Klara Strandberg
Maria-Pia Boëthius
Johan Ehrenberg
Samira Ariadad
Renzo Aneröd
Isobel Hadley-Kamptz
Helena Gustavsson
Martin Halldin
Stefan Sundström
ETCs nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETCs nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Sök
Senaste nytt från ETC förlags tidningar
ETC Örebro Skärp kraven på bilarna, Örebro!ETC Stockholm Hjälp till exkriminella kvinnor kan försvinnaEfter Arbetet Vespro är på riktigtETC Göteborg Vill inte ta adjöUppsalaDemokraten Underbart är kort Dagens ETC Högutbildade lever längreETC Bergslagen Diskussionen som försvannStödföreningen ETC Välkommen till föreningen!
Den oäkta vänstern
torsdag, januari 12, 2012 - 00:00
Bäst
Att det har gått att cykla hittills hela vintern. Det är fint att varje morgon få piggna till trampandes upp för Liljeholmsbron.
Sämst
Att jag i veckan krockade med en annan cyklist. Rädslan och chocken efteråt är ofta värre än blåmärkena. Jag får fundera över om vintercyklingen verkligen är mödan värd.
KRöNIKA
Bengt Ohlssons omdiskuterade artikel om att kulturarbetare måste ges möjlighet att vara annat än vänster (DN 2012-01-04) rymmer en hel del. Jag reagerar på hur han beskriver sin umgängeskrets som en homogen medelklass där alla försöker smita från skatten samtidigt som de röstar rött. Jag vet ingenting om Ohlssons umgängeskrets och det kan mycket väl stämma att de är usla socialister. Men resonemanget känns igen och påminner om något som jag ofta stött på. Nämligen att människor från medelklassen inte är tillräckligt ”äkta” för att rösta vänster. De tjänar helt enkelt för mycket pengar eller har fel vanor.
I komikern Mia Skäringers Vinterprogram i P1 berättar hon om den uppväxt hon hade i ett fattigt arbetarhem. Om hur det var att se sina föräldrar slita, hur de använde humorn som drivmedel och att hon är stolt över att familjen klarade av situationen. Det här får mig att tänka på jag tidigt blev medveten om min medelklasstillhörighet och att inte alla ansåg att mammas läkarlön var förenlig med vänsteråsikter. Att ha en högre lön än genomsnittet är liksom fult, särskilt om man är vänster. Och att ha vuxit upp i ett medelklasshem är någonting man håller tyst om.
Ibland får jag känslan av att personer inom vänstern – framförallt de som är medelklass – försöker lyfta fram så mycket som möjligt av det eventuella arbetarklassarv de har. Det blir till en tävling där den som kan visa på mest genuinitet vinner. Nu tror jag inte att det är vad Mia Skäringer försöker göra, men andra gör det. När jag berättar att jag kommer från Stockholmsförorten Kista kan folk svara med förvåning: ”Att du inte berättat det tidigare!” Som att jag borde lyfta fram det faktum att jag vuxit upp i en så kallad problemförort för att det gör mig mer äkta. Att jag bodde i ett radhusområde har liksom mindre med saken att göra.
Min uppväxt i en privilegierad klass innebär att jag inte kan veta hur det känns att behöva räkna varje krona för att få ihop ekonomin månad efter månad. Eller hur det är att inte ha någon som kan rycka in när livets svårigheter kickar in. Men det betyder väl inte att jag inte har rätt att arbeta för att nå ett jämställt och jämlikt samhälle utan ekonomiska klyftor?
Självklart skulle det vara ett problem om medelklassen tog över arbetarrörelsen totalt. Det går att jämföra med om männen skulle ta över feminismen. Jag kan se framför mig hur kampen urvattnas på grund av bristen på kvinnor som upplevt ett manligt förtryck på riktigt. På samma sätt skulle kunna ske om ingen inom vänstern vet hur det är på samhällets botten. Men i det stora hela måste väl uttrycket ”the more – the merrier” gälla? Både för feminismen och vänsterrörelsen. Det skulle vara förödande om alla medel- och höginkomsttagare som röstar rött skulle byta färg bara för att de själva vinner mer på högerpolitiken.
