”Jag blev en av dem”

Svante Tidholm flyttade in på Europas största bordell, Pascha i Köln, för att försöka begripa: Hur tänker den som köper sex? Det resulterade i dokumentärfilmen Som en Pascha som har premiär på filmfestivalen på söndag. 

Första bilderna: Ett betongtak mot regntung himmel och Kölns alla kyrkor och katedraler, men senare i Svante Tidholms dokumentär är presenningen undandragen och män – putmagar och masker á la Eyes wide shut, fast billiga – porrligger med influgna kvinnor från Brasilien.

Pascha, bordellen som varken är stilettförsedda hallickar eller limousinlevererade eskorter, utan tysk prostitution som den är mest, euro mot en gnutta extas, 365 dagar om året, inte som på film.

Det var förresten här hiphop-stjärnan 50 cent hade sin konsert när han senast var i Tyskland.

– När jag berättar om Pascha är det många som nästan tror att jag hittar på. De kan inte föreställa sig, säger Tidholm.

Första gången han besökte bordellen var under fotbolls-VM, i samband med en av Sveriges matcher. Han hade läst om den och var nyfiken. När han frågade ledningen om han fick filma, var svaret oväntat positivt.

– Då hade jag egentligen ingen aning om vad jag ville göra.

”Handlar om rättvisa”
Men det blev en dokumentär, Som en Pascha, resultatet av totalt tolv besök, mellan två till sex dagar varje gång. Han är väl medveten om att debatten kring prostitution är minst sagt infekterad.

– Jag har inte siktat på att göra en partsinlaga, jag vill inte skriva med brinnande bokstäver. Men det går inte heller att ställa sig utanför debatten. Filmen handlar om rättvisa. Vilka friheter människor ska få ta sig över andras välbefinnande.

Tidholm förklarar att han hoppas öppna upp debatten genom att fokusera mindre på kvinnorna som säljer sex och mer på männen som köper.

– Varför är det så viktigt för dem? Vilka motiv har de? Kvinnorna skulle inte prostituera sig om efterfrågan saknades. Jag tror att det handlar om ett manlighetens problem, och det sträcker sig långt utanför bordeller som Pascha. Utanför länder som Tyskland.

Frågan om mäns sexualitet angår även Sverige, poängterar han.

– Vår självbild präglas av skenhelighet. Vi vill tro att vi är jämställda. Men då måste vi kunna diskutera varför kvinnor upplever otrygghet tillsammans med män i sin närhet, och hur det kommer sig att vissa män våldtar och köper sex.

Ovilliga sexköpare
De sexköpare och -säljare som intervjuas i filmen har samma uppfattning om manligt libido. Han är biologiskt tvingad att tillfredställa sitt begär. Han måste, helt enkelt.

– Som när någon använder liknelsen att det är som att gå till tandläkaren för att laga ett värkande hål… Klart att det inte stämmer, säger Tidholm.

En ung sexköpare beskriver hur han förvandlas tack vare Pascha: ”Man blir som en cowboy i Texas.” Bredbent självförtroende. Bordellen låter honom spela rollen av kung, alfahanne, tupparnas tupp.

– Det var extremt svårt att få män att medverka. Det kan mycket väl vara så att de jag filmat inte är representativa, utan att de hade exhibitionistiska skäl till att tacka ja.

Tidholms intryck är att de män som frekventerade Pascha snarare verkade vara sorgna.

– Jag tror att det har att göra med deras underliggande motiv. Att köpa sex är laddat för dem. Det handlar inte nödvändigtvis om skam. Men kanske om att de blottar sina känslor och vill skydda sig.

Prövade fördomar
– Det är bäst att inte tänka, säger Sonia, en av kvinnorna på Pascha.

Hon förmedlar den prostituerades perspektiv. Berättar att hon i hemlandet Rumänien blivit våldtagen sju gånger, och att det är bättre att hon mot betalning ger männen vad de vill ha än att de tilltvingar sig det av ”vanliga” kvinnor.

– Vi har fortfarande kontakt. Hon har idag flyttat till Spanien och försöker omskola sig till tandsköterska.

När han kom till bordellen förväntade han sig möten med socialt marginaliserade kvinnor som fastnat i det enda kvarvarande sättet att finansiera ett missbruk. Riktigt så var det inte. Men att de prostituerade på Pascha inte motsvarar den bild – han kallar det idag fördom – som han reste ned med, har inte fått honom att ändra sin grundläggande uppfattning om bordellverksamheten.

– Nej, för jag tycker ändå inte att männen har rätt att köpa sexuella tjänster. Sedan har jag inte träffat en enda kvinna som säljer sex för att hon tycker att det är kul.

Snabbt avtrubbad
Kameran lämnar sällan bordellen. Effekten är klaustrofobisk, för som tittare blir du instängd i ett parallellt universum, med sina egna värderingar, med en strikt professionell drift av pengar-sex-transaktioner.

– Kanske är det lite elakt mot Tyskland att dra sådana paralleller, men landet har ju historiskt sett industrialiserat… jobbiga saker, kan man säga. För dem som driver bordellen är det bara business, och de är inga onda människor. De gör sitt jobb. Precis som lägervakter. De är aktörer i ett samhälle som kollektivt tillåter att det här sker.

Jag har tillbringat några timmar på Pascha, och kände efteråt att om jag hade växt upp i Köln kunde jag säkert…

– … hamnat där som sexköpare, ja. Jag kände likadant. Det normaliserades. Dagligen kommer det dit kompisgäng för att bli av med oskulden. Det infann sig en hopplöshet, jag kom att tänka på hur mycket har att göra med slumpen, var man råkar födas och växa upp.

Du filmade orgier och var omgiven av naken hud, blev du någonsin själv upphetsad under din tid på Pascha?

– Aldrig. Jag kunde inte ta med mig min kåthet hemifrån dit, det var inte samma sak

– Inte alls. Dessutom blev jag snabbt avtrubbad. När jag umgicks med Sonia hade hon sina jobbkläder. Först kändes det konstigt, sedan blev det normalt. Likadant när vi filmade sex. Men först var det en massiv chock.

Sluten gemenskap
Han säger att han blev en av dem, att han successivt välkomnades till den slutna gemenskap som sexköpare och prostituerade ingår.

– De har en överenskommelse eftersom såväl männen som kvinnorna inte kan berätta för utomstående. De hör ihop.

Andreas Gustavsson

Läs även om när ETC besökte Pascha inför fotbolls-vm i Tyskland