Välkommen ut ur garderoben

Nu har Bonnier tagit sin Rupert Murdoch-potential i besittning, det vill säga ytterligare politiserat sina medier och gjort dem till ett slags Fox News, men kallar sig ”oberoende”. Fox News är den högervridna tv-kanalen i USA, ägd av Murdoch, vars berättelser om världen är totalt vinklade till höger.

Jag håller sedan länge på att samla exempel ur DN på vilken världsbild tidningen presenterar. Mitt i detta samlande kom en artikel på tre helsidor plus ettan i DN Kultur skriven av en 40-plus-författare som kom ut som en som ”äntligen vågar vara höger”. DN kallar det hela ”fejden” och försöker få oss att tro att texten är i paritet med Strindberg. Texten kan man strunta i, men själva utrymmet 40-plussaren fick var ett statement från DN som säger att nu ger vi högern problemformuleringsföreträde. Det visste vi redan, på så vis är det ”bra” att DN själv kommer ut ur garderoben.

Såhär har det gått till de senaste 10-15 åren i Sverige, med 90 procent borgerlig press och ett allför osjälvständigt public service genom SVT och SR.

Kulturen har slagits ihop med nöjessidorna. ”Vänstervridna” skribenter har rensats ut, men man har förstås behållit några som alibi. Så här skrev jag för elva (11) år sedan i Mediernas svarta bok: ”I Spanarna hörde jag Jessika Gedin hylla julens glitter. Hon var upprorisk och förtjust över att ha klätt in hela lägenheten med små blinkande, kulörta lampor i harnesk mot något slags rådande puritanism eller vänster. Julen välkomnade hon med dess ’förbjudna’ överflöd och frossande. Det var ett av de bästa exempel jag hört på propaganda som gått hem. Idén är att det skulle finnas en vänsterhegemoni i Sverige, med pinnpekande puritaner och feminister och allmänt vänsterfolk, mot vilka de unga uppmuntras revoltera och istället bejaka allt som denna vänster påstås vara emot. Det är en genial konstruktion, särskilt som den är rakt igenom falsk. Vänsterns hegemoni bröts totalt på 80-talet i Sverige. Det finns små motståndsfickor, men alli­hop rör sig i detta samhälles periferi och någon makt över dagordningen har de inte. Men i mediekoreografin används de som fiender mot ’frihet’ och påstås stå för det förhatligt ’politiskt korrekt’. Genom denna propaganda tror sig dessa unga vara upproriska, när de i själva verket går maktens och den förhärskande marknads-ideologins ärenden… och gör exakt det som maktens män och kvinnor vill att de ska göra, nämligen konsumera… vilket betyder att man fått medlöpare att se sig själva som motståndare.”

Det är vad vänstern, styrd av högern, använts till och det kallar jag skicklig marknadsföring, förklädd till kulturjournalistik. Vidare har medierna makten över problemformuleringen och vad ”vänster” är. Allt obehagligt förvisas till vänster, samtidigt som man stillsamt avfört och strukit ordet ”höger” från radio, tv och kultursidor.

Också ETC är subjektiv i sitt val av nyheter, men inte när det gäller fakta. Det beror på att vi kämpar som dårar för att presentera en motbild mot den Bonnier-Schibstedska, som helt dominerar Sverige och som också dominerar public service, med undantag av Kunskapskanalen. Om ETC en dag blir dagstidning, vilket är min dröm, skulle vi jobba hårt för att presentera nyheter som söker efter sanning, särskilt när den går emot vår världsbild, och spara åsikterna till kommentarerna och kolumnerna, vilket DN inte gör.

För att glädja oss alla ska jag citera en borgare som skrev om kommunismen på 1920-talet, en slags motpol till 40-plussaren som kom ut i DN. Skribenten heter Karl Kraus och gav ut en legendarisk tidning i Wien, Die Fackel, i början av 1900-talet. Jag skickade Kraus text till DN, bara för att pigga upp dem och höja standarden på debatten. DN ville inte publicera vad Walter Benjamin kallat ”efterkrigstidens starkaste borgerliga prosa”. Kraus:

”Vad jag anser är att kommunismen som realitet bara är en reaktion på deras egen livsförtrampande ideologi och i alla fall benådad med ett idémässigt långt renare ursprung: ett perverterat motmedel för ett på idéplanet långt renare ändamål – fan ta deras praktik, men den själv må Gud bevara som ett ständigt hot över huvudet på dem som tronar på detta livets goda och helst skulle driva alla andra ut till hungerns och den fosterländska ärans fronter för att med den trösten att livet inte är det högsta goda försvara deras gods och guld åt dem. Gud bevare kommunismen åt oss, så att detta pack som redan tappat huvudet av skamlöshet inte blir ännu fräckare, och så att detta sällskap av exklusivt njutningsberättigade som menar att den dem lydnadsskyldiga mänskligheten fått kärlek nog när den fått deras syfilis – så att detta pack åtminstone också måste gå till sängs med en mardröm! Så att de åtminstone förlorar lusten till moralpredikningar för sina offer och det skämtlynne som tillåter dem att kläcka vitsar om dem!”

Kraus skrev också ett av mina mantran, som tröstar mig varje dag: ”Många kommer tvivelsutan en dag att få rätt. Men det kommer att bli en rätt vilande på den orätt jag har idag.” Och: ”Kvar som ledfyr har jag mina samlade villfarelser.” Yes!