Jag kommer aldrig att vara stolt över att jag kommer från medelklassen på samma sätt som Mia Skäringer är över att hon är arbetarklass – det finns inte någon anledning till det – men jag tänker inte heller skämmas över varifrån jag kommer.
Relaterade artiklar
Kommentarer
Alltid roligt att läsa (ännu ett) inlägg där medelklassen vill ha avlat för sitt ursprung och sina handlingar...
Till skillnad från Back tycker jag att det var en mycket bra text. Man har den bakgrund man har. Inte ens om man är vänster har folk rätt att trakassera för att man inte var arbetarklass. Själv växte jag upp i ett litet familjeföretag. Verkligen slitsamt för föräldrarna, värre än för kamraternas föräldrar som jobbade på bruket.
Då infinner sig genast frågan hur mycket av de påstådda trakasserierna som är hjärnspöken i en medelklass med dåligt samvete? Merparten av dom skulle jag tro, ivern att rentvå sig själva från medelklassens idiotiska uppträdande bland RUT,bostadslåneräntor och jobbskatteavdrag framkallar demoner som kräver avlat som sprider fördomar om vänstern istället för att rannsaka det egna beteendet! Nästa fråga blir osökt hur mycket vänster denna medelklass är och hur mycket som är lipservice pga taskigt samvete?
Faktum är att inte de med högre inkomster heller tjänar på högerpolitiken. Alla mår bättre i ett land med mindre klassklyftor, även de som tjänar lite mer.
De åsikter man har som vuxen behöver inte nödvändigtvis kopplas till ens ursprung.
Är det "legitimt" att vara vänster om man som jag växt upp i en bondefamilj med knaper ekonomi och där det röstats på bondeförbundet (så hette centern förr)? Eller ska jag i en eventuell bakgrundsbeskrivning hellre hänvisa till min fars sista år i arbetslivet då han inträdde i arbetarklassen och blev hantlangare på byggen? På det jobbet tjänade han förresten bättre än som bonde.
Jag bara frågar så att jag vet att jag har "rätt" bakgrund för mina åsikter.
Klassbegreppet är djupare än ekonomiskt vara eller icke vara. Det handlar om andra markörer. Sociala, strukturella och kulturella t ex. Det är för enkelt att stanna vid ekonomi.
Jag tillåter mig ifrågasätta varför man överhuvudtaget ska vara stolt över att tillhöra en "klass". Ska man vara stolt över något handlar det väl möjligen om hur man har förvaltat sina tillgångar (såväl ekonomiska som personliga) genom livet, oavsett på vilken nivå dessa befunnit sig. Det jag tror misstolkas som "stolthet" är många gånger en ambition att inte visa att man inte skäms trots sitt ursprung, att markera att man har samma människovärde, samma rättigheter - och skyldigheter - som andra med bättre (eller sämre) förutsättningar. Att man inte skulle vara "äkta" för att man inte har en viss bakgrund är ett bakvänt resonemang, är det någon som verkligen kan hävda att de står för sina åsikter är det väl de som inte skulle "behöva" tycka på ett särskilt sätt? (Att "arbetarklass" vill ha det bättre och "överklass" vill bevara sin status ligger på något sätt i deras natur.) Sedan är det viktigt att komma ihåg att idag är det inte samma sak att vara "arbetare" som att vara "fattig". Många akademiker har lägre inkomst än de som inte tagit gymnasieexamen, så vi har ett annat typ av klassystem idag...
Annica, vad fan vet du om hur jobbigt det var för dina klasskamraters föräldrar?
Förmodligen mer än vad du vet om det.
Det här med att prata klass är nog ett mediafenomen. Vet ingen utanför krönikörs/underhållningsbranschen som gör det. Och Bengt har tydligt visat att han var och är helt opolitisk och aldrig fattat ett skvatt av vad varken vänster eller höger står för. Att ett sånt miffo får En massa tidningsutrymme är ytterligare ett tecken på gammelmedias förfall.
det är högern som vill göra frågan om klass till en krasst ekonomisk fråga och det är därifrån tramset om 'klassresan' som något reellt och önskvärt har kommit.
