I den blir Ayla (blond, blåögd, klädd i kortkort skinnklänning) våldtagen upprepade gånger av en neandertalarman. Jättebra val av film, verkligen, det vi lärde oss om stenåldern var att det tydligen fanns ett slags knulltecken som neandertalaren använde när Ayla skulle inta samlagsposition (neandertalssexställning by choice var enligt filmen doggy style). Det tecknet sprang alla killar i klassen runt och gjorde för oss tjejer i veckor efteråt. Tack för den, magistern!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jag har alltid tyckt det varit gräsligt att se sexuellt våld på film, något det gärna strösslas generöst med, speciellt i deckargenren. Om vi inte får se det sexuella våldet utföras, får vi ofta se resultatet – stympade kvinnokroppar, som ibland visas upp för tittaren som något slags abstrakt konstverk eller via fotografier som ser helt realistiska ut (som i nya thrillerserien ”Mindhunter”, svinbra men som har som genomgående grepp att visa upp foton på stympade kvinnokroppar).
Varför denna fascination för exponering av sexuellt våld, eller följden av sexuellt våld, mot kvinnor? Och varför måste vi på film och tv ha våldtäkter som ett slarvigt sätt att driva handlingen framåt?
Jag gick en manusutbildning där en (manlig) kursare skrivit ett långfilmsmanus. I den blev en kvinna i början våldtagen och misshandlad i sitt hus. Hon ringer taxi för att ta sig därifrån.
Hon får då utseendekomplimanger av taxichaffisen, de inleder en flörtig konversation och ligger sedan med varandra i taxin! När min kursare fick kritik för den här scenen förstod han inte ens varför!
Manusredaktören Kate Hagen jobbar som manusläsare för The Black List, en årlig och berömd amerikansk lista över de ”bästa” manusen som inte blivit producerade än.
Det strömmar förstås in filmmanus från hoppfulla författare som hoppas på Hollywoodproduktion. På The Black List-bloggen skriver Hagen om den helt oproportionerliga mängden manus de får in som innehåller våldtäkter. Det värsta hon läste kallades av sin författare ”komedi” och innehöll åtta våldtäkter.
Av 30 manus hon läste på tre månader innehöll 46,7 procent våldtäkt, och av 4 5000 uppladdade manus var 2 400 märkta med någon av taggarna ”våldtäkt” eller ”sexuellt våld”. 72.3 procent av manusen med våldtäktsreferenser var skrivna av män.
Några av de andra manusredaktörerna på The Black List kommenterade sitt läsande av manus med våldtäkter: ”Nästan alltid skrivna av män, nästan aldrig klarar de Bechdel-testet, ofta är den enda förekommande kvinnliga karaktären den som råkar ut för det sexuella våldet.” ”Ett oroväckande högt antal manus använder våldtäkt som det enda som definierar en kvinnlig karaktär eller är hennes enda motivation.” ”I det värsta fallet hette den våldtagna i manuset ’Slutty Girl #1’.”
April Wolfe skriver i LA Weekly om hur vanligt det är med våldtäkter på film och tv och räknar upp några från de senaste åren: ”The Handmaid’s Tale”, ”Westworld”, ”The magicians”, ”The revenant”, ”The salesman”, ”The birth of a nation”, ”Nocturnal animals”, ”The innocents”, ”Don’t breathe”, ”Palo Alto”, ”Jamestown”, ”Room” och ”Your highness”.
Men det finns också folk i industrin som reagerat. Jeremy Slater är showrunner i Hollywood för skräckserien ”The Exorcist” och säger i The Variety att våldtäkts-trenden i manus ”har blivit en pest i Hollywood”.
Av de 200 manus Slater läste då han sökte manusförfattare till ”The Exorcist” innehöll 30–40 av dem en brutal våldtäkt. Själv säger han att om det dyker upp en våldtäkt som bara finns för chockeffektens skull – ja då åker det i papperskorgen direkt.
Sexuellt våld inträffar i verkligheten, och det handlar inte om att det aldrig får berättas eller om censur. Det handlar om när det används, varför och hur. Se Marvel’s Jessica Jones som ett lyckat exempel där man skildrar ett trauma till följd av sexuellt utnyttjande!
Senaste veckorna har det som vi alla vet kommit en stormflod av berättelser om sexuellt utnyttjande i filmbranschen. Det måste Hollywood ta itu med – och kanske samtidigt se över vilka historier som skildras.
