Jag vet vad ett krig gör med människor, jag har sett konsekvenserna det haft på mina föräldrar och på mig. Det syns i ärren min pappa bär på sin kropp efter kulor och granatsplitter, det hörs i min mammas spruckna röst när hon berättar om hur hon tvingades lämna bort mig och fly för att vi skulle ha en chans att överleva. Jag trodde att deras krig var över. Jag hade fel.

Över hundra personer har anslutit sig till Daesh, eller IS som de kallas i väst, från Sverige. Det finns säkerligen fler som sympatiserar med dem. Det är fullständigt bortom mig hur någon kan hålla sådana åsikter, hur någon kan hylla denna vidriga sekt av terrorister och deras pågående försök till folkmord. Jag kan inte begripa det intellektuellt, kvar finns bara mina känslor av ilska och avsky. De är fiender till allt jag står för och jag kommer vara deras svurna motståndare så länge jag lever.

Kurdiska Peshmerga har med nöd och näppe lyckats hindra Daesh framfart i Irak och Kurdistan. Deras omvärld har tagit för lång tid på sig att reagera, ibland har de till och med motverkat dem. Kanske togs inte hotet från IS på allvar förrän de började begå terrordåd i väst. Deras främsta måltavlor är muslimer som inte delar deras fundamentalistiska syn på islam. Samma muslimer som flyr till Sverige för att komma undan terror, samma muslimer som pekas ut som tärande, undermänniskor.

I Sveriges riksdag sitter ett parti som delar världsbild med Breivik. Det är ett parti som utnyttjar hotet från Daesh och vill påstå att de är ett bevis för att islam och därmed alla muslimer också är en del av det hotet. Därför vill de stoppa invandringen från alla ”muslimska” länder och göra det omöjligt för människor som flyr undan terrorn att komma till Sverige. Människorna som vi ska stänga dörren för är sådana som jag, som min familj.

Ironin är häpnadsväckande. Ena stunden hyllar de Peshmergas kamp mot IS, kallar dem modiga och lovar dem stöd. Andra stunden vill de låsa ute Peshmerga som offrat allt, som inte längre kan eller vill slåss. Vi ska inte hit, vi ska bara dö för er.

Det är vår skyldighet att inte bara föra kampen mot högerextremism utan också mot IS och annan religiös fundamentalism. De åsikterna står i vägen för en progressiv värld och omöjliggör jämlika och jämställda samhällen.

Som socialist vägrar jag hålla tyst medan mina syskon slaktas, oavsett om det är nazister eller muslimska fundamentalister som håller i gevären. Jag bespottar er, satans mördare! Kriget är inte över men nu som förr kommer ni och era människohatande ideologier att höra hemma på historiens skräphög.