Det är konstigt, vi har tokhög arbetslöshet, globala katastrofer på grund av klimatförändringar och konflikter och en havererad global ekonomi. De enda som verkar vilja göra något åt saken är vänstern, genom progressiv politik i parlamentet och hårt arbete i allt från fackliga till ideella organisationer.

Medan högern handfallet ser på, eller i värsta fall förvärrar situationen, så sliter vänstern för att förbättra människors liv i vardagen. Ändå är bilden av vänstern bland väldigt många att vi mest diskuterar vilka ord som är korrekta att använda eller om någon kändis kan kalla sig feminist.

Kanske finns det flera skäl till att den bilden frodas. Det första och mest självklara skälet är såklart att de frågor som vänstern vill lyfta är väldigt obekväma för människor att diskutera. Klart ingen liberal vill snacka klassklyftor och vinster i välfärden när de kan prata om något blogginlägg där en antirasist skrivit något de tycker är dumt. De leder medvetet in diskussionerna ditåt och vi kan inte låta bli att nappa.

Det hela späs på av ett medieklimat där man mer än gärna rullar ut någon tonårig feminist som skriver gratis om ett ämne som gör folk upprörda och driver klick. En aggressiv rubrik senare och debatten är igång.

Matchen står mellan den akademiska, politiskt korrekta, etablissemangskramande vänstern och den jordnära högern. Det spelar ingen roll att politiken inte ser ut så.

Högern är ett gäng pengablinda populister som struntar blankt i att samhället kollapsar, men de uppfattas inte så. Snarare tvärtom, det vi kallar städavdrag för rika och slöseri med skattepengar förvandlar de till jämställdhet och jobb. De har nämligen förstått att i politiken handlar det mer om hur man uppfattas än vad man faktiskt gör.

Det finns ett till skäl till att vi uppfattas som fast i evighetsdiskussioner om vad många tycker är petitesser. Det är för att bilden på ett sätt stämmer. Jag tror vänstern i stort känner uppgivenhet och förtvivlan. De senaste 20 åren har vi haft rätt i det mesta när det gäller den globala ekonomin, ändå ser vi inga stora vinster. Istället växer fascistiska partier och högern öppnar allt mer för samarbete med dem.

Så vi struntar i det stora och börjar istället tjafsa om det lilla, det vi mäktar med. Visst blir det också lätt att man dras med ifall man spenderar mycket tid på vissa sociala medier, det ligger i kanalernas natur. Varför inte bli arg över att någon använt fel begrepp i en text, det är åtminstone något vi känner att vi kan påverka.

Där ligger problemets kärna och samtidigt lösning. Det handlar om vad vi känner att vi kan påverka och vad andra känner att vänstern står för. Vi ska inte sluta föra en sund och progressiv politik, men vi kanske ska bli bättre på hur vi paketerar den. Och det är ingen petitess att lösa.