Invanda uppfattningar om sexualitet

I somras dömde hovrätten i Skåne och Blekinge en 15-årig pojke till samhällstjänst för sexuellt utnyttjande av barn. Han fick också betala 15 000 kronor i skadestånd till offret, hans 13-åriga flickvän.

Paret hade varit ihop i ungefär ett halvår, var enligt egen utsago kära och hade ömsesidigt önskat sex. Ändå kunde man inte säkert säga att samlaget inte inneburit en kränkning av flickan, menade hovrätten, som ändrade tingsrättens friande dom.

Målet är ovanligt men inte unikt. Det händer att någon, oftast en förälder, anmäler frivilligt sex mellan två parter som befinner sig på varsin sida om 15-årsstrecket. Alla sexuella handlingar mot en person som är under 15 räknas numera som våldtäkt, och även om lagen inte primärt syftar till att kriminalisera sex mellan tonåringar blir det ibland ändå effekten.

Om en anmälan väl går till domstol hjälper det inte nödvändigtvis att ungdomarna är nästan jämnåriga och förälskade, eller att den yngre av dem själv säger att hon ville. Hon, ja. För det brukar vara en hon.

Enligt en genomgång från TT tycks det nämligen finnas en könsdimension i hur målen om sexuella övergrepp mot en frivillig tonåring hanteras.

Om det är pojken som är äldre än flickan är risken för åtal och fällande dom betydligt högre än om flickan är äldre och alltså den som är förövare. Detta trots att flickor rent allmänt antas utvecklas lite tidigare. TT refererar i sin genomgång till ett fall i våras då en 16-årig flicka inte bara friades efter sex med två 13-åriga pojkar, utan i domen rentav pekades ut som den som snarare blivit utnyttjad.

Det är svårt att veta vad som hänt i enskilda fall. Självklart kan en 16-årig flicka utnyttjas av 13-åriga pojkar, självklart kan en 13-årig flicka vara så omogen och relationen till den 15-årige pojkvännen så ojämlik att sex bör ses som ett övergrepp.

Men vi har också en invand uppfattning om kvinnors sexualitet som innebär att de aldrig egentligen vill, att de alltid är offer för någon annans sexdrift. Kvinnliga brottslingar behandlas allmänt mildare av rättsväsendet. I Sverige döms kvinnor exempelvis oftare till vård än män, också för lika grova brott. Vår syn på kvinnor går inte ihop med vår syn på den som utövar våld.

Särskilt när det gäller sexbrottsmål ses manliga offer till kvinnliga förövare som medskyldiga, brottet höhöas bort utifrån den eviga uppfattningen om män som ständigt sexuellt intresserade. I en engelsk undersökning från 1994 sade hela 86 procent av utsatta pojkar att de först inte ens blivit trodda när de berättat om övergrepp från kvinnor.

Pojkar som utsätts för övergrepp får se dem bagatelliserade av omvärlden, samtidigt som flickors helt frivilliga sexuella erfarenheter blir till rättssaker.

Om svenskt rättsväsende dömer ungas handlingar helt olika beroende på kön är det förfärligt. Ändå känns det inte alls osannolikt. Så djupt sitter våra tankar om sexualitet och våld, om kvinnligt och manligt. Just detta var kärnan i det samtal i vintras om sex och missförstånd och övergrepp som kallades #prataomdet. Vi har sannerligen inte pratat färdigt.