Fler trivselviktcoacher åt folket

I min förra krönika berättade jag om mina svårigheter att ha en sund inställning till mat och träning. Jag skrev texten för att uppmärksamma hur extremt tunna gränserna kan vara mellan att vara sjuk i en ätstörning och ha en ”normal” inställning till kost. Reaktionerna blev inte riktigt de jag trodde, jag lyckades bland annat göra min familj orolig.

– Hur mår du egentligen? frågade de och plötsligt kände jag mig stördare än jag tidigare trott.

Jag fick också höra att jag skulle söka hjälp för min ätstörning, något jag dock kommit fram till att jag inte behöver. Andra kände igen sig.

– Vi är många som har det som du, sa en vän och berättade om hur samtalet bland tjejerna i hennes gymnasieklass kretsat runt mat – och hur det tankesättet sedan blivit kvar, år efter år, måltid efter måltid.

När medierna angriper frågan om ätstörningar och anorexi handlar det uteslutande om att visa på offer. Materialet går sedan hand i hand med inpräntandet av den befintliga idealbilden där den smala är den vackra, samt hundratals artiklar om dieter av olika slag. För ett tag sedan granskade SVT:s Aktuellt kroppsfixeringen bland unga kvinnor. Nyhetsankaret Jon Nilsson som påannonserade fördjupningen inledde med repliken:

– Unga tjejer är smalare men ändå mer missnöjda med sina kroppar.

Meningen tål att läsas igen.

Det här uppmärksammade Sveriges Radios program Medierna och ställde nyhetsankaret till svars. Han bad om ursäkt för att han dragit ett likhetstecken mellan att vara smal och vacker och erkände att det i sig gjorde att granskningen kan motverka sitt eget syfte.

Vi har nått en situation där nojja inför vad vi stoppar i oss har blivit mer regel än undantag. Där allting handlar om att banta – men ingenting förklarar vad som händer sedan. När de där veckorna av självkontroll är över. En situation där den ohälsosamma övervikten trots mängder av dieter fortsätter att breda ut sig. Samhället har blivit till ett ekorrhjul av vikthets som snurrar snabbare och snabbare.

Så hur gör man för att vara avslappnad i sitt förhållande till mat när allt runt om kring manar till motsatsen? Bästa råden för hur jag själv ska göra för att må bra får jag när jag lyssnar på ett inslag om begreppet trivselvikt i Radio Folkhälsan (2008) från finländska Österbotten. Här berättar folkhälso­vetaren Susanna Stranback om ett projekt med att utbilda trivselviktcoacher. Personer som sedan hjälper medmänniskor att hitta egna sätt att bli bekväma med sina kroppar.

– Vi vill att människor ska nå en sund relation till kost och motion och till att hantera livet. Att kunna njuta av mat och samtidigt vara hälsosam. Vi vill komma ifrån att folk bantar och för det behövs det folk som kan hjälpa andra att få en avslappnad relation till mat, säger Susanna Stranback och till hennes mjuka, finlandsvenska stämma försvinner min egen nojja för ett tag.

En trivselviktcoach alltså, det är vad jag vill ha i julklapp.