Göran Olssons film Om våld – Nio scener ur det antiimperialistiska självförsvaret som nu visas på svenska biografer är en magnifik visualisering av inledningskapitlet i Franz Fanons Jordens fördömda – en av postkolonialismens nyckeltexter, trots att den handlar om avkoloniseringens process och villkor.
Själva inledningskapitlet har vantolkats på grund av Sartres förord. Det har lästs som ett förespråkande av våld, snarare än en diagnosticering av en våldsam process och dess mekanismer.
Varför angår det här oss? Mycket av Fanon behöver ”översättas” till vår tid; en tid då kolonialismen muterat. Om våld fungerar som dokument över dåtiden; kamp i det förflutna, men också på grund av Olssons kontrasterande av det skrivna ordet och bild ett bollplank mot samtiden. Krig om naturresurser i Kongo, Lundin Oil, ockupationen av Palestina såväl som Europas nya inre gränser och rasismens kontrollapparater.
Jordens fördömda formulerades utifrån Fanons erfarenheter som psykiatriker i Algeriet under självständighetskriget. Vid krigsutbrottet gick han med i befrielserörelsen FLN. En av de stora poängerna med Om Våld är att den synliggör det allmängiltiga i Fanons observationer; inget av filmmaterialet kommer från Algeriet, utan från andra antikoloniala befrielsekamper, MPLAs i Angola, FRELIMO i Moçambique och så vidare. Och än viktigare: Sveriges roll visas. I vår, vad gäller vår koloniala historia, av minnesförlust präglade samtid är det uppfriskande att se porträtt av svenska företagsledare och missionärer, och deras gränslösa naivitet i förhållande till de länder de verkade i.
Vill man vara lite torr kan man säga att det här är en undervisningsfilm för vuxna – för etniska svenskar mitt i livet som tror sig ha lagt de här partierna av världshistorien bakom sig. Om Slaget om Alger, den stora antikoloniala filmen framför andra och i sig en väldigt Fanoninspirerad film, har det sagts att den setts av såväl svarta pantrar som i undervisningssyfte som av IDF i syfte att finslipa bekämpandet av den palestinska befrielsekampen. Jag föreställer mig att Olssons tilltänkta publik är den stora massa som står som betraktare i kamper mot rasism och globala orättvisor. Om bara filmen har den funktionen att väcka tankar hos dem är filmen en nobel insats. Men jag tror dess kvaliteter är större. Jag tror den kan inspirera och skärpa kamp från de som på vinst och förlust kastat sig huvudstupa in i de striderna.
En sista viktig sak: filmen är så omskakande att dess kraft kan ge känslan av att den utgör en helgonförklaring av dess inspiratör Fanon. En av Fanons adepter, den antiimperialistiska feministen Spivak, bidrar med ett viktigt förord, som påminner om att vi måste föra in kön i Fanons analys. På det sättet antyder Om våld att antirasism och postkolonialism är något levande, något imperfekt, men som sådant redskap för en mer perfekt värld.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
