– Bra barnböcker är de som gläntar på dörren till något nytt, nya uttryck, nya eller andra sätt att se världen.
Det säger Malin Andersson som skriver barnboksbloggen ”Tiotusenord”. Namnet kommer från idén att barn vars nära vuxna pratar och läser mycket för dem har ett språkförråd på tio tusen ord större när de börjar skolan, än de vars föräldrar inte stimulerat deras språkutveckling på samma sätt. Olika engagemang från start kan alltså ge barn olika förutsättningar – och därmed bli en klassfråga.
Hon upplever att debatten kring Pisa-resultaten ofta spretar åt olika håll. Frågan blir mer relevant och tydlig om man kokar ner den till vad försämrad läsförståelse innebär, anser hon.
– Läsförståelse är en fråga om demokrati, att kunna orientera sig i ett textbaserat samhälle.
– Ett rikt språk ger möjlighet att klä sina tankar och känslor i ord, förstå sig själv, förstå andra, och lära sig ännu mer nytt. Att läsa med barn är ett sätt att skapa ett sådant utgångläge.
Samtidigt är hon övertygad om att det är glädjen i läsandet som är själva vinsten, snarare än nyttoaspekten.
– Vi vet inte ännu vilken sorts läskompetens vi kommer ha behov av i framtiden. Men vad vi finner glädje i vet vi!
Böcker har sprängkraft
Eva Emmelin driver Skånskans barnboksblogg ”Lilla Bokhyllan”. Hon anser att det finns många skäl att börja läsa för barn tidigt. Hon är inte beredd att förenkla det till att Pisa-resultaten skulle se annorlunda ut om vuxna läste mer för barn. Däremot tror hon att barnböcker har en stor roll i processen när ett barn lär sig tycka om att läsa och skriva.
– Det är viktigt att vi ger våra barn den tid, kärlek och glädje som det innebär att läsa för och med dem.
Karin Salmson driver det normkritiska barnboksförlaget Olika. Liksom många andra vi pratar med anser hon att frånvaro av stereotyper i barnböcker kan vara en tillgång. Ett sätt att öppna upp barns världar inför framtida intryck och kunskap.
– Jag har sett barnböcker förändra barns syn på vad som är möjligt. Det är nästan det allra viktigaste för mig.
Hon anser att det finns en sprängkraft i barnboken när den är normmedveten. Då kan den konkretisera mångfald och värderingar som annars bara blir ord.
Eva Emmelin håller med. Dels för att hon anser att ”stereotyper är förbaskat tråkiga” men också för att hon ser dem som tvångströjor som begränsar människor.
– Jag är väldigt känslig för böcker som talar om för barn vad som är ”normalt”.
Hon tycker att barn ska få möjlighet att själva skapa sin personlighet, oavsett förväntningar som kommer från deras kön eller andra kategorier de tillhör.
Samtidigt är det viktigt att boken inte blir präktig eller skriver läsaren på näsan.
– Det ideologiskt undervisande tror jag många barn genomskådar. Man ska vara en mycket bra författare för att kunna skriva om sådant, säger Nils Forsberg, konstkritiker på Expressen.
Vad är det som gör en barnbok bra?
Flera av barnboksexperterna vi pratar med framhåller kombinationen av text och bild, som kan förstärka och fördjupa varandra. En av dem är Emelie Ljungberg, bibliotekarie och frilansskribent på bland annat Bokunge.se. Hon menar att en bra barnbok har många olika dimensioner och tål många omläsningar. Vid varje omläsning finns nya skikt att upptäcka. De böcker där det finns ett skikt för den vuxna och ett för barnet kan bli ännu roligare att läsa tillsammans, säger hon.
– När text och bild möts i en bilderbok och samspelet är sömlöst, då händer det något alldeles speciellt.
Hur ser då en dålig barnbok ut?
Nils Forsberg tycker att det ibland slarvas med texterna i svenska barnböcker.
– Illustrationerna kan vara i världsklass men sedan stolpar meningarna fram som halta kameler.
Andra gör misstaget att tillskriva barnböckerna magiska egenskaper som de inte riktigt har.