För mig handlar klasstillhörighet om var man känner sig hemma och därför känner jag mig som arbetarklass och kommer alltid göra det även om jag skulle råka vinna miljontals kr eller bli rik på något annat sätt.
Vänstern i Sverige måste förklara att klassbegreppet inte handlar om att ställa löntagare (låg inkomst) mot andra löntagare (hög inkomst) utan istället om att förena löntagarna då vi alla har samma intresse av att hävda våra rättigheter mot de som driver våra arbetsplatser.
Exakt!
Vi förenas i våra ideal och åsikter om kapitalismens oduglighet som ekonomiskt system!
Sen har jag förståelse för att alla, oavsett klass, har behov av att tala som sina upplevelser utifrån var de kommer. Men det intressanta är att vi är en gemensam skara som söker skapa ett ekonomiskt system som är skapat för folk, och inte för systemets egen skull.
Frågan om klass är spännande men stundtals ett trubbigt verktyg.
Jag frågade en gång en profilerad vänsterkvinna vilken klass jag kunde räknas in som barn. Jag växte upp på en bondgård som det inte gick att leva på så pappa jobbade på batterifabriken. Mamma började jobba deltid i skolmatsalen när jag och mina syskon började skolan. Pappa var aktiv inom Centern och ordförande i Missionsförsamlingen.
Kvinnan svarade att min familj inte gick att definieras. För vi var ju arbetarklass, samtidigt som pappa var egen företagare. Det fanns heller ingen som helst identifikation med arbetarklassen i mitt hem och min pappa brukade fnysa åt tidningen Metallarbetaren. Men att vara med i facket var en självklarhet och något som de förde över på mig.
Njaa, jag tycker nog snarare att det verkar råda stor förvirring kring faktumet att det finns en uppsättning sociologiska indelningar (hög/lågutbildad, socialgrupper etc.) som har grötat ihop begreppen rätt ordentligt.
Bondeklassen definieras generellt av jordbruket och småägande, arbetaren av egendomslöshet och löneslaveri, småborgaren av att vara självägande och jobba ensam eller småskaligt, kapitalisten av storägandet och viljan att återinvestera sitt kapital i syfte att skapa profit.
Poängen är inte att stämpla människor eller dra krystade kopplingar om gemensamma personlighetsdrag utan att förstå att människans materiella position i samhället påverkar dess synsätt på omvärlden och relationerna till andra människor.
Därför tycker jag nog inte, utifrån vad du skrivit här, att det är speciellt märkligt att din pappa gjorde någon sorts klassresa men ändå identifierade sig som bonde och var med i centern.
När allt kommer omkring så har hela arbetarklassen vuxit fram ur bondeståndet.
Själv tillhör jag den "äkta" sorten, enligt din vokabulär. Jag har på min blogg skrivit ett inlägg som jag kallar MIN FAR - EN BRÄDGÅRDSINDIAN.
"Skryt"! Absolut inte! Jag skrev det som en hyllning till en generation som snart är borta. En generation som föddes in i ett u-land och som byggde upp ett välfärdsland, som sedan några år tillbaka håller på att monteras ner.
Om jag är stolt? Absolut! Men så har det inte alltid sett ut. När jag var ung (på sjuttiotalet) och läste vid universitetet skämdes jag alldeles oerhört över min bakgrund, trots att jag ingick i vänsterkretsar. De tongivande var alltid (självsäkra) överklassungdomar som revolterade mot sina föräldrar genom att "bli vänster". Jag minns när en av dem följde med hem till mina föräldrar och efteråt berättade att han var överraskad över att det "fanns så mycket kultur i hemmet". Vi stämde inte med hans bild av trasproletariatet! Han hade nog inte satt sin fot i ett arbetarhem tidigare.
