BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Gjorde det? Det är kanske din känsla, säger Frida Hyvönen och skrattar.

Vad ligger bakom beslutet att skriva på svenska?

– Jag har länge varit sugen på att testa av helt naturliga skäl, det är ju mitt modersmål. Jag hade ett par låtar som kom lite automatiskt och jag tyckte att de svenska höll en högre klass. Det var roligare den här gången att skriva på svenska. Jag har inte övergivit det engelska språket. Jag har låtar till nästa skiva som är på engelska. Jag är glad att det hände något på svenska, det har inte hänt förut.

– Det ska bli intressant under turnén att se hur det är att spela på svenska. Jag har ju sjungit på svenska tidigare, bland annat under mina konserter i Berwaldhallen med Radiosymfonikerna har jag sjungit några covers. Det blir en annan närvaro i rummet när en större del av publiken verkligen hänger med i texterna. Texten, den sjungna texten, är det centrala i mitt arbete, det är väldigt viktigt att man förstår den. Jag har inga spektakulära arrangemang, det är ganska enkel musik. Det är något som är positivt med svenskan att texterna får en större tydlighet.  

Du har hyllats för just ditt textförfattande, hur jobbar du med text?

– Det är en ganska intuitiv process som kan se ganska olika ut. Jag kanske har en idé eller en känsla för något som jag vill berätta, sedan sätter jag mig vid flygeln och jobbar. När jag har stommen kan jag sätta mig vid mitt skrivbord och skriva text. Men utkastet måste ofta dras ut från det ordlösa vid flygeln. Sedan kan jag sitta och redigera om, byta ut ord, "det blir snyggare om jag tar palt istället" och sådär.

– Jag har en låt på nya skivan där jag har låtit språket i en mening diktera rytmen. "Jag kommer inte få fatt på dig den här gången heller". Det var ett grepp som jag tyckte var intressant att använda för att berätta om en historia. Det handlar om en vänskap som tar slut, en person som väntar på att en annan ska höra av sig. En person som sitter ensam och inte får någon kontakt och meningen upprepas och blir till en rytm. Det var tanken på att skriva upprepad rytm istället för det mer lyriska romantiska melodiflöde som jag har i de flesta av mina låtar. Den låten sticker ju ut stilistiskt. Jag ville ha in ett nytt element. 

"En krigssituation i en svensk landsort"

Den nya plattan heter Kvinnor och barn. I titelspåret hör vi ett barns röst berätta om vardagligheter och funderingar under annorlunda förhållanden. 

"Vi blev räddade sedan, oklart ifrån vad. Någon fick en medalj och vi fick flytta till en stad."

– Det är en slags vision om en krigssituation i en svensk landsort, där ett barn beskriver det som händer. Barnet vet inte om att det är krig, barnet märker bara vad som händer. De som inte är kvinnor och barn försvinner iväg och slåss med andra som inte är kvinnor och barn. För att försvara kvinnor och barn mot andra som inte är kvinnor och barn. Och blir belönade av folk som inte är kvinnor och barn för detta att de har beskyddat kvinnor och barn. Barnet frågar sig om det kanske hade varit bättre om de andra bara tagit ihjäl varandra att vi kvinnor och barn kunnat vara kvar. 

– Just begreppet kvinnor och barn, att man ska rädda dem först, men från vad? Det är ju en intressant frågeställning. Strukturellt sätt så är det de som inte är kvinnor och barn som hotar kvinnor och barn och det är de som inte är kvinnor och barn som ska rädda kvinnor och barn. Det tycker jag är intressant. Det sammanfattas kanske inte i den texten. Men det finns en rad där mostern är kritisk till krigssituationen och säger på ett ganska banaliserande sätt att de borde ha frågat mig hur man löser konflikter så hade allt gått enklare.  Då hade de inte behövt bomba ner allting. Det är en frustration över att en viss typ av kunskap om hur man löser konflikter går förlorad, som den mostern uttrycker. 

Varifrån kom inspirationen till den låten?

– Det är svårt att undgå att tänka sig in i hur det är att leva i krig. Det här är en drömsk historia som är berättad väldigt fragmentariskt av ett barn, det är absolut ingen krigsredogörelse eller dokumentär som gör anspråk på att vara rättvisande. Att jag tyckte det var väldigt intressant hänger ihop med att det är så väldigt svårt att få sitt huvud runt att krig finns.

I en annan av låtarna på nya skivan, Vänner i vardagen, skymtar flyktingkrisen i utkanten av vardagliga depressioner, stress och arbete. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

"Det var det år när alla människorna sjönk, deras kroppar ner i havet, jag satt och såg det."

Är det världen som knackar på i ditt textförfattande?

– Världen knackar på i oss. Vi är varandra. Världen knackar på inifrån. 

Första singeln, Imponera på mig, får mig att tänka på begreppet emotionellt arbete och när Gudrun Schyman pratade om hur kvinnors kärlekskraft exploateras. 

