– Det finns de som tar med dig på en åktur men du vet samtidigt att det aldrig kommer spåra ur, och så finns det skräckfilmer där du kan känna att föraren är en galning och att bussen kan köra ut från klippan när som helst. Det är det som ”Suspiria” har. Det som gör den helt unik. På många sätt är den omöjlig att återskapa.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Student möter ondska

”Suspiria” handlar om den amerikanska studenten Suzie Bannion (Jessica Harper), som reser till Italien för att börja på en prestigefylld tysk balettskola. En serie brutala mord visar sig snart vara kopplade till skolans ledning, som består av en häxcirkel. Den enkla premissen är dock underordnad det kaos som Guillermo Del Toro beskriver. Nästan uteslutande berättat med estetik snarare än ord. Dario Argento hade en expressionistisk inställning till fotot och miljöerna där han lät iscensätta sina mord. Skrikande godisfärgade, kusligt ljussatta och genomtänkt komponerade så att skönheten i arkitektur och interiörer kontrasterade maximalt mot de plötsliga explosionerna i våld.

Hälften av filmens konstanta obehag måste nästan krediteras det italienska syntpopbandet Goblin, som blandade väsande sång med melodiskt plåtmangel. Ett sound som kör över resten av ljudet i filmen som en pansarvagn.

Blomstrade på 70-talet

”Suspiria” hör till kanon i den italienska föregångaren till slashern som kallas Giallo, ursprungligen efter den gula färgen på omslagen till billiga thrillerpockets som var populära i post-fascismens Italien. Författare som Agatha Christie och Raymond Chandler översattes och blev så pass populära att termen Giallo blev synonym med mordmysteriegenren. Filmgenren som föddes på 1960-talet och blomstrade på 70-talet innehöll ofta estetiserade mord på unga kvinnor av anonyma mördare och ibland osammanhängande handling. De ansågs vara B-filmer av vissa, men uppvärderades för atmosfären som skapade en säregen visuell upplevelse.

Med ”Suspiria” blandade Dario Argento in övernaturliga inslag i mordmysteriet, vilket gör filmen udda i genren, men kanske också är en anledning till varför den är en av de mest minnesvärda.

Amazon har beställt

Dario Argento har sagt att han inte vill se någon remake, men nu förväntas en nyversion av ”Suspiria” dyka upp 2018 i regi av den hypade indieitalienaren Luca Guadagninos. Den nya filmen från Amazon Studios påstås bli upp emot tre timmar lång med en helt kvinnlig cast och med ett soundtrack av Radioheads Thom Yorke.

Det är svårt att se hur bildspråket över våldet kommer överleva till 2017. Morden är fortfarande chockerande råa. Men det är just den ”irrationella” skräcken som blir den största utmaningen att återskapa i en tid när skräckfilmer ofta ger för så många utförliga förklaringar att obehaget försvinner.

Även om remakes ofta bleknar i jämförelse med sina föregångare har det här gett originalfilmen ett uppsving med nyrestaurerade biovisningar, inklusive en smalare biografdistribution i Sverige. Med andra ord ett gött tillfälle att se om originalet innan minnet för evigt smutsas ned av samtidens klåfingrighet.