BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Huvudargumentet bakom nationalekonomerna John Hasslers och Per Krusells resonemang är att kolbrytningen är ett betydligt större miljöbekymmer än oljeproduktionen.
Men förslaget att fortsätta bränna olja stöter på motstånd från flera oljeexperter. En av dem är Kjell Aleklett, professor emeritus vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, som nyligen kom ut med boken En värld drogad av olja. I sak har de rätt, anser han. Kolindustrin är en betydligt smutsigare verksamhet än oljeindustrin.
– Jag har räknat ut att 80 procent av de framtida utsläppen av koldioxid kommer att komma från kolbrytningen av kol, så där har de rätt, säger Kjell Aleklett.
Däremot vänder han sig emot nationalekonomernas bild av att det skulle gå att fortsätta använda olja i oförminskad takt fram till 2050.
– Det är i princip omöjligt att bibehålla nuvarande produktionstakt fram till 2050. Oljeproduktionen från befintliga fält minskar med ungefär fyra procent per år och kommer redan år 2040 att vara mycket mindre än i dag, lägger han till.
Källorna har inte hittats
Kjell Alekletts bild stöds indirekt av Internationella energirådet IEA, som i sin rapport World energy outlook 2011 förutspådde att det förväntade behovet av olja – eller rättare sagt av flytande drivmedel, där olja är en av flera källor – år 2035 till en femtedel kommer att tillgodoses via oljefält ”yet to be found”, det vill säga oljekällor som ännu inte hittats.
Det ”indirekta” stödet grundar sig i att Kjell Aleklett anser att dessa ännu ej hittade källor med största sannolikhet inte kommer att hittas.
– Inför år 2015 var prognosen att man skulle hitta nya fyndigheter om totalt nio miljarder fat råolja. Det man till slut fann var 2,5 miljarder fat. Prognosen för i år var något lägre än för 2015, men hittills har man bara hittat någonstans kring 700 miljoner fat, säger han.
Även Mikael Höök, universitetslektor i Uppsala och en av krafterna bakom den ideella föreningen ASPO Sverige, vars huvudfokus är studiet av peak oil, är kritisk till debattartikelns slutsatser.
– Visserligen är det svårt med alternativ till olja i transportsektorn, som till 95 procent är beroende av olja, och visserligen är det i princip enklare att ersätta kolet, som nästan bara används till att producera el. Men problemet är att det finns en enorm infrastruktur kopplad till oljan, med enorma summor pengar som satsats på den, säger han.
– Det bästa vi kan göra är därför att frigöra oss från oljan så fort som möjligt, helst redan igår. Vi borde ha börjat för länge sen. Därför är debattartikeln lite som ett slag i luften.
Ännu ett problem med debattörernas förslag är vad energin från kol ska ersättas med.
– Förutom att oljan inte kommer att räcka visar studier att utsläppen från skiffergas är minst lika stora som från kol. Man tror dessutom att gasen kommer att nå sin produktionstopp mellan 2020 och 2030. Målet måste därför vara att ersätta all fossil energi, säger Johan Landgren, huvudförfattare till boken Olja för blåbär.
Vill bekämpa kolet
Dessa invändningar tycks dock inte vara särskilt problematiska för John Hassler, vars argument i korthet går ut på att kolet är det smutsiga som ska bekämpas, att samhällsekonomiskt gör olja mer nytta och att koldioxidskatter och högre priser på utsläppsrätter är ett bättre styrmedel för att begränsa den globala uppvärmningen än en satsning på minskad oljeanvändning.
– Tvärtom stärks våra argument med minskad tillgång på olja. Eftersom den konventionella oljan kommer att användas upp oavsett en satsning på elbilar i Sverige är detta inte en åtgärd som kan motiveras utifrån klimathänsyn. Att det finns andra argument för att förbereda sig för en oljefri värld är självklart och de stärks förstås om det finns mindre olja. Det vi vill är att utfasningen sker i den takt som motiveras av andra hänsyn än det globala klimatet. Då är vi tveksamma till om 2030 är rätt mål för Sverige, säger han.
Otillräckliga styrmedel
Å andra sidan finns det de som menar att tiden är ute för lösningar som enbart fokuserar på prismekanismer, att klimathotet helt enkelt är för stort.
– Efter klimatmötet i Paris står det klart att tiden helt enkelt är knapp för att ställa om våra energisystem genom enbart prismekanismer på det sätt som debattartikeln föreslår. En bredare repertoar av styrmedel behövs, för att också nå andra samhälleliga mål, säger Åsa Persson, forskare vid Stockholm Environment Institute.