Så oavsett om du uppfattar det som en tävling i att vara "mest vänster" så är det nog ofrånkomligen så att den prägling vi får, oavsett var vi växer upp - den bär vi med oss, på gott och ont. Och jag tycker nog att vi alla har rätt att känna stolthet över vår egen historia.
Vet inte om man får länka i era kommentarsfält men jag testar. Här finns mitt inlägg om min far: http://pyttiminpanna.wordpress.com/2012/01/02/min-far-en-bradgardsindian/
Jag förstår inte varför det ska vara så extremt viktigt för socialister vilken klass folk tillhör. Det blir nog svårt att skapa ett klasslöst samhälle om man hela tiden måste dela in folk i olika kategorier.
Jag tycker att socialister borde sluta tävla om vem som är mest arbetarklass och inse att en människa inte kan ges tolkningsföreträde i samhällsfrågor bara för att den råkar vara arbetarklass. Det är snobbigt och arrogant att påstå att en människas erfarenheter är mer värda om de kommer från en arbetarbakgrund. Föresten har vi väl just ingen arbbetarklass att tala om i Sverige längre?
"Föresten har vi väl just ingen arbbetarklass att tala om i Sverige längre?"
Nähä, och vad kallas det när man inte har kapitalinkomster eller andra förmögenheter utan tvingas överleva på en ganska låg månadslön för okvalificerat kroppsarbete där man fort slits ut och lätt blir ersatt?
Bra att du Klara kommenterar Bengt Olssons artikel, som mer eller mindre var ett försök att spotta snus i motvind. Alla som vill ha ett mer jämlikt samhälle är för mig vänster. Många gånger kan de som upplevt fattigdom bli de mest fanatiska kapitalisterna. Medan de som fått en bra uppväxt, både materiellt och känslomässigt, kanske blir de klokaste socialisterna. Se bara på det så kallade nya arbetarpartiet, nya moderaterna, full med renodlade kapitalister trots vissa inslag av klassresenärer.
Problemet är att arbetarklassen inte finns i det mediala Sverige. Den enda gången "arbetare" finns och presenteras som sådan är när någon nyss uppsagd skall försöka svara på frågan "vad skall du göra nu", helst med gråten i halsen.
Att vara stolt över att vara arbetarklass innebär att man säger "ja vi finns och vi kämpar".
Sen kan jag förstås tycka att en rännil av de som engagerat sig för Slussen också kunde ge oss i Husby lite uppbackning. Vi slåss knappast för någon utsikt utan mot stadshushögerns försök att köra ut oss från vårt eget område och förvandla det till ytterligare ett medelklassghetto.
Klass är ett begrepp för att analysera samhället, inte individer. Det illustreras inte minst av kommentarerna ovan. Frågan vilken klass en enskild person tillhör är alltså fel tänkt från början. Klassanalysen är en modell av hur samhället fungerar med ägandet av produktionsmedlen som främsta parameter. Som sådan kan den förklara mycket och är oundgänglig i en socialistisk samhällsanalys. Tillsammans med bl a en genusanalys.
Individer ska bedömas efter sina handlingar och i brist på sådana efter sina åsikter. Om vänsteråsikter beror på personliga erfarenheter eller på förmåga till empati är väl inget att bråka om. Den som ser ner på andra för att de har en annan bakgrund är inte bättre än en rasist.
Kommer själv från arbetarklassen och kan väl säga att jo generellt sett är medelklassen på arbetsplatser mer individualistiska än arbetarklassen - det syns inte minst i mitt eget arbete som lärare, där det fjäskas enormt för usla rektorer pga det individuella lönesystemet.
MEN jag har då flera vänner som kommer från ganska så välbärgade hem, som har mer solidaritet och medkänsla än många klättergrodor från min egen bakgrund.
Det är som med politiker: Mer intressant är vad de gör än vad de säger. Palme var med sin överklassbakgrund en mycket större politiker än vad överlöparen Persson någonsin var.
Var stolt över den du är Klara och strunta i skitsnacket!!
Menar du allvar med att kalla Kista för en problemförort? Flashbacknivå på det påståendet.
Skriv ny kommentar