”Inget kommer att bli sig likt”

Ingenstans har Occupy-rörelsen blivit så stor och framgångsrik som i Oakland. På plats är den svenske aktivisten Alexander Alvina Chamberland som av slump hamnade mitt i framväxten av USA:s största sociala rörelse sedan 60-talet.

Inspirerade av Occupy Wall street har protesterna i Oakland nu pågått i drygt tre veckor. Alexander Alvina Chamberland, aktivist och tidigare språkrör för grön ungdom, drogs med i protestyran. Alexander har tältat med de andra aktivisterna på Oscar Grant plaza i stadens centrum och deltog i generalstrejken och blockaden av stadens hamn som ägde rum den 2 november. Senast en generalstrejk ägde rum i USA var i Oakland 1946.

Vad är det som tilltalar dig med rörelsen?

– Äntligen efter år av förtryck så håller det på att formuleras ett brett systemkritiskt motstånd. Det är det absolut det mest inspirerande som jag har varit med om under min livstid. Oj, det händer någonting på riktigt nu. Människor är arga och de organiserar sig för att se en annan värld.

Varför är Occupy-rörelsen så stor i Oakland?

– Det finns en lång aktivistisk tradition i Oakland. Fattigdomen är också väldigt utbredd här och det är väldigt många människor som drabbats hårt av finanskrisen. Det gör att de blir ännu argare och rättmätigt argare på systemet.

Vad förenar alla som deltar?

– Det som förenar är det Occupy står för. En procent har ungefär 50 procent av resurserna här i USA. Det visar hur kapitalismen inte är ett fungerande system. Vi representerar de 99 procenten av befolkningen som på olika sätt är drabbade av kapitalismen. Men vi drabbas på olika sätt och olika mycket på grund av klass, kön, etnicitet, sexualitet och funktion.

Vad säger du om kritiken att ni inte kommer med några konkreta krav?

– Jag tycker att den kritiken är konstig. Vi är kritiska till ett helt system. Ska vi då efter några veckor enas om två detaljkrav som Obama ska ta upp i kongressen? Det handlar inte om det. Det här är en bred rörelse som är motståndare till kapitalismen. Det finns många människor inom rörelsen med detaljkunskaper i ekonomi och så vidare som kan formulera politiska lösningar, men det är något som får växa fram under tiden.

Vad tror du om rörelsens framtid?

– Inget kommer längre att bli sig likt. Occupy-rörelsen är så pass stor och den offentliga debatten har absolut förskjutits åt vänster. Frågan är om det kommer leda till några få reformer eller om det är början på ett helt nytt system.

Vad kan den svenska Occupy-rörelsen lära av Oakland?

– Det här med 99 procent gäller inte bara USA. I Sverige är ojämlikheten också stor. Men för att det ska bli en omfattande social rörelse så måste den breddas. Om ett system ska förändras så måste alla som drabbas vara med och bygga upp något annat.