BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det var många parter som uttalade sig i Assange-fallet med enorm säkerhet, det uppstod en medial sanning att det gick att lita på kvinnorna i Sverige. Internationellt var det tvärt om, att kvinnorna inte gick att lita på. Det fick mig att inse att hela debatten baserades på ett fiktionsnarrativ om hur sexuella möten går till. Då kändes det värdefullt att titta närmare på de upplevelser jag själv har haft, berättar Johanna Koljonen idag.

Tillsammans med en rad feministiska debattörer och skribenter anordnade hon en gemensam aktion där de uppmanade män och kvinnor att prata om vad som är sexuella övergrepp – #prataomdet – och plötsligt var den svenska debatten förändrad för alltid.

Fatta gör entré

Två år senare föll en dom i Umeå tingsrätt. Tre unga män stod åtalade för våldtäkt av en 15-årig tjej och samtliga friades. Det fick Ida Östensson att starta Fatta. 150 personer bidrog inledningsvis med historier om hur sex inte skett på deras villkor och med ett tydligt fokus på att driva igenom en samtyckeslag blev Fatta genast en stor aktör på den svenska debattscenen.

– Ändå var valet av ordet ”samtycke” inte självklart för oss. Vi pratade mycket fram och tillbaka om vi skulle använda ”samtycke” eller om vi skulle prata om ”ömsesidighet” eller ”respekt” istället. Vi trodde att ”samtycke” kanske var för svårt och klurigt och vi var osäkra på om folk skulle förstå det. Jag är jävligt glad att vi körde på det, men det säger egentligen rätt mycket att den diskussionen fanns, berättar Ida Östensson.

Trygga rum betyder mycket

Både Ida Östensson och Johanna Koljonen menar att internet och sociala medier har varit en nyckel i kampen. Upprop får en spridning som 1990-talets opinionsbildare bara kunde drömma om och initiativ växer snabbt till folkrörelser. Kampen har blivit en organism som är för stor för att både kontrolleras och koordineras. Förutom internet finns det en annan viktig faktor i genomslaget, tror Johanna Koljonen.

– Separatistiska grupper har varit oerhört viktiga. Oftast är det där som folk först vågar berätta om vad man har upplevt. Där blir man inte ifrågasatt som första reaktion, säger hon.

Ida Östensson håller med.

– Det är egentligen helt sjukt att män inte har börjat skaffa separatistiska grupper för erfarenhetsutbyte och självrannsakan än. Jag tror det är ett av stegen till förändring för det skapar en styrka och ett systerskap när folk inser att de inte är själva. Gällande just det här med att dela erfarenheter ligger kvinnor 1 000 mil före männen och jag tror att det är en nyckel, säger hon.

Även om det offentliga samtalet har förändrats så har inte rättssystemet gjort samma resa under dessa sju år, menar Ida Östensson.

– Samtyckeslagen är fortfarande inte genomröstad och vi har inte ett rättsväsende som tar dessa frågor på allvar. Vi behöver fortfarande utbilda rättsväsendet, så som domare och polisen, i normkritik och om mäns våd mot kvinnor, men också om internet och hur det fungerar. Rättsväsendet måste förstå att internet är på riktigt, säger hon.

Hur länge varar #metoo?

Ett av problemen som rörelsen fortfarande kämpar med dock är det korta attention span som präglar internet. En het fråga försvinner snabbt från dagordningen om ingen ”nytt” händer, och Ida Östensson ser redan hur intresset för #metoo börjar svalna.

– Det ska bli så djävulskt spännande att se hur länge det här kommer vara aktuellt, jag tycker redan idag att männen har tystnat och det bara är kvinnor just nu. Männen tar det inte på allvar, därför håller det inte i sig. Jag fattar inte varför det inte är ett mansuppror där alla män kallar till sig sina manskompisar och säger att det är dags att förändra oss. Om jag hade varit en del av gruppen som står för 97 procent av allt våld som kvinnor talar om skulle jag bli tokig.