Kommentar/Kent Werne.

2016-09-14 09:59

Vinstjakten och statusjakten ökar ojämlikheten i skolan

Vi har skapat en närmast världsunik skol(kvasi)marknad där vinstjakt, statusjakt och separationshunger driver fram ökad segregation, skriver Kent Werne.

Förr separerade man grädde från mjölk genom att låta grädden stiga till ytan så att den kunde skummas av, ofta med ett redskap som kallades gräddtjuv.

På engelska talar man om ”cream skimming” – i dag använt som metafor för att beskriva hur vissa företag fokuserar på särskilt lönsamma kunder.

I det svenska utbildningssystemet kan det handla om ”att skolorna väljer ut de bästa eleverna för att få ett så gott elevunderlag som möjligt”, för att citera forskningsrapporten ”Skolsegregation och skolval” (IFAU, 2015).

Nu är det förstås inte tillåtet att aktivt välja ut elever ”utifrån deras socioekonomiska bakgrund eller tidigare studieresultat”, påpekar forskarna. Däremot ”är det möjligt för fristående huvudmän att indirekt påverka en friskolas elevunderlag”, genom att placera skolan i ett visst område eller marknadsföra sig mot en viss grupp.

Att en del friskolor aktivt väljer bort studiesvaga och stökiga barn och gör plats för mer önskvärda elever kunde Uppdrag Granskning avslöja hösten 2013. ”Man måste skydda de fina eleverna”, sa Profilskolans vd Greger von Sivers, och jämförde stökiga elever med ruttna äpplen. Och visst finns logiken där: en skola med ”fina elever” får bättre rykte och studieresultat, vilket gör att statusmedvetna föräldrar som vill sina barns bästa väljer just den skolan – och så förstärks den goda cirkeln. Den lönsamma cirkeln. För den främsta drivkraften bakom ”cream skimming” är ju vinst­maximering.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Även när sorteringen sker på ett mer subtilt sätt genom skolans lokalisering, profilering, och kösystem – eller genom högutbildade föräldrars flockbeteende – är den ett problem. Inte för gräddtjuven förstås, men för de kommunala skolor som får ta hand om de mer resurskrävande barnen, för de elever som går i sådana skolor, och för Sverige. Segregationen förstärks, likvärdigheten försvinner, resultaten försämras.

Man kan banna Internationella Engelska Skolan och andra aktörer för detta. Men vad hjälper det? De är vinstdrivande företag med ett allt annat överskuggande mål: att generera vinst. Och de gör vad de kan för att uppfylla avkastningskraven, inom de ramar som getts dem. Nej, i grunden handlar det om ett systemfel. Vi har skapat en närmast världsunik skol(kvasi)marknad där vinstjakt, statusjakt och separationshunger driver fram ökad segregation. Om vi istället vill att skolan ska överbrygga klyftor och ge alla barn samma möjligheter är det hög tid att se över hela systemet.