Vad visade studien?

– När vi ställde frågor om graden av identifikation med föräldrars hemländers kultur och Sveriges kultur så fanns ingen konflikt mellan dem alls. Man kunde ha högt på båda och man kunde ha lågt på båda. Det fanns inget statistiskt samband som visade på en konflikt. Det samband som fanns var snarare positivt, att ju mer man identifierade sig med föräldrarnas hemland, desto mer identifierade man sig också med Sverige.

– Vad vi också fann var att ens socioekonomiska position, klass kan man kalla det för, var viktigt. De som hade en svag socioekonomisk position hade en lägre grad av identifikation både med sina föräldrars hemländer och med Sverige. Medan de som hade mer gynnsam socioekonomisk position hade en fot i båda kulturerna, och identifierade sig med båda. Vad det i sin tur kan tyda på är att ekonomisk integration är viktigare.

Är det en grund för övrig integration?

– Ja, det skulle man kunna tänka sig att våra resultat visar på.

Men varför tror många att det finns en konflikt mellan att identifiera sig med två kulturer, som om det skulle finnas ett visst utrymme i en människa för identifikation och att det utrymmet kan bli fullt?

– Den idén följer av assimileringstankar, att på något sätt måste man överge sin gamla identitet för att till fullo kunna ha en ny identitet. Den tanken stöter man ju på i den politiska diskussionen i dag, bland Sverigedemokraterna förstås, men även bland en hel del andra. Det har också funnits sådana idéer i forskningen, men det är inte det dominerande perspektivet inom den här forskningen, vårt resultat går i linje med mycket tidigare studier.

Vad vill du att era resultat leder till?

– Man kanske inte behöver vara så himla uppstressad över det här med kulturell identifikation. Låt folk som tar studenten gå omkring med sina föräldrars hemländers flaggor. Det betyder inte att de skulle vara sämre svenskar eller identifiera sig mindre med svensk kultur. Fokusera mer på det som vi visar spelar roll, det vill säga ekonomisk integration.