Eva Hamilton har alltid slagits för vikten av public service och hon har den traditionella bilden av vad det innebär för Sveriges Television:

– Vi ska även fortsatt ha den största trovärdigheten och högt förtroende. Vi ska bidra till den samhälleliga debatten – under en given period ska alla svenskar utnyttja en SVT-tjänst, detta för att vi ska ha legitimitet. Vi ska vara nyttiga för alla.

– Vi är den enda aktören som har finansiering för att utföra grävande journalistik, vi är de enda som har råd och incitament att göra kultur, svensk drama som inte är kriminalare, och barn­program.

Eva Hamilton menar att SVT är det enda tv-bolaget som gör program för alla svenskar, även de som är har kommit upp i åren:

– TV4 får inte betalt för tittare över 59 år, för TV 3 och Kanal 5 gäller 45 år som högsta ålder. De som är äldre än så kallas spill. Det är helt olönsamt för dem att göra program som ses av en äldre publik.

– Men vi menar att även en publik över 60 har rätt att se bra program, att lära sig och också att underhållas.

Försvarar utskällda Minuten

Men en stor del av kritiken mot SVT menar att man gör vad som kallas dumunderhållning, satsar på väldigt kommersiella underhållningsprogram som lika gärna skulle kunna göras av de kommersiella kanalerna:

– Vi försöker aldrig göra dum­underhållning. Men det är klart att vissa program blir mindre lyckade. I början när jag tillträdde gjorde vi en programserie som hette Grillad, ett amerikanskt koncept som hette Roast, och det var ett magplask av Guds nåde.

Men Eva Hamilton menar bestämt att SVT inte gjort program som bara varit spekulationer i dålig smak för att maximera tittarantalet:

– Vi har gjort olika underhållningssatsningar som av olika skäl blivit mindre lyckade. Alla tiders hits från förra året hade alla inslagen för att kunna lyckas och bli bra, men vi fick inte ihop det sista.

Men när det gäller det kanske mest kritiserade och utskällda underhållningsprogrammet i SVT, Minuten, där kritiken menade att det var totalt meningslöst och spekulativt, så har Eva Hamilton bara gott att säga:

– Jag tycker inte att det var ett fiasko. Det var menat för barnfamiljerna och det funkade på dagis. Det var enkelt att delta, det kostade ingenting och man behövde inte åka till en ö utanför Frankrike och leka fånge. Man behövde inte heller operera in plastbröst och man lekte inte med missbrukande ungars integritet.

– Man kunde besöka vilket dagis som helst och se ungarna stapla äpplen eller stoppa bollar i hål som de lärt sig av Minuten. Programmet kritiserades av en medelålders kulturkrets, barnfamiljerna tyckte om det.

Angrepp från Bonnier och MTG

Från borgerligt håll, framför allt från Moderaternas sida, har man ofta hävdat att SVT inte ska göra underhållning, man ska egentligen inte göra något som kan göras av de kommersiella kanalerna.

Eva Hamilton menar att problemen med den synen uppstår när ska definiera vilka program som de kommersiella kanalerna kan göra och vilka program vi ska lägga ned:

– När jag tillträdde som vd 2006 så hade den borgerliga regeringen just tillträtt och man ville avreglera public service, Vin och sprit och banksektorn med Nordbanken.

– Det var högkonjunktur och åtminstone de stora familjerna inom media reagerade på detta. Bonniers inom TV4 accentuerade sin bild av kommersiell public service och satsade på ett antal program som också kunnat gå i SVT.

– MTG avsatte en hel kanal, Kanal 8, för sin public service. Björn Rosengren (före detta ledande socialdemokrat och minister som börjat jobba för Stenbäcksfären) kom glädjestrålande till mig och sa att vi kunde lägga ner för nu skulle de kommersiella kanalerna ta över.

– De anställde vad som var sinne­bilden för public service, nämligen Lars Adaktusson från Aktuellt och Agenda och startade samarbete med Svenska Dagbladets kulturredaktion.

– Då var det fara på taket. Kunde de kommersiella kanalerna ta över och visa det som var public services uppgift så fanns det ingen an ledning att ha ett av medborgarna finansierat SVT.

Men vi vet vad som hände. Våren 2007 fortsatte denna utveckling inom kommersiell tv men på hösten kom Lehman-kraschen och finanskrisen.

