Kåldolmar och kalsipper gjorde braksuccé på Parkteatern i Stockholm förra sommaren. I år ger sig föreställningen ut på en landsomfattande turné i samarbete med Riksteatern och Folkets hus och parker.
Club Killers-orkestern, som har arrangerat om originalmusiken till föreställningen, blev överraskade av att den blev en sådan enorm publiksuccé. Till Rålandshovsparken kom drygt 5 000 besökare, varje kväll.
– Det var omöjligt att förutse hur den skulle tas emot. Det var såklart jätteroligt att det gick så bra, men det var lite olika mottagande i olika områden. I Tensta till exempel var det inte så många som kom, det säger väl en del om vilka som har anknytning till historien antar jag, säger Viktor Brobacke.
Jobbar med tillgänglighet
Teatergruppen har medvetet jobbat med transparens och tillgänglighet. Skådespelare och musiker har inte gömt sig bakom scenen utan funnits till hands i publiken före och efter föreställningen.
– Vi har velat ge det en karaktär av att här har vi tagit den här platsen i besittning och vi skulle vilja föra ett samtal med er, om något viktigt, säger Viktor Brobacke.
Kåldolmar och kalsipper är ursprungligen en barnskiva från 70-talet gjord av proggbandet och teaterkollektivet Nationalteatern. Även om barnen i Stockholm har uppskattat föreställningen har majoriteten av besökarna varit nostalgiska vuxna.
– Barn reagerar ju inte på samma sätt som en vuxen. De säger inte: ”Men vad duktig du var. Vad du gestaltade den här rollen väl.” De säger snarare: ”Fy fan vad du är vidrig! Du är elak”, efter att någon karaktär huggit en annan i ögat med en gaffel, säger Viktor Brobacke.
Nationalteaterns originalmusik har till föreställningen arrangerats om av Club Killers för att fungera år 2014. I stället för progg bjuder de på reggae, jazz, calypso, punk och vals. Viktor Brobacke säger att man inte ska ha för mycket respekt för musik, eller någon annan konstform.
– Vi är ju i grunden ett reggaeband, men vi har även tidigare jobbat mycket med att stöpa om låtar från andra genres. Vi aktualiserar och fräschar upp musiken. Det är så man har jobbat i alla tider i Karibien, där calypson kommer ifrån, säger han.
”Ingen höjde på ögonbrynen”
Personligen hade han gärna sett att pjäsen upplevts som mer kontroversiell och farlig.
– Det var ingen som höjde på ögonbrynen när skivan kom på 70-talet. Men det var en annan tidsanda då. Idag hyllar alla kapitalismen, tror de kan konsumera sig lyckliga och tycker att: ”Det är faktiskt inte fel att tjäna pengar på fattiga barn i tredje världen. Nej, nej, det är inget fult med det inte”, härmar Viktor Brobacke medan han förställer rösten och minspelet.
Kåldolmar och kalsipper handlar om solidaritet och att alla behövs. ”För bara tillsammans kan det gå”, lyder de absolut sista utklingande orden i föreställningen.
Ramberättelsen handlar om den lilla flickan Yllet som ska rädda sina tillfångatagna vänner Spöket, Sjörövar-Jenny och Tjänaren. Tillsammans inser de att de inte kan fly för evigt och bestämmer sig för att möta sina antagonister, de elaka kungarna från Västerlandet. Karaktärerna representerar barnet, den gamle, hemmafrun och flyktingen. De små och utsatta i samhället ”som ingen behöver”.
– Pjäsen tar upp en mängd frågor. Alla knasbollar behövs i samhällsbygget och utmana det du är rädd för, är två av dem. De här figurerna är inte svaga, utan har bara blivit intalade att de är det, säger Viktor Brobacke.
Barnen kanske inte kan ta till sig eller förstå de större politiska sambanden, men Viktor Brobacke menar att politik börjar här och nu, i hur vi beter oss mot varandra.
– Vi talar om mobbing och om hur fel det är, det känner barnen igen sig i. Och det är också politik.
Handlar om att höja sin röst
Ett återkommande inslag i föreställningen är slagordet: Dansa, Kämpa, Rösta! Orden är såväl en framlyft del i scendekoren som en utmärkande del i sångerna.
– Mina anarkistvänner tyckte jag var en riktig fjös. ”Radikalt det här med att vi måste rösta Viktor. Det skulle nog till och med Reinfeldt kunna ställa sig bakom”, har de sagt. Men jag tänker att det inte behöver handla om valsedeln, det kan också handla om att höja sin röst mot orättvisor i vardagen, säger Viktor Brobacke.
Trion Viktor Brobacke, Gustav Bendt och Johan Norin från Club Killers är överens om att politik inte behöver vara att ha alla svar. Det kan lika gärna vara att ställa frågorna, att våga ifrågasätta rådande ordning.
– Det måste svänga om en revolution. Vi behöver ut i parkerna och bråka med folk som inte tycker likadant som vi. Det är så man utvecklas. Inte genom att sitta hemma och läsa böcker tillsammans med andra snusförnuftiga, som också vet alla svaren, säger Viktor Brobacke.
