Hjärtattack, stroke, astma, lung- och urinblåsecancer, låg födelsevikt, låg verbal IQ, dåligt minne och koncentrationssvårigheter hos barn, snabbare kognitiv nedsättning hos äldre och – vilket nyliga studier antyder – ett samband med tidig demens. Det här är några av följderna av ett problem som många fortfarande tror att vi löste för flera årtionden sedan. Fabriksskorstenarna må ha flyttat till Kina, men andra källor, vars avgaser är mindre synliga, har tagit deras plats. Bland de värsta är dieselmotorerna, som än i dag säljs som det miljövänliga alternativet, då de tenderar att släppa ut mindre växthusgaser än bensindrivna motorer. Man börjar undra om man fortfarande kan lita på sådana påståenden.
Volkswagens manipulering av sina föroreningstester är ett angrepp på våra lungor, våra hjärtan och våra hjärnor. Det är ett klassiskt exempel på externalisering: kostnader som företagen borde bära dumpas på andra människor. Luften som skulle ha filtrerats av deras motorer filtreras istället genom våra lungor. Vi har blivit de reningsanordningar de struntat i att installera.
200 000 döda
Vem vet hur många människor som redan har betalat för det här, med sin hälsa eller sina liv? I USA kan 200 000 dödsfall om året tillskrivas luftföroreningar. Hur många av dessa är Volkswagens ansvar? Var mer genomfördes bluffen? Hur stor del av våra hälsobudgetar har det här företaget berövat oss på?
Bluffen handlar om förekomsten av kväveoxider. På många håll är dieselmotorer den främsta källan till dessa. Förra månaden uppskattade den brittiska regeringen, för första gången någonsin, vilken påverkan utsläppen av kväveoxider har på folkhälsan, och upptäckte att de sannolikt nästan fördubblar antalet som dör av luftföroreningar. Nu kan 23 500 dödsfall läggas till de 29 000 som tillskrivs partiklar (små sotpartiklar).
Brittiska regeringen offentliggjorde den här upptäckten, tillsammans med sina värdelösa förslag på hur problemet bör hanteras, lördagen den 12 september, bara några minuter innan det meddelades att Jeremy Corbyn valts till ny ledare för Labour. Hur många pressmeddelanden från regeringen publiceras en lördag? Hur många publiceras en lördag, samtidigt som en händelse som har allas uppmärksamhet? Med andra ord, som en presstalesperson för Labour en gång som bekant sade: det här var ”en bra dag att begrava dåliga nyheter”. Inte bara begravdes härmed antalet dödsfall, utan även regeringens samråd om sina halvhjärtade planer för att minska föroreningarna: ett samråd som regeringen uppenbarligen vill ha så få svar till som möjligt. Storbritanniens miljöminister Liz Truss har en del att förklara.
Hon har sina skäl till att hålla oss ovetande. I april beslutade högsta domstolen att Storbritannien överskrider EU-direktivet för luftkvalitet och insisterade på att regeringen tar fram en plan för att uppfylla det innan årets slut. Istället tog Liz Truss fram en plan för att skjuta ifrån sig ansvaret. Lokala myndigheter ska, föreslår hennes samråd, skapa zoner med ren luft i åtminstone åtta städer, i vilka dieselmotorer begränsas eller förbjuds. Hon har dock inte gett dem vare sig pengar eller nya befogenheter. Inte heller har hon gett någon förklaring till hur denna icke-plan ska hantera frågan i resten av landet, vilket beslutet kräver.
Risk för ökade partiklar
Storbritannien har redan missat slutdatumet för EU-direktivet med sex år. Följs Liz Truss förslag kommer en del platser sannolikt fortfarande överskrida direktivet år 2025, 16 år efter det ursprungliga slutdatumet. Den enda konkreta plan som regeringen hittills tagit fram är att förvärra problemet genom ett nytt program för att bygga ut flygplatser. Detta skulle innebära mer kväveoxider, mer partiklar, mer utsläpp av växthusgaser.
Paradoxalt nog kan Volkswagenskandalen kanske lyckas med det som inget annan har, genom att tvinga regeringen att vidta den enda åtgärd som kommer att göra skillnad: att lagstifta om en stor minskning i användningen av dieselmotorer. När den här artikeln publiceras vet vi kanske om företagets fiffel har begåtts i Europa såväl som USA: nya avslöjanden läcker ut varje timme. Men oavsett om just det här knepet har använts här eller inte, har flera andra gjort det.
Förra veckan rapporterade The Guardian att nio av tio nya dieselbilar överskrider EU:s gränser för kväveoxider – inte lite, utan i genomsnitt sju gånger om. Varje tillverkare vars utsläpp testades hade bilar som överskred den lagliga gränsen. De använde ett antal olika knep för att tjuvkoppla testerna: ”de plockade bort komponenter från bilen för att minska vikten, de använde särskilda smörjmedel, de fyllde på för mycket luft i däcken och använde väldigt jämna testbanor”. Med andra ord är inte utsläppsskandalen begränsad till Volkswagen, till en enda algoritm eller till USA. Den ser, i alla sina påhittiga varianter, ut som en sammansatt global bluff.
Här finns ekon från de knep som användes av tobaksindustrin: stora bedrägerier smugglades förbi allmänheten med hjälp av sofistikerad marknadsföring. Volkswagens hemsidor som gör reklam för fördelarna med ”ren diesel” har stängts ned. 2009 – det år då företaget inledde sitt svindleri – vann den TDI-motor som nu är i skandalens centrum utnämningen ”Årets gröna bil” åt Volkswagen Jetta 2.0. 2010 gjorde den det åt Audi A3.
Det finns många brister inom bolagsregleringen i USA, men böterna, när de förekommer, är åtminstone tillräckligt stora för att få ett storföretag att stanna upp, och det finns möjlighet att skyldiga direktörer hamnar i fängelse. Men i Storbritannien, där korruption likt föroreningar finns överallt men inte syns, kan stora företag begå nästan vilka ekonomiska brott som helst och komma undan med det. Intriger av det slag som blivit skandaler i USA sker i Storbritannien både vardagligen och obemärkt. Hur kan sådana regeringar få förtroendet att försvara vår hälsa?
