Krönika. .

2017-05-13 18:45

Detta beteende är vidrigt och ovärdigt en civilisation

Jag tänker åka dit, fälla ut mina cojones och orera med fullt magstöd om att det fan får vara bra nu.

Det är inte ofta det sker. Att jag tappar tålamodet. Men den senaste tidens debatt kring Bok- och biblioteksmässans illa underbyggda beslut att låta den högerextrema tidningen Nya Tider ställa ut för andra gången, som en del av ”yttrandefriheten” – den får min ständigt pyrande vrede att eskalera betänkligt.

Att yttrandefriheten inte kräver att någon låter nazister medverka i något enda sammanhang (utom sina egna) kan ses som klarlagt. Bokmässan har helt enkelt fattat fel beslut. Men vad ska vi andra göra – vi som brukar delta i mässan?

Självfallet har jag fått mail med erbjudanden om att delta i bojkotten mot mässan. Det är dock inte min första impuls. Min första impuls är att åka dit, gå raka vägen till Nya Tiders erbarmliga lilla bord och ställa mig där och stirra ut dem.

Nej, jag menar inte att jag kan ”ta” någon ”debatt” med dessa människor. Men jag innehar flera privilegierade samhällspositioner på samma gång. Jag hör inte till någon av de människokategorier som ”nationalsocialismen” föraktar. Jag har en röst i det offentliga samtalet. Jag är författare. Ska jag verkligen stanna hemma i Vällingby och ge detta offentliga samtal the silent treatment, eftersom det offentliga samtalet då kommer att bli riktigt ledset, och förstå att det måste ändra sitt dåliga beteende för att få mig tillbaka?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Ja, den besudlar hela miljön, denna historielöshet och växande, närmast makabra tolerans för främlingsfientlighet i Sverige. En liten, nazistisk skitblaska skulle inte ha förärats den här massiva bevakningen i massmedierna för bara några år sedan. Än mindre en plats i Bokmässans redan överbelamrade dekolletage.

Allt hänger samman. Och det är inte bara Nya Tider jag personligen inte vill bli associerad med i egenskap av skriftställare.

Fler och fler ledar- och kulturskribenter i detta land kommer ut som beundrare av idéer som till förväxling liknar Sverigedemokraternas partiprogram. Jag är inte imponerad. Jag törstar efter åtminstone ett rudiment av intellektuell heder, efter en analytisk förmåga några snäpp över ryggmärgsreaktioner på nygamla samhällsfenomen såsom brottslighet och ansträngd ekonomi. Framför allt trängtar jag efter ett kryddmått ärlighet. Vad är det egentligen som driver etablerade röster allt längre högerut i just invandringsfrågor? Är det verkligen ren fosterlandskärlek det handlar om, eller är det mer komplicerade drivkrafter vi har att göra med här? Är lusten till gränskontroller, handledsröntgen och Reva-revival ett karriärdrag?

Jag vet inte, eftersom retoriken är spegelblank och strömlinjeformad. ”Vi ska vara realistiska, inte naiva. Vi ska inte tro alla om gott hela tiden. Vi ska inte vara godhetsapostlar.”

Dessa formuleringar pumpas ut i massmedia varje dag, överallt, utan avbrott. Naturligtvis får det långtgående effekter. Att inte vilja ta i SD med tång är ute sedan länge. Så varför ska vi inte kunna dela bokmässa med nazister? Mina damer och herrar, jag ger er en äkta slippery slope.

Ingenting som har skrivits och sagts av dessa förmenta realister har övertygat mig om att det kanske ändå är lite okej att ensidigt svartmåla en världsomspännande religion, behandla ungdomar på flykt som misstänkta brottslingar eller jaga folk med svart hår i kollektivtrafiken. Jag kommer aldrig att vika en nanometer från ståndpunkten att sådant beteende är vidrigt och ovärdigt en civilisation.

Det hade naturligtvis varit såväl trevligt som lukrativt att åka till Göteborg i höst endast i syfte att låta mig intervjuas om mina romaner och dricka cava med roliga kolleger. Nu åker jag dit för att fortsätta mitt krig mot det där nya modet att förnedra och misstänkliggöra människor på grund av deras härkomst.

Jag förstår med varje mikrob av mig själv alla er som vill ta ställning genom att inte delta. Jag menar att ni gör rätt. Men mitt ställningstagande sker i en annan form. Jag tänker åka dit, fälla ut mina cojones och orera med fullt magstöd om att det fan får vara bra nu. Det är dags att sluta behandla människor som är nya i Sverige som belastningar, och i stället visa lite vanlig jävla respekt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

För övrigt...

... anser jag att vi behöver minst ett kvartal då ingen kvinnlig komiker i detta land drar ett enda skämt om sitt utseende eller hur det går på Tinder.

Martina Montelius 
Martina Montelius är författare, dramatiker och regissör.