I bilder som är mörka och svarta visar Kajsa Gullberg sådant som många vanligtvis vänder bort blicken ifrån. Kroppsbehåring, ärr och rynkor är sådant som vi är vana vid att ta bort eller dölja på något vis. Men i sin fotobok vill Kajsa påvisa människans och livets komplexitet.

– Jag kände att jag hade fått slag av livet som i sin tur hade lämnat spår efter sig, och då ville jag fotografera kvinnor med fysiska ärr på kroppen som symbol för det, berättar hon.

Arbetet med fotoboken började redan 2009. Under påsken det året begick en av Kajsas vänner självmord, något som gjorde att hon började tänka mycket kring vad hon hade velat göra om hon visste att hon hade kort tid kvar att leva. Vad är det som är viktigt i livet och vad hade en ångrat? 

– Några månader senare tog jag det radikala beslutet att säga upp mig från mitt jobb och lämna min man efter åtta års familjeliv. Jag försökte hitta till mina egna fötter igen och vem jag är som människa, konstnär, kvinna och mamma, berättar hon.

Kajsa berättar att hon alltid har fascinerats av ärr, tills det slog henne att det nästan enbart finns bilder på män med ärr. Det är ofta porträtt med lite pondus i, men på kvinnor finns inte dessa bilder. Då bestämde hon sig för att ta konkreta fotografier av kvinnor med ärr.

– När jag fick höra deras historier var det till min förvåning ofta de hade mötts av att de borde dölja ärren. Vi går ständigt runt och är självmedvetna men jag har en längtan efter att se mig själv med kärlek. Och jag är nog inte ensam om den längtan, säger Kajsa.

Hon beskriver fotoboken som en personlig poetisk och konstnärlig resa där hon försöker bygga en historia baserad på symbolik.

– Jag ville göra ett öppet och existentiellt projekt som många kan spegla sig i – längtan efter att inte behöva göra om sig själv.

Vad brukar känneteckna dina fotografier?

– Det jag gör bäst är porträtt som är intima och blottande, som gör att du som betraktare känner att du möter den här människan samtidigt som du möter dig själv. Att kunna känna igen sig i någon eller något annat är en röd tråd i mitt arbete.

Unravelled präglas av svartvita fotografier som är mer svarta än vita, av blottande och råa porträtt som framkallar många känslor hos betraktaren. Det är naket, mörkt, dystert och vackert på en och samma gång. Och visar på att vi alla innerst inne längtar efter att inte behöva förändra oss.

– Vi lägger extremt mycket tid på att titta på oss själva och det känns så oväsentligt, den tiden kan man lägga på något roligare och mer värdefullt för en själv och världen.

Vad har du mött för reaktioner hittills?

– Många tycker att boken är väldigt intensiv och personlig. Jag hade en vision och ett hopp med projektet om att kunna ge betraktaren en känsla av lite mer kärlek och tolerans mot sig själv, säger Kajsa Gullberg.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.