Min ettåring har ett rätt digert CV vid det här laget. Hon har fått franska presidentkandidater att tappa fattningen, avbrutit telefonintervjuer med skönsång (eufemism för gallskrik) och blivit misstagen för bomb av hysteriska ordningsvakter som inte vet vad en bärsjal är.
Hon har fått hänga med mamma på jobbet de dagar pappa inte har kunnat vara hemma med henne. Vi bor nämligen i Frankrike – ett land där föräldraledighet inte finns.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Okej, det är inte riktigt sant. Pappor har rätt till elva dagars ledighet efter förlossningen och mammor får sex veckor före och tio veckor efter födseln. Eller 18 veckor om du har tre barn som jag. Pappor kan bara ta över mammans veckor om hon dör eller blir allvarligt sjuk.
Efter mammamånaderna finns olika alternativ till “mödraassistans”. Det heter naturligtvis inte “föräldraassistans” trots att ordet förälder finns på franska – det skulle ju innebära att pappor anses ha samma ansvar för sina barn som mammor.
Mödraassistansen innebär dagis, dagmamma eller barnflicka – vars lön du till viss del kan dra av på skatten. Men eftersom både jag och pappan har så kallat flexibla yrken försöker vi turas om så gott det går för att ta hand om vår bebis själva. Något vi, som de icke-assimilerade invandrare vi är, faktiskt vill.
De franska storstadsmammor jag känner lägger huvudet på sned och läxar upp mig om jämställdhet när de hör att lillan är hemma fortfarande. De ser hemmavarandet med små barn som en förlegad hemmafruverksamhet.
Jämställdhet i deras ögon är att vara tillbaka i arbetslivet snabbt och de spärrar upp ögonen av skräck när jag berättar om svensk mammaledighet. “Jag skulle bli tokig av att gå hemma” är ett vanligt argument. “Vuxna hjärnor behöver vuxna bryderier” är ett annat. När jag berättar om pappaledigheten och märkta månader menar de att det kanske kan vara bra att pappor tar större ansvar – men inte så länge.
EU-kommissionens förslag på fyra månader vardera är “lite överdrivet”. Fast ska det gälla ända tills barnet fyller tolv tänker de sig pappor som tar ut längre semestrar på somrarna. Franska pappor har aldrig tagit hand om bebisar – med individuella undantag. Få av mina vänner tror att EU kan ändra på det.
När jag säger att jag för det mesta är ute på jobb utan att ta med mig bebisen ser de förvånade ut och anklagar mig för lögn: “Då har du ju mödraassistans i alla fall?”
Inte om inte “mödraassistent” är ett annat ord för pappa.