– Den handlar ju om precis de sakerna. Vad ger jag, vad får jag för det och vad förväntas jag göra utan att få något. Vad förväntar jag av mig själv att jag ska ge, vad kräver jag av mig själv att jag ska göra utan att få något tillbaka, vad går jag med på? Som någon slags lösning på det så har berättarjaget kommit fram till att om du inte kan imponera på mig lika mycket som jag imponerar på dig, så måste du flytta på dig för då kommer det här inte att gå. Något i balansen kräver det. Annars blir det en obalans. Den handlar om kärlekskneget. 

I låten sjunger Frida Hyvönen: 

Du tycker det är härligt

med en kvinna som kan allt

Spela, sjunga, byta däck,

tänka fritt och koka palt

Tror du att jag är glad och nöjd med

att få slita hårdast

Min önskan är att lägga mig

i en varm famn och vårdas

Jag tolkar det inte bara som en utmaning, utan också ett tvivel, kommer det gå att hitta någon som kan imponera?

– Ja det är ju en sorg. Det är en person som är ensam och som inte lyckas ha några fungerande relationer och som gråter fram, min kapacitet är obarmhärtig… Den här personen längtar efter kontakt och jämlikhet. Den låter kaxigare än vad den är tänkt. Den undersöker ett problem och längtar efter något som kanske inte finns.

Varför är det svårt att hitta balans i relationer?

– Det tror jag har mycket att göra med traditioner, strukturer och könsmaktsordning. 

Vid den punkten där man försöker förändra könsmaktsordningar så kanske det finns en lång period av förvirring för alla inblandade, där man inte vet vad rollerna ska vara. Om jag blir en kapabel person, hur kan jag då dra till mig en person som är likadan? Kan jag dra till mig något som inte är motsatsen? Du vet klyschan "opposites attract", liksom. Måste det vara så? Att ju starkare jag är, desto svagare person drar jag till mig? För att få en person som är stark, måste jag göra mig liten och vän? Är det en sådan balans, är det så det fungerar. Det är såna frågor om ett makt- och ekonomispel. 

Låten Fredag morgon utforskar också relationer, men en relation som har blivit ett minfält, med någon form av psykisk misshandel. Vänner drar sig undan, mannen skapar kaos, välter kaffe över diktjaget, kastar datorn i golvet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Berätta om den låten.

– Jag har spelat den live ett par gånger och fått väldigt stark respons från några personer varje gång som kommit fram och sagt tack för den här låten. Det var därför jag ville släppa den. Den är att läsa som fiktion och inte som mitt liv. Den beskriver något som kan ske i en relation och därför vill jag ge ut den för att jag tror att den kommer kunna ge stöd till människor. Den är inte till för att sätta dit någon eller gråta ut. 

Låtens jag beskriver att det som finns under galenskapen är något varmt, är det viktigt att lyfta fram de här anledningarna till att man stannar i dessa relationer för länge?

– Precis, det har också att göra med den här ekonomin. Jag får ju ändå det här, som är underbart, vill jag verkligen vara utan det. Kan jag då ta det här, som ändå bara sker ibland och känns mer som en parentes. Men så märker man att det blir mer och mer och man blir allt mer trött. Ingenting fungerar, något är ur fas och man äts upp av något. 

Jag sjunger: "Jag var en idiot helt klart, alldeles för hoppfull och lojal". Det där att hoppet är det sista som lämnar människan, det kan bli något väldigt destruktivt i relationer. Det finns en roll i kärleksrelationer att vara den som hoppas, det kanske blir bättre, och bilden av att man ska jobba på relationer. Den där kunskapen kan jag tycka är ganska dålig kunskap egentligen, som jag tror kanske att främst kvinnor har farit illa av. Man lär sig att man ska lida för kärleken, jobba hårt på relationer. Och visst det ska man, men frågan är vad jobbet ska bestå av och vem som ska utföra det. Någonstans vittnar den här låten om vad som händer när man kanske har lite för stort tålamod.

Jag tänker att det också kan bli till en svaghet att vara stark i sådana här relationer, man klarar av att ta så mycket och kämpa så länge. Man känner sig som den starka i relationen, diktjaget i din låt är den ekonomiskt starkare, det är alltid synd om mannen, han har haft det så jobbigt…

– Där har vi den här kapaciteten som är obarmhärtig. Den här kapabla människan. Man har en bild av att man är stark och klarar sig och en inre grundtrygghet, så tror man kanske att man är okrossbar. Man tror inte att man tar skada. Man kanske kan kosta på sig att vara nyfiken på människor som verkar lite skeva. Man kanske blir smickrad av att den personen behöver en på något vis. Det har jag sett hända. Det är inte ovanligt att ovanligt självständiga kvinnor befinner sig i sådana relationer. 

– Det finns de som är på sin vakt från start, det där verkar lite konstigt, då backar jag. Men så finns det de som ser sig som okrossbara, det där verkar lite konstigt, jag går närmare och tittar efter vad det är. En nyfikenhet och en övertro på den egna styrkan. 

Jag tror att det är en väldigt allmängiltig berättelse du har skrivit.

– Jag dras till att skriva och sjunga sådana berättelser som är just allmängiltiga, men inte berättade för många gånger. Att sjunga allmängiltigt om ganska vardagliga ämnen från ett liv, gärna i detalj. Det är väl det jag gör, det har väl blivit ens nisch. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.