Krönika. Stefan Sundström.

2017-11-19 18:45

Sex handlar i denna mörka tid om så mycket annat än sex

Det var framför allt genom sex man kunde bryta sej ut ur sin existentiella ensamhet, man var som mest sann när man knullade.

Sex handlar egentligen väldigt lite om sex. Det blir tydligare och tydligare för mej, ju äldre jag blir.
Jag är uppvuxen med hyllandet av sex som en naturkraft, av den stormande kåtheten, och jag tyckte länge liksom att det var det sannaste uttrycket för ens inre liv, det var framför allt genom sex man kunde bryta sej ut ur sin existentiella ensamhet, man var som mest sann när man knullade.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det stämmer ju på ett vis.
Jag är liksom uppfödd med nakenscenerna i ”Mannen som slutade röka”, innan nymoralismen och den allt grövre pornografin blev två sidor av samma dystra mynt.

Sex var befriande och kul lärde jag mej som tonåring. Nu är det en annan läxa tonåringarna lär sej, och jag tror inte den är lika ljus.
Men det finns fortfarande nån idé om sex som en slags blind biologisk kraft som gör vissa människor mer attraktiva än andra, att vi gör val av partner utifrån några slags djupa reptilreflexer. Att män är så kåta att dom inte vet vad dom gör när kuken står.

Och det där tror jag mer och mer är bullshit. Det biologiska i oss är övervuxet av så mycket kultur, av uppfostran och vår ängslan att vara oälskade.

Jag läste en gång nån slags kvasivetenskaplig artikel om att vi attraheras av dofter, att folk liksom träffar ”den rätte” med hjälp av några slags omedvetna doftintryck.

I så fall måste man ju ha en jävligt bra kran, som kan ta sej igenom all deodorant och allt det som gör att vi absolut inte ska dofta människa. Jag tror inte alls på det där.

Vad som är attraktivt växlar mellan decennierna och folk, eller kanske jag ska säja vi, är tyvärr väldigt banala i att följa dom rådande påbuden.

Blir det påbjudet i porrfilmer att folk ska raka könen; tio år senare hör jag unga gitarrister säja att det skulle vara konstigt att knulla med nån som inte rakat fittan.

Blir det påbjudet att analsex ingår i standardrepertoaren så översvämmas snart ungdomsmottagningarna av folk med bristningar. Och så vidare. Så sexualiteten handlar om en massa annat.

Nina Björk skrev en gång en så bra grej om reklamen, ungefär så här:
På ett ytligt plan så är dom årliga julannonserna för damunderkläder objekt som vi tittar på, fotomodellerna lyser på decembermörkrets ljustavlor vid busshållplatsen, vi står där och fryser, betraktar dom, dom blir objekt.

Men det är också så att det är dom som tittar på oss och frågar: Duger Du?
Så att det blir som så att tonårsparet som går förbi bägge undrar, tjejen undrar: Är jag tillräckligt lik hon på tavlan?

Och killen undrar: Har jag en tillräckligt snygg tjej för att duga?
Sex handlar i denna mörka tid om så mycket annat än sex.
Om bekräftelse och status. Positionering. Och makt.

Och ju mer makt som koncentreras till några få människor, ju mer kommer sex handla om en kamp om vem som knullar vem i röven. Därför är det bra att #metoo-rörelsen nu skrämmer upp folk som har en position. Och kanske framför allt att dom förtrampade får mod att berätta.

Precis som när det gäller skatteflyktingar så riktas den mediala strålkastaren mot dom mest spektakulära och klick-genererande kändisarnas små och stora svinerier, och vi kan ju sitta där och tävla med varandra om vem som är mest upprörd över detaljerna, men ska vi förändra nåt måste vi börja prata om makt.

Att man finner sej i sexuella trakasserier och förnedrande behandling på en arbetsplats har väldigt mycket att göra med att ens anställning inte har några som helst garantier att fortleva, att man inte har ett skit att sätta emot arbetsköparens makt.

Med andra ord; det har att göra med den tilltagande rättslösheten på arbetsplatserna, och arbetsköparnas tilltagande makt.
Att man finner sej i förtryck i en relation kan ha många orsaker, men ett sätt att utjämna oddsen är att man aldrig ska behöva vara ekonomiskt beroende av en annan vuxen person.
Med andra ord, vi måste ha en ekonomisk grundtrygghet som är tillräcklig för att människor ska kunna bo och leva själva.

Att bara hoppas på att människor med positioner ska förbättra sin privata moral, sluta tafsa på städerskan, sluta fiffla undan svenska folkets pengar till skatteparadis, sluta flyga världen runt för skojs skull, sluta spela konstnärligt geni och trycka upp unga skådespelerskor mot hissväggen ... tror jag inte räcker.

Media är en väldigt ineffektiv och inkonsekvent förespråkare för hyggligt uppförande. Om grannkanalen samtidigt kör Paradise Hotel medans vi pratar om #metoo så är vi torsk.

Jag tror vi måste ge oss på själva makten.

Bäst just nu

Att vi kör hela Riksteaterns turné ”Vi som bor här” hela landet runt utan att flyga. Det går alldeles utmärkt att ta sej till Jokkmokk utan att behöva gå igenom den där löjliga och förnedrande -säkerhetskontrollen på Arlanda.

Sämst just nu

Att turnén ibland är tvungen att ta in på ett hotell som heter Elite. Lika dåligt som att folk fortfarande döljer sina kroppsdofter med nånting som heter Hugo Boss. Vi lever i en kultur där ord som Elit och Boss gör folk sexuellt upphetsade. Mänskligheten har kollektiva psykiatriska problem.

Stefan Sundström
Stefan Sundström 

Är musiker. En fredag i månaden skriver han krönikor i Dagens ETC.