Krönika. Jenny Damberg.

2017-01-09 19:00

Att inte städa är feministiskt motstånd

Låt dammet ligga, uppmanar Jenny Damberg. 

Ingvar Oldsberg har inte städat ordentligt på 15 år, berättade han i veckan för Aftonbladet. Att han till slut städade, eller rättare sagt lät städa, var motiverat av en stor nyårsfest. Ungefär 70 timmar uppskattar Bingolotto-programledaren att städfirman fick lägga på lägenheten. "Någon spontan dammsugning kan ju alltid inträffa, men det är nog inte det jag prioriterar förrän jag lägger märke till att nu måste vi göra något åt det, för nu är det ’too much’."

Att Ingvar Oldsbergs städvanor tillmäts nyhetsvärde är något slags absurd konst i sig, ett intyg om den litenhet som livet rymmer. Men hur småttigt det än må vara så är städning något vi alla har att förhålla oss till. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Svenska kvinnor lägger i genomsnitt ungefär fyra timmar i veckan på att städa hemma. Män 2,5 timmar. Det är obetalt arbete. Men det är mer än så. Det är också en fråga om förväntningar och stress. Ingvar Oldsberg kan unna sig 15 år mellan fönsterputsningarna utan att han känner sig dömd. Det är en frihet. 

För sju år sedan startade illustratören och serietecknaren Lotta Sjöberg Facebookgruppen Family Living – the true story. Hon gjorde det som en reaktion på inredningstidningar riktade till kvinnor som förväntas ha lika perfekta hem som kroppar. De allra flesta av gruppens 54 000 medlemmar är också kvinnor. På Family Living – the true story postar de bilder av hem där strumpor, tomma toalettpappersrullar, katt-sand, renoveringar, plastpåsar, disk och tvätt tagit över. 

"Det är kvinnor som skäms mest om hemmet inte är i ordning", sa Lotta Sjöberg när jag intervjuade henne apropå boken "Orka torka", som bygger på höjdpunkter från sidan. "Samtidigt är hushållsarbetet något som inte syns så tydligt – när det blir gjort. Att INTE utföra det osynliga kvinnoarbetet är nästan det tydligaste sättet att lyfta fram och synliggöra det. På så sätt utför vi en gemensam feministisk motståndshandling."

Att det är deras uppgift att se till att det är snyggt hemma är inget kvinnor bara har fått för sig. Betalt yrkesarbete och affärsverksamhet var länge till stor del manliga privilegier. När de borgerliga idealen slog igenom under 1800-talet upphöjdes kvinnans plats i hemmet. Att ha det "fint" blev en moralisk fråga. Inflytelserika tänkare som Ellen Key argumenterade i nykterhetsdebatten under tidigt 1900-tal för att om kvinnorna bara såg till att skapa trivsamma hem så skulle nog männen hålla sig borta från krogen. I nykterhetskontrollanternas rapporter noterades huruvida hemmet var "snyggt" eller inte. Ordningen var central även när ännu tyngre frågor, som om någons barn skulle omhändertas eller inte, föranledde myndigheternas besök. 

I dag framställs städning sällan som ett tvång. Som allt annat har renhållningen blivit livsstilifierad, och något man gör "för sin egen skull". Känner man verkligen så är det bara att gratulera. Men för alla oss andra är det antagligen bättre att försöka bli lite mer som Ingvar Oldsberg. Det är inte lätt, eftersom det vi matas med är bilder av perfektion. Det förekommer att läkare och psykologer tipsar patienter om Family Living-gruppen i terapeutiskt syfte. "Jag vill tacka alla i den här gruppen som gjort det här året lite mer uthärdligt. Att se att jag inte är ensam i kaos har hjälpt otroligt mycket när jag suttit på mitt skitiga köksgolv och gråtit över min egen oförmåga", skrev en medlem på sidan strax innan nyår.

Det som verkligen gör skillnad är inte att ordna allt, gång på gång, utan att lära sig stå ut. Det finns mycket att vinna på att flytta fram gränsen för när det blir "too much". 

I 15 år, eller hur länge man nu förmår.

Plus & Minus

Plus: Sveriges första såpopera "Lösa förbindelser", ursprungligen sänd 1985, finns på SVT:s Öppet arkiv. Utspelar sig i Stockholms konst- och reklamvärld och är roande både som tidsdokument och i sig själv. Birgitta Stenberg skrev manus till vissa avsnitt.

Minus: Jag har bara ätit burmesisk mat en gång, och vill extremt gärna göra det igen. Men hur? Önskar så att någon skulle fylla igen det här hålet på den svenska restaurangkartan. 

Jenny Damberg
Jenny Damberg 

Författare, journalist och krönikör i Dagens ETC.