BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag skapade nästan medvetet denna provokation, så jag visste att det här skulle hända, men jag visste inte att det skulle bli så otroligt hårt som det faktiskt blev. Men så här är det idag, om man vill göra kultur som bidrar till att förändra något, då kommer man att få det här anonyma hatet riktat mot sig. Det är såklart ett jättestort demokratiproblem, men just därför får vi inte låta dem tysta oss, säger Lo Kauppi.

Pjäsen handlar om Johan, en snygg och omtyckt skådespelarkille på Södermalm. Hans aggressionsproblem och svartsjuka blir allt mer urspårade och är på väg att ta över hans sexliv. Den handlar också om Jihenna, som har utsatt sin dotter för sexuella övergrepp och nu bor tillsammans med andra dömda sexförbrytare i ett tält under en bro. Och om familjen som varje söndag går till torget för att rikta sitt skoningslösa hat mot sexförbrytare som ställs ut i en glaskub, likt en nutida skampåle.           

Lo Kauppi säger att hon med pjäsen vill sudda ut den onyanserade bilden av sexförbrytaren.

– Det finns en väldigt svartvit bild av dem som är dömda för våldtäkt, de är hatade i alla läger. Jag ville försöka förstå och låta dem komma till tals, säger hon.  

"Blev snabbt ödmjuk"

Då Lo Kauppi inledde arbetet med pjäsen tänkte hon först att handlingen skulle kretsa kring champagnevaskande Stureplanskillar, en grupp som befinner sig väldigt långt från henne själv och som hon därför har lätt att se ned på. 

– Men det var inte alls så enkelt som jag trodde. När jag började efterforska och läsa på om sexualförbrytare blev jag snabbt ganska ödmjuk inför vad som ligger bakom att någon blir våldsam och vill äga en annan människa. Många gånger är det väldigt komplicerat. Dels kan det handla om psykisk ohälsa, men det handlar också om att unga killar idag förväntas vara så otroligt macho. Hela samhället uppmuntrar den här svarta sidan hos männen, säger Lo Kauppi.

Att det i stället blev en "schysst Södermalmskille" som placerades i centrum av berättelsen kom sig av att hon under sitt researcharbete fann ett antal duktiga skådespelare som stått anklagade för flera grova våldtäkter.  

– Det kom väldigt nära i och med att det här är "bra killar" och uttalade feminister som jag själv hade kunnat arbeta tillsammans med. Jag trodde verkligen själv att pjäsen skulle bli mer svartvit än vad den blev, säger Lo Kauppi. 

Nutida skampåle

Samhällets samlade hat mot sexualförbrytaren illustreras i pjäsen genom den nutida skampålen, i form av en glaskub på torget, i vilken man placerat en dömd förövare.

– Eftersom frågan är så otroligt svartvit och brottet så skambelagt vågar vi inte ens prata om det. Det är precis som att man inte kan se någon väg tillbaka för sexförbrytaren. Det kanske skulle räcka om vi lät brottsoffren hata de här männen, vi behöver inte en hel mobb som slänger ägg på dem. Det räcker om vi andra sätter gränser och säger ifrån, säger Lo Kauppi.