”Löftena får januari att framstå som ett oöverstigligt bråddjup”

Det har gått fjorton dagar på det nya året och vi vet alla vad det innebär. Har man inte satt igång med att infria sina nyårslöften kan det snart vara för sent. Kanske blir det likt tidigare år – ännu ett fall på startlinjen. Besvikelsen kommer psykologiskt att lägga sig som ett ännu lager kring magens bilringar, eller märkas som en extra hostning av dåligt samvete efter att lunchciggen fimpats. Runt omkring oss haglar uppmaningarna; så klarar DU nyårslöftet. Bantningsföretagen och gymkedjorna tävlar om att tjäna pengar på våra löften om ett både nyare och mer hälsosamt liv. Självsvält dig på pulversoppor från Nutrilett så blir du lyckligare! Friskis&Svettis räddar dig från julkilona!

Seden med nyårslöften är en kulturimport från Amerika och bygger på amerikanernas ”new year’s resolutions”, en tradition som kom till Sverige i början av 1900-talet. På svd.se berättar historikern Dick Harrisson att ett av de första kända nyårslöftena avlades av författaren Stig Dagerman. I dikten Nyårslöfte listade han ett antal metoder för att begå självmord, vilka han sedan lovade att undvika. Dagermans löfte må vara av ett avvikande slag, för generellt har nyårslöftena sett relativt lika ut. Svenskarna lovar idag, precis som för 50 år sedan, att skapa sig sundare levnadsvanor som ska göra dem till bättre människor.

Är det bara jag som inte fattar varför det skulle bli lättare att bli en bättre människa bara för att det blivit ett nytt år? Vad är det som säger att du i slutet av 2013 kommer att träna mer än i slutet av 2012 bara för att du lovade dig själv det under nyårsnattens sista (och allra blötaste) timmar?

Det är klart att ett årsskifte i sig kan innebära en välbehövlig nystart. Du tillåts släppa det gamla och börja om på ny kula, göra om och göra rätt som det brukar heta. Men måste man avlägga ett löfte för sakens skull? Och dessutom så kravfulla löften? Löften som får den tomma och trista januarimånaden att framstå som ett närmast oöverstigligt bråddjup. För visst är det tråkigt om det första som ska dö varje år är just hoppet. 

Men finns det inga vettiga nyårslöften? Jo, att som ETC lova att vi ska starta en grön socialistisk dagstidning före valet 2014 kan så klart vara ett sådant. Samtidigt vill vi på ETC såklart starta den där dagstidningen oavsett om lanseringen sammanfaller med årsskiftet eller inte.

Om du ändå, till skillnad från mig, vill ha nyårslöften så föreslår jag att du kasserar de där jobbiga som du redan avlagt och istället väljer några nya. Lova på du. Varför inte äta fler bullar, dansa mer disco och krossa diktaturen i Syrien (så småningom, ingen press!)? Eller om du inte lyckas med ”beach2013”-löftet, tänk positivt. För trots allt, är det någon gång under året då det verkligen behövs några extrakilon så är det nu – nu när rysskylan kommer.