Men. Jag ber inte om ursäkt längre.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Alltså, det är klart att jag ber om ursäkt om jag har råkat göra något dumt, typ puttat till någon på bussen eller kommit lite sent till en avtalad tid. Men jag ber inte om ursäkt för mig själv längre. För saker jag gillar eller saker jag gör. Framför allt ber jag inte om ursäkt för saker jag gör som är tjejgrejer.
En gång i tiden skulle jag ha försvarat mina romance- och chicklitpocketar med att jag faktiskt läste allt möjligt annat också, inklusive Riktig Litteratur. (Och då är det ändå ett steg framåt från att inte låtsas om dem alls.) Idag skulle jag snarare ifrågasätta varför inte romance istället kan räknas in i ”allt möjligt”, varför man kan komma undan med att nedvärdera en hel genre med att den är formulaisk och förutsägbar – till skillnad från typ deckare eller spökthrillers.
Jag gör en podd om romance, jag åkte på en konferens om romance, och det är underbart att få prata med andra människor utan att känna att jag kanske borde brasklappa och motivera. (Eller vara tyst för att de sedan länge har tröttnat.)
Jag gillar romkoms också. Och smink och nagellack. Och att umgås med andra kvinnor.
Obs: Jag påstår inte att något av detta i sig är feministiska intressen eller handlingar, förutom eventuellt det att umgås med kvinnor. Däremot så kan det absolut vara en del i en feministisk debatt att ifrågasätta varför vissa intressen och aktiviteter har så erbarmligt låg status bara för att de är kvinnligt kodade. Varför man ska behöva gömma eller försvara dem, eller kanske till och med försöka rädda upp situationen med att ta fram exempel på hur man Inte Är Som Andra Tjejer.
Parallellt med det finns förstås också den feministiska frågan om vilka normer och idéer som presenteras i berättelser för kvinnor, och vilka normer om skönhet som kräver att man sminkar sig eller lägger ansiktsmasker. Och det är också en viktig diskussion att ha. Medvetna val: Bra grej.
Men framför allt så kan man få gilla saker utan att det ska vara en del av en aktivism eller för den delen ett förkastande av en aktivism. Gilla tjejgrejer! Gilla saker som gör dig glad! Plåga dig inte igenom saker bara för att det är finare än det du faktiskt tycker är kul. (Men smaka minst en tugga, det kan vara nyttigt eller gott bla bla bla.)
Helst ska man ju säga nåt i stil med: Var inte så ängslig, ingen annan bryr sig om vad du gör, de är fokuserade på sig själva. Tyvärr är det bara delvis sant – vi är skitbra på att döma och döma ut varandra. Och det tycker jag vi kan lägga ner. Och om folk runt omkring dig inte kan lägga ner det tycker jag att du kan skita i dem.
Man får gilla enkla fåniga TV-spel, eller realityserier, eller jätte-o-krånglig mat. Man får gilla att semestra på samma ställe om och om igen, eller billig öl, eller vad som helst. Precis som man får gilla att lägga massa timmar på att pickla något, eller leta efter ett semesterställa där ingen man känner har varit, eller köpa öl bryggd av närsynta munkar, eller vad det nu kan vara. Var svennig och tråkig, eller jättenördig och ovanlig.
Gör det du gillar. Be inte om ursäkt.
Och tvinga inte andra människor att be om ursäkt. Så länge de inte kliver dig på tårna, antingen på riktigt på bussen eller genom att vara snorkiga om saker du gillar. Då kan du gå full Ribbing.
