Krönika. Martin Halldin.

2013-10-27 08:51

Science fiction – en arena för radikala visioner

I helgen var jag inte på Marxkonferensen i ABF-huset. Den krockade nämligen med Fantastika, vilket är namnet på årets stora svenska science fiction- och fantasykonvent, som hölls på Dieselverkstaden i Sickla.
Ett konvent av detta slag skiljer sig på avgörande sätt från en mässa eftersom det inte främst handlar om försäljning av böcker, film och tv-spel, att bli fotad med kultförklarade skådespelare eller på cosplay (att klä ut sig till figurer i sf- och fantasyberättelser). I stället låg fokus på samtal, föreläsningar och workshoppar, och där gick det bland annat att hitta programpunkter om rymdkommunism, politik i sf och förutsättningarna för kvinnliga författare i sf och fantasy. Under samma tak samsades lektioner i klingon och cirkulärgallifrejiska med tung ideologisk kritik av kapitalismen och patriarkatet. Det var förstås rena drömmen.

Några av mina största politiska inspirationskällor är sf-författare. Samtidigt som jag läst akademiker och aktivister som Nina Björk, bell hooks, Judith Butler och Donna Haraway så har jag sugit i mig av bland andra Joanna Russ, Ursula Le Guins, Octavia Butlers och Alice B Sheldons frustrationer och visioner. Där har jag hittat det gränsöverskridande tänkande som jag behövt för att inte törsta ihjäl i den mentala öken som är svensk politik. Det finns helt enkelt ingen annan litterär genre där slagordet ”en annan värld är möjlig!” är så framträdande som just sf.
I Sverige har kanoniserade författare som Harry Martinson (Aniara) och Karin Boye (Kallocain) skrivit dystopiska sf-klassiker, men det var länge sedan och sett till deras totala produktion så är dessa verk snarast att betrakta som så kallad genreturism – dock högklassig sådan. Men undantag.

De senaste decennierna
har inte den inhemska produktionen av sf och fantasy varit särskilt märkvärdig, är min uppfattning, men det har börjat hända något på den fronten nu. Författare som Nene Ormes, Karin Tidbeck, Kristoffer Leandoer, Maths Claesson, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skapar fantastiska världar och visioner, för att nämna bara några exempel. Nya fanzine startas och kulturtidskrifter som CLP gör temanummer.
Jag tycker därför att tiden nu är mogen för en ny antologi med svenskskriven, radikal sf som utmanar ingrodda och föråldrade uppfattningar om kön, etnicitet och klass. Texter som spränger gränser och får oss att tänka ett steg längre, som tar fasta på just berättandets potential att inspirera. Jag pratar inte om rena manifest utan om prosa och lyrik, som kan vara minst lika radikalt och tankeväckande.
Har du några tankar om det här projektet? Vill du veta mer eller känner för att medverka?
Hör av dig i så fall.

Veckans bästa

• Om en dryg vecka befinner jag mig i Perus djungel. Tidpunkten för detta kunde inte vara bättre.

Veckans sämsta

• Det verkar som att ingen svensk tv-kanal kommer sända 50-årsjubileums-avsnittet av Doctor Who den 23 november.