Juridik för aktivister

Juristerna Åsa Ågren och Rebecca León har skrivit ett uppslagsverk om juridik, riktat till aktivister.
   – Man kan aldrig komma till en rättegång och säga ”Jag kände inte till lagen!”

Aktivistens lagbok (Federativs förlag), som gavs ut i december bygger på Gatupolitikens lagar från 2005. Tanken är densamma nu som då; att politiska aktivister ska ha ett uppslagsverk nära till hands när de genomför aktioner. ETC har träffat bokens författare, Åsa Ågren och Rebecca León.

Är det mycket som har ändrats i Aktivistens handbok, jämfört med Gatupolitikens lagar?
Åsa Ågren: Stommen är kvar men mycket är ändrat och vi har utökat boken rejält så att den handlar om fler ämnen. Förut handlade den mycket om gatupolitik, men nu tar den också upp hur man som politiskt aktiv kan påverka med juridiska medel. Vi vill att boken ska rikta sig till en större grupp aktivister. Gatupolitik är bara en del av aktivismen.

Rebecca León: Framför allt har förutsättningarna för aktivister förändrats sedan den senaste versionen av Gatupolitikens lagar släpptes 2005. Asylaktivismen är till exempel en stor del av aktivismen i dag och den har vi tagit med som ett eget avsnitt, precis som vi har gjort med internetdelen.

Vilken var den största utmaningen när ni skrev Aktivistens lagbok?
Å: Att göra juridik, som är ett ganska komplicerat ämne, pedagogiskt och lättförståeligt för alla.
R: Lagstiftning kan också ses som en väldigt långsam process, men det kommer faktiskt nya lagar två gånger om året, och vi var tvungna att se till att lagstiftningen var uppdaterad.

Borde en sådan här bok uppdateras oftare än vart sjunde år i så fall?
Å: Ja, för det var väldigt mycket som vi fick uppdatera. Och man vill ju ha exempel som är aktuella. Det är mycket som har hänt sedan 2005.

Hur viktigt är det att känna till sina rättigheter som aktivist?
Å: Det är en demokratisk rättighet. Lagen kräver att man ska känna till om man begår ett brott. Man kan aldrig komma till en rättegång och säga ”Jag kände inte till lagen!”

Vad är viktigast att känna till i Aktivistens lagbok?
R: Det viktigaste i boken är ”Så använder du boken”-avsnittet.
Å: När jag insåg vilka skadestånd man kan dömas till och hur ung man kan vara när man får det och vilka konsekvenser det kan få, det var nog den största a-ha-upplevelsen när jag jobbade med boken.

Finns det inte en risk att spontaniteten i aktionerna kan gå förlorad om du varje gång måste fundera över vilka juridiska konsekvenser de kan få?
R: Har man valt politisk sida så tror jag att ens övertygelse leder en rätt i vilka beslut man tar. Men det är som sagt en juridisk handbok.

Efter Göteborgskravallerna 2001 blev ett bakslag för vänstern. Men det var mer än tio år sedan. Hur tycker ni att gräsrotsrörelsen, den utomparlamentariska vänstern och aktivismen mår i dag?
Å: Jag var med 2001 och kommer ihåg den här positiva andan som fanns innan dess. Men det borde finnas material för framväxten av en stark vänster nu, med tanke på hur världen ser ut i dag.
R: Men risken när man umgås inom sin lilla krets med politiskt likasinnade är att man glömmer bort hur det ser ut utanför. Man konstaterar hela tiden att saker är som de är, och alla håller med. Det blir en slags ryggdunkarmentalitet. Det är lätt att hamna i det, och sedan plötsligt upptäcka att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen...

Kan en sådan här bok tolkas som att den uppmuntrar till brottslighet?
Å: Jag tycker faktiskt att man lika gärna kan se det tvärt om. Nu ser man ju verkligen vad vissa aktioner kan få för juridiska konsekvenser.

Men finns det några tillfällen när det kan sägas vara okej att bryta mot lagen?
R: All förändring mot rådande normer har skett via uppror mot dem. Om inte folk hade protesterat, gått ut på gatorna och strejkat så skulle inga samhällsförändringar ha skett.

Martin Halldin