De ekonomiska kraven på de kommersiella kanalerna ökade i de hårdare tiderna och nästa vår började MTG dra ned på pengarna till Kanal 8 för att sedan lägga hela satsningen. Man återgick till amerikanska inköp som var billiga och därför lönsamma.

TV4 höll ut lite längre, men från ägarna stressades man av Kanal 5:s ekonomiska framgångar och började istället satsa på programserier som Idol.

Eva Hamiltons slutsatser av det som skedde är klara:

– Kommersiella aktörer kan inte på längre sikt ta över public service-uppdraget. De kommer inte att utföra hela uppdraget.

Det har varit stora diskussioner om public services krav på opartiskhet inför valet. Man har fått mycket kritik för att man släppt fram Sverigedemokraterna och hållit tillbaka vänsterdebattörer.

Eva Hamilton:

– Detta är ingen ny debatt, men visst är det ett dilemma i vissa lägen. Men vi kan inte göra mer än att spegla det demokratiska samhället och har Sverigedemokraterna en plats i riksdagen så måste partiet ha rätt att vara med i debatten.

– Vad vi har att göra är ett skildra detta med gott omdöme och på ett journalistiskt sätt.

– Men det finns en viktig punkt: Ingen kan tillåtas uttrycka sig rasistiskt i SVT för då strider det mot sändningstillståndet. Detta är också Sverigedemokraterna medvetna om, Jimmie Åkesson uttrycker sig inte rasistiskt i SVT.

– Men som jag ser det kan inte Svenskarnas Parti medverka i SVT ­såvida de håller fast vid sina åsikter.

Stolt över Perris-program

Terapeuten Poul Perris programserie Nyfiken på partiledarna fick hård kritik som naivt och aningslöst. När han talade med Jimmie Åkesson kunde Dagens ETC visa att Åkesson satt ihop en lögnaktig bild av de motsättningar med invandrare som format honom – och detta ifråga­sattes inte.

Programserien kritiserades för att vara en reklamfilm för den partiledare som visades utan någon som helst kritisk granskning.

Men Eva Hamilton håller inte med:

– Jag är jättestolt över program­serien Nyfiken på partiledarna. Genom programmet kunde vi se ideologierna bakom partiledarna. Folk som ser detta kan dra sina egna slutsatser, kritikerna underskattar publiken.

– Jag tycker att vi sammantaget har en mycket bra valbevakning, det är ingen tillfällighet att SVT näst kompisar är den största källan till beslutet vilket parti man ska rösta på.

Finansieringen av SVT är alltid en het fråga. Eva Hamilton vill inte ha en skattefinansiering utan vill behålla tv-avgiften. Inte heller Folkpartiets förslag om en öronmärkt skatt för alla svenskar som ska bekosta public service tilltalar henne:

– Det blir som en begravningsavgift. Eftersom den skulle samlas in av Skatteverket skulle man spara de 180 miljoner som Radiotjänst kostar, men det skulle inte garantera oberoendet. Den öronmärkta skatten kommer nämligen att inkräkta på budgeten och skatteutrymmet.

– Det betyder att finansdepartementet måste räkna in den i skattekvoten. I Finland införde man ett sådant system och redan efter 1,5 år minskade man pengarna till public service.

– Vi har problem med avgiften för de som ser på våra program i dator, mobil eller padda. Jag förstår de som inte vill betala tv-avgift för en telefon, men vad ska vi göra? Men detta är ingen ko på isen, vi står inte för en ekonomisk kris för att Radiotjänst inte får ta ut den avgiften.

”Hoppas på tredje yrkesliv”

Eva Hamilton vill inte uttrycka någon önskan om sin efterträdare:

– Det viktigaste är god kunskap om samhället och ett gott omdöme. Eventuella tillkortakommanden kan man alltid komplettera genom sina medarbetare. Då är det viktigare med en insikt om vad man inte kan så att man kan ta in den kompetensen.

– Även visionerna kan komma med goda medarbetare.

Men Eva Hamilton själv kommer inte att lägga sig på sofflocket efter att hon slutat. Hon är just fyllda 60 år och har ett antal år kvar att jobba:

– Jag hoppas på ett tredje yrkesliv. Jag kan tänka mig att sitta i styrelser, vara rådgivare och moderator och kommer att starta ett eget företag.

Något som låter väldigt traditionellt för en avhoppad vd, så när jag frågar henne om hon inte vill tillbaka till journalistiken, göra reportage och ta reda på saker säger hon att det egentligen är det roligaste – men det låter inte som om det är det hon ska satsa på.