Krönika. Agneta Stark.

2017-10-20 18:00

”Känner du igen dig” – samtidens mest irriterande politiska öronmask

”Nej, jag ­känner inte igen mig varje dag i klimat­hoten, men jag fruktar att de som kommer efter mig kommer att känna igen sig in över gummi­stövlarna.”

En melodistump fastnar i minnet och körs om och om igen i den inre musikspelaren, utan slut. Har du upplevt det? I så fall delar du erfarenheten med en majoritet av mänskligheten. Det kan vara en favoritmelodi, en slinga ur musiken i en butik, en glassbil, några toner visslade av en person på andra sidan vägen.

Det behöver inte vara något som den utsatta ens gillar, utan kan lika väl vara en avskydd liten stump. Det utmärkande är att den spelar i ­huvudet om och om igen, och inte går att få bort.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Ja, så småningom försvinner den ju nästan alltid. Fenomenet döptes för så där hundra år sedan av en tysk operettkompositör till ”ein Ohrwurm”, en öronmask.

En sådan melodimask i örat är irriterande när man vill sova. Sitter den kvar när man vaknar också så liknar den ett kliande myggbett.

Att åstadkomma öronmaskar är en dröm för många kompositörer. Musikbranschen hoppas på att maskarna skapar storsäljare, och det finns en mängd olika tankar kring vad som krävs för att en mask ska uppstå och vara effektiv.

”Vem får väljarna att känna igen sig?” Det är den viktigaste frågan inför valet nästa år, enligt åtskilliga tidningar, radioprogram, tv-utfrågningar och kommentatorer av olika politiska kulörer. Sverigedemokraternas parti­ledare använde den när han i somras sammanfattade allt som gick bra i Sveriges ekonomi och arbetsmarknad, och sen frågade åhörarna: ”Men känner du igen dig?”. Avsikten var troligen att påstå att den offentliga statistiken inte är viktig eller inte är sann.

Nu återkommer frågan överallt. Med den obligatoriska snabbintervjun med personer på en gata i närheten av nyhetsredaktionen: ”Känner du igen dig i det som politiker X säger?”.

Tanken bakom är lätt att begripa. Åhöraren ska tänka: ”Ja, så är det. Det där har jag tänkt på”. Och känna sympati för politikern och det parti hen representerar.

Men vilka svar kan ges på frågan, och vilka svar blir omöjliga? När det gäller konkreta problem i trafiken, i förskolan eller i social­tjänsten är det en styrka att politiskt beskriva dem realistiskt, och att visa på trovärdiga lösningar. Men andra frågor och svar försvinner om kravet är att åhöraren här och nu ska känna igen sig. Fördjupad och förbättrad demokrati? Jordens klimatkris? Hoten om förödande krig?

Hade man för hundra år sedan sansat kunnat debattera införande av allmän och lika rösträtt med utgångspunkten ”Känner du igen dig”?

Visioner, drömmar och förändringsarbete på lång sikt genom tålmodiga pyttesteg – allt sådant krymper och försvinner med frågan om igenkänning. Det är illa.

Nej, jag känner inte igen mig ­varje dag i klimathoten, men jag fruktar att de som kommer efter mig kommer att känna igen sig in över gummistövlarna. Därför är klimatet den viktigaste politiska och mänskliga frågan för mig.

Jag har en god inkomst. Men jag är mycket bekymrad över levnadsvillkoren för alla dem som har svårt att få sin låga pension att räcka till.

Jag, som så många, drömmer om att alla människor ska komma till sin rätt, och bedömas på egna förmågor och kunskaper. Jag är upprörd när omtanke om andra människor misstänkliggörs. Hjälparbete kallas då egoism eller självförhärligande. De som förtalar medmänsklighet vill kunna fortsätta att tänka på sig själva utan störningar.

De stora samhällsförbättringar som har gjorts de senaste hundra åren världen över har byggt på att människor i stora svårigheter har formulerat vad som är fel, och börjat kräva lösningar. Andra människor som inte själva haft problemen har insett att något måste göras och har deltagit i kampen. Läskunnighet för alla. Mänskliga rättigheter.

Det finns beprövade experttips till den som plågas av malande melodier. Ett är: tänk på någonting komplicerat. Då fylls hjärnans arbetsminne, och masken får inte plats.

Överfört till dem som känner sig manade att upprepa öronmasken ”känner du igen dig?” i det närmaste årets politiska debatt är att i stället tänka på någonting svårt och viktigt. Jordens klimat är ett lämpligt förslag.

Om det verkar för krävande finns ett mycket enklare expertknep att ta till. Om nämligen hjärnan blir upptagen med en repetitiv syssla som berör talorganen, även om sysslan är löjligt enkel, så försvinner den malande masken. Experttips nummer två är alltså: tugga tugggummi. Det fungerar fint.

Kanske kunde en stor skål tuggummi på redaktionsborden vara till nytta under det ­kommande året?

Agneta Stark
Agneta Stark 

Docent i företagsekonomi, har arbetat som gästprofessor vid Linköpings universitet och rektor vid Högskolan i Dalarna. Var även bland annat en av initiativtagarna till nätverket Stödstrumporna.