Kvalitet bestäms av en liten grupp
Emelie Ljungberg möter ofta vuxna som söker efter böcker på ett särskilt tema för att fixa något problem i vardagen. Allt från en bok om döden, för att diskutera hur mormor har gått bort eller en bok om mobbning för att bemöta att ett barn är utanför.
– Lyckade barnböcker kan stilla hjärtan. Men en dålig barnbok kan få det att kännas ännu mer hopplöst.
Ett annat problem, enligt barnboksförfattaren Anna Munyua är att institutionerna inte alltid lyckas möta efterfrågan hos nya läsare. Som exempel nämner hon mangaserier, en genre som ofta tilltalar pojkar som annars är svåra att locka till läsandet. Böckerna läses ofta sönder på biblioteken och kan inte köpas in på nytt, då förlagen inte släpper nya utgåvor.
– Det är ofta en liten grupp människor som bestämmer vad som är bra litteratur för majoriteten av befolkningen.
– ”Bra litteratur” finner sin väg in till bokhandlare, bibliotek och skolor. ”Dålig litteratur” stängs ofta ute från dessa forum. Det betyder inte att dålig litteratur inte säljer eller saknar målgrupp.
Kan bra barnkultur göra barnen till bättre människor?
Emelie Ljungberg tror att potentialen finns där.
– En bra bilderbok som hamnar hos rätt barn kan lära medkänsla och empati. Lära oss att se oss själva i andra.
Samtidigt är bra böcker till barn ingen quick fix, inflikar Nils Forsberg.
– Under antiken trodde man att man per automatik blev en bättre människa av att läsa. Jag känner fantastiska människor som aldrig läst en bok och som är fullt fungerande. Men jag kan ju tänka att de gått miste om något.
Barnboksexperternas bästa boktips:
Eva Emmelin, barnboksrecensent på Skånskans ”Lilla Bokhyllan”:
• Vad drömde du om? – Solja Krapu-Kallio och Sara Gimbergsson
• Prinsessan Victoria – Kristina Murray Brodin och Kajsa Lind
• Mino och Micke: Havsmonster i knipa – Kjell Thorsson
• Nyutgåva: Katitzi & Katitzi & Swing – Katarina Taikon
• Löftet – Nicola Davies och
Laura Carlin:
• Schh! Vi har en plan – Chris Haughton
Emelie Ljungberg, Bokunge.se, bibliotekarie och frilansskribent:
• Vi springer – Sara Lundberg, Joar Tiberg, ett klockrent exempel på när bild och text gifter sig. Magi!
• Livrädd på playan – Mari Kanstad Johnsen, bra skildrat ur barnperspektiv, där både yttre faror och inre oro skildras på ett exceptionellt bra sätt.
• Koko och Bosse hinner inte – Lisen Adbåge, alla tre Koko och Bosse-böckerna är blivande klassiker. Lisen Adbåge är ett geni och det behövs bara en läsning för att upptäcka det.
• Löftet – Nicola Davis, Laura Carlin plockar in den farliga och mörka delen av vår värld som sällan syns i bilderböcker. Lämnar ändå inte barnet i sticket utan lyckas förmedla en hoppfullhet.
Malin Andersson, barnboksbloggen Tiotusenord:
• Jesper Lundqvists böcker om Kivi – har fått uppmärksamhet för att Kivi omnämns som hen, men som jag tycker borde uppmärksammas mer för drivet i språket.
• Tilly som trodde att... – Eva Staaf, om olikheter mellan familjer och skilda förutsättningar.
• Stina Wirséns Liten – om att möta våld i hemmet och att våga berätta.
• Sara Lundbergs Vita streck och Öjvind – en ny bok kommer till hösten. Om den håller samma klass som sina föregångare är den årets mest efterlängtade utgivning för min del!
Nils Forsberg, konstkritiker på Expressen:
• ABC och alla de andra gökarna, Anna Höglund
• Ett monster med snurrig päls, Rikard Ask & Jutta Falkengren
• Tomten och den röda halsduken, Lena Arro & Catarina Kruusval
