Krönika. Dilan Apak.

2017-11-26 14:51

Kan vi erkänna att patriarkatet finns nu?

Tillåt mig att inte bry mig om någonting annat än den senaste tidens upprop med anledning av #metoo! Yrkesgrupp efter yrkesgrupp sprider nu sina vittnesmål om sexuella trakasserier och brottsligheter. Som påpekats på sina håll kommer visserligen de flesta uppropen från grupper som redan har en röst eller är resursstarka från början; skådespelare, musiker, politiker och jurister. Men skulle de resurssvaga och lågavlönade resa sig i den här debatten, då är det kört. Då blir Sverige ett radikalfeministiskt land.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Radikalfeminismen är förrädisk på det sättet att den är så himla lätt att ansluta sig till, det är knappast så en märker det själv. Allt som krävs för att hamna i riskzonen för radikalfeminism är att konstatera att det finns en könsmaktsordning där kvinnor förtrycks i ett patriarkat som existerar på alla samhällsnivåer.

Lika lätt som det är att råka tänka radikalfeministiskt, lika lätt verkar det ha varit att bedriva kamp mot teorin. Vanliga motargument har varit ”nej, patriarkatet finns inte och genomsyrar inte allt” eller ”kvinnor har aldrig blivit förtryckta på någon samhällsnivå”. Argumenten styrks ofta genom att tolka prefixet radikal som synonymt med ultranazistisk barnamördarfeminism. Eller snarare mansmördarfeminism.

I själva verket kommer ju ordet radikal från latinets radix som betyder rot och syftar till att radikalfeminismen söker själva roten till kvinnoförtrycket. Och snart kan de svenska kvinnorna ha bekräftat radikalfeminismens mest grundläggande teori; att patriarkatet alltså existerar överallt. Om alla kvinnor på alla nivåer talar ut finns det ju ingen som kan säga emot det längre utan att verka helt verklighetsfrånvänd.

Det kommer bli en utmaning för Stefan Löfven (eller vem annan som kan vinna valet nästa höst) att upprätthålla den nya radikalfeministiska Sverigebilden utåt. Jag kan bara föreställa mig hur framtida statsmöten med olika maktherrar runtom i världen kommer se ut. Så många viktiga diskussioner Stefan (eller vem det nu blir) aldrig kommer kunna nå fram till för att han ständigt måste försvara Sverige. Nej, kommer han behöva säga, i Sverige är det inte ett samhällsproblem att samtliga kvinnor inte får nog med kuk. Nej, vi vill inte mörda alla män i Sverige för att vi är radikalfeminister, radikal står inte för rabiat hörrni. Det var inte ens jag som bestämde att vi skulle bli radikalfeminister det var bara det att ALLA kvinnor var tvungna att berätta om vad de hade varit med om så att vi inte längre kunde förneka att patriarkatet är precis överallt!

Jag kan inte ljuga, det skulle vara en ren njutning att få se en man behöva möta radikalfeminismens värsta kritiker på global nivå. Hur lång tid kommer det ta för Stefan-eller-vem-det-nu-blir att inse att all kritik inte måste mötas? Kommer han våga ignorera sina internationella motsvarigheter när de skrikskrattar att ALLA i Sverige har platta skor och våldsam hårväxt under armarna? Kommer han ha fitta nog att inte desperat försöka läka och omvända de värsta patriarkerna utan istället satsa på sitt eget och låta dem komma krypande när de inser sitt misstag?

Det kanske vi aldrig får veta om inte samtliga kvinnor i alla yrkesgrupper reser sig. Innan dess verkar det nämligen vara omöjligt för någon politiker som inte tillhör ett marginaliserat parti på vänsterkanten att tala högt om Patriarkatet som något farligt, allvarligt och framför allt verkligt.

För övrigt ... hade det kunnat vara feministiskt vackert att Robert Mugabe vägrade lämna sin post för att ostört kunna överlämna den till sin fru. Synd bara att hennes smeknamn är ”Gucci Grace” för att hon shoppat upp halva statskassan i Paris dyraste butiker. Hon kanske bjuder på kakor?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.