Krönika. Dilan Apak.

2017-10-28 18:30

Varför har bara en viss typ av galenskap representation i politiken?

Vi går med på vad som helst för att få känna.

Det har varit ännu ett parlamentsval ute i världen, denna gång i Tjeckien. I skrivande stund är det fortfarande oklart hur regeringsbildningen kommer se ut och vem som egentligen kan bli premiärminister. Men en tydlig vinnare har vi i varje fall; Andrej Babis som är misstänkt för bland annat skattefiffel och beskrivs som en blandning mellan Silvio Berlusconi och Donald Trump. Min källa på detta är Sveriges radios nyhetsrapportering och min känsla inför detta är helt och hållet lugn.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Hade det här varit för ett år sedan när jag var ung och naiv hade jag antagligen fått panik. Jag hade gått fram och tillbaka och skrikit: varför älskar alla människor populistiska gubbar som inte kan hantera pengar eller att det finns varierande grad av färgpigment i människors hud? Det är samma sak över hela världen, en efter en tar de över och det är på alldeles demokratisk väg – vi vanligt fölk röstar fram de här svinrika och verklighetsfrånvända slisk­paddorna.

Men i dag är jag helt lugn för jag har förstått att det här är en del av den mänskliga naturen. När politiken i övrigt är så tyst som den är i dag, även när den är styrande, kommer folk bli spritt språngande galna. Politiker kan eller vågar inte säga riktigt vad de tycker och resultatet blir att människor BEHÖVER höra hur någon vrålar ur sig kanske hets mot olika folkgrupper bara för att få känna NÅGONTING.

Det här är rasande vackert och en av de saker som gör den mänskliga arten otrolig och ett privilegium att tillhöra. Vi går med på vad som helst för att få känna. Vad vi inte borde gå med på är den bristande mångfalden inom vad som triggar oss. Var är alla andra extremer? Varför kan vi inte rösta på en galen kvinnohysterika lika mycket som på ett vidrigt gubbslem? Var är foliehattarna som vet att jorden är platt eller plakathattarna som är så extrema antirasister att de blir rasister? För att inte tala om rövhattarna som vill ha ihjäl människor på annan än etnisk eller religiös grund?

Det är tydligt att den representativa demokratin behöver uppdateras och bli representativ på riktigt. Vi vet att många fler grupper i samhället än eko-brottsliga killgubbar är fullt kapabla att tolka sin egen paranoia som underlag för politisk handling. Men alltför många fastnar på gräsrotsnivå vilket lämnar miljoner röstberättigade människor i till exempel Sverige utan fullgoda representanter som kan skapa starka känslor i parlamenten.

Att människor längtar efter att få hela sina känsloregister representerade i politiken stöds även av att vänster-höger-skalan som bekant börjar dateras. I dag är det sociala och kulturella värden som får oss att rösta, inte stelbenta och tråkiga saker som ekonomi och fördelningspolitik – vem har någonsin känt en genuin känsla över sådana saker? Ingen.

Jag är ingen statsvetare men jag vill ändå bidra med förslag på hur den representativa demokratin eventuellt skulle kunna uppdateras. En vill ju inte gnälla utan att komma med lösningar. Kanske är det bästa att utveckla personvalssystemet och införa ett slags individualiserad demokrati istället. Det blir skönt för alla kandidater som aldrig igen behöver bygga en kampanj på politik och visioner i praktiken. Istället får de trycka på vad de själva känner med fokus på vad de älskar, vad de hatar, vilka de älskar och vilka de hatar.

Vems fel tycker de att allt är och framför allt: vem blir de förtryckta av? Vem är deras gemensamma fiende som ska ena folket? Rabies-feministerna som bara vill ha ickebinära funktionsvarierade vid makten? Nazist-ivrarna som vill återinföra monarkin och sätta kronan på ett heterosexuellt hologram av Karl XII?

Jag vet som sagt inte exakt hur det här ska utformas. Men en sak är tydlig: alternativen för representation av människors inneboende galenskap är oändliga. Det är dags att det börjar synas i politiken.

För övrigt ... tycker jag det är fantastiskt att Försvarsmakten nu kommit ut som djurrättskämpar. Efter att ha fått kritik för att ha handlat schäfrar för tolv miljoner kronor utan en offentlig upphandling är deras svar: ”Vi upphandlar inte våra medarbetare”. Därmed har försvaret alltså tagit tydlig ställning mot djur som lösa objekt i svensk rättsordning. Revolutionärt!

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.