shoko Asahara, ledare för Aum Shinrikyo.

...och hans kult Aum Shinrikyo är kända för sarin-attackerna i Tokyos tunnelbana 1995 vilka krävde tretton liv och skadade över femtusen fler. De hade då redan mördat flertalet människor inklusive åtta personer vid en liknande attack året innan, samt försökt mörda flera kritiker av gruppen.

Marshall Applewhite

 Marshall Applewhite, ledare för ­Heavens Gate. Bild: AP/TT
Marshall Applewhite, ledare för ­Heavens Gate.

...ledde sekten Heaven´s Gate i USA.  Medlemmarna , inklusive Marshall själv, begick kollektivt självmord 1997. Mass-självmord kallas ibland massmord, då ledare dels manipulerat sina ­följare och i vissa fall också tvingat dem att ta gift under vapenhot.

Valentina de Andrade

... ledde kulten Lineamiento Universal Superior, som kidnappade, kastrerade och mördade minst ett dussin unga hemlösa pojkar – för att de enligt de Andrade var demoner – och sålde deras organ på svarta marknaden.

Åklagaren i fallet, Vincent Bugliosi, skrev 1974 boken Helter Skelter –  begreppet som Manson tog från en Beatles-låt med samma namn, och som inspirerade honom till att försöka starta ett apokalyptiskt raskrig. Boken blev TV-film både 1976 och 2004.

2013 kom biografin ­Manson: The Life and Times of Charles Manson av Jeff Guinn, av många ansedd som den bästa boken om hans liv.

Emma Clines bok ”Flickorna” fick mycket uppmärksamhet 2016, och handlar om en ung kvinna som hamnar i en kult som påminner mycket om Manson-familjen.

Dömdes till dödsstraff

När Charles Manson gick bort den 19 november i år hade han suttit i fängelse sedan 1971 för morden som hans följare utfört två år tidigare. (Han dömdes från början till döden, men 1972 avskaffade Kalifornien dödsstraffet. Han nekades villkorlig frigivning tolv gånger.)

19–20 augusti 1969 mördade ’familjen’ sju personer. Morden ska ha utförts som ett slags alibi för en Manson-medlem som häktats för ett annat mord – också utfört på Mansons order – utifrån idén att om liknande mord hände när han satt inlåst skulle det bevisa att någon annan egentligen var skyldig.