Enligt Sveriges radios Ekot finns inget intresse för att ändra hur tjänstepensionen fungerar. Varken hos fack eller arbetsgivare. Detta trots att systemet som det ser ut i dag gör att skillnaden mellan män och kvinnors pensioner är som störst bland de yngsta pensionärerna, de under 70 år. I den här gruppen är kvinnor mer välutbildade än i tidigare generationer och har arbetet längre. Men det spelar alltså ingen roll – eftersom de har stannat hemma och tagit hand om barn, övrig familj och hushåll. Dessutom har män högre lön, i kraft av män. Det sista spelar stor roll eftersom tjänstepensionen blir riktigt betydelsefull först vid löner över 37 000 kronor, då arbetsgivaren betalar in hela 30 procent av lönen däröver till tjänstepension.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det här är nedslående eftersom det motsäger det jag brukar tänka för att trösta mig med i feministiska sammanhang, att det åtminstone blir bättre. Det gör det ju inte.
Jag känner samma uppgivenhet när jag läser böcker för min dotter. Hon är bara ett år, så de är inte särskilt avancerade. Men de ger ändå en tydlig bild av sakernas tillstånd. I en ljudsatt bilderbok utgiven på Tukan förlag spelar diverse mansdjur. En blueshund, en elefant med maracas, en pingvin med trumpet. Bredvid dansar leende gulliga kvinnodjur. I de som handlar om människobarn och föräldrar är det hittills nästan alltid en mamma som drar vagnen, kramas, finns där. Det sticker i ögonen för det är så tydligt, jag har tänkt att det är överdrivet, varför är barnböcker så stereotypa – men sanningen är ju den att de inte är värre än något annat. Hela tillvaron är stereotyp. Det är bara det att man som någon form av sinnesfridsstrategi har lärt sig att förhandla bort de orättvisor som omger en, i ens vuxna värld.
Det är därför man kan bli förvånad varje gång någon räknar igenom aktuell media och det fortfarande är så att de manliga experterna är många fler – för det känns inte så. Att något ”känns” på ett visst sätt är ett sällsynt dåligt mått på vad det faktiskt är frågan om. Vi vill inte känna att allt är fel hela tiden, så vi rättar till det vi ser. Den här försåtliga kompensatoriska mekanismen har bevisats många gånger, bland annat i klassrumssituationer där lärare visat sig uppleva ordet som jämnt fördelat mellan flickor och pojkar när det i själva verket är pojkarna som hörs mest. Det är svårt att låta bli. För man vill ju inte att det ska vara orättvist. När en kompis berättar att han planerar en svensexa i Prag slår det mig att jag har hört det förut. Jag har bekanta som varit på svensexor i södra Frankrike, i Riga, i Berlin.
Men jag känner ingen som har haft sin möhippa utomlands. Det är alltid på nivån spådam, klänningsprovning, lite bubbel och så hem igen samma kväll. Det är kanske inte världens viktigaste sak i sig, men det belyser de skillnader som finns i fråga om både inkomst och i frihet att lämna hemmet. Och det är bara ett av hur många exemepel som helst – eftersom det här är ett mönster som går igen i allt.
Saken är ju den att det finns en lösning. En individualiserad föräldrapenning skulle göra mer för kvinnors pensioner än något annat. Det är en reform som faktiskt har potential att förändra, på riktigt. Det är så mycket som börjar där. Problemet är inte bara det att kvinnor måste arbeta mer. Män måste också jobba mindre. Och stanna hemma mer. Som det är nu kan vi inte ha det. Det kan inte bli större skillnader i män och kvinnors ekonomi, 2016.
