– Den svenska vapenexporten är baserad på de frågor som vi på Svenska Freds ofta får in från journalister, studenter, politiker och privatpersoner gällande svensk vapenindustri och -export: hur den svenska vapenexporten egentligen fungerar och varför den ser ut som den gör, vem som är ansvarig och hur den nuvarande politiken kan förändras. Just att det kan vara svårt att få tag i information kring en fråga där så mycket information täcks av sekretess har varit en drivkraft, säger Linda Åkerström.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Debatten kring den svenska vapenindustrin sträcker sig tillbaka till Boforsskandalen 1986. Varför är kunskapen om svensk vapenexport ännu så bristande?
– Jag vet att många blir avskräckta från att delta i debatten för att de inte hänger med i krånglig terminologi – men att rikta frågan mot detaljer istället för mot de grundläggande politiska avvägningarna kan också vara en strategi för att undvika debatt. Problemet är att det saknas insyn i verksamheten och därför är svårt att veta vem som ansvarar för vad. Men vapenexport är inte främst en teknisk fråga, utan en i högsta grad politisk sådan.
– Det här är ett område där flera olika intressen krockar, och politiker som lyfter frågan riskerar att ställas till svars för de kompromisser som görs till fördel för industrins och försvarets intressen.
Vilken kunskap saknas i Sverige, och hur är Den svenska vapenexporten behjälplig?
– Fast medvetenheten ökar är det fortfarande många som förvånas över Sveriges stora vapenexport och över att svenska vapen står i tät anknytning till bilden av Sverige när de marknadsförs internationellt. Jag tror också det är få som känner till att förutom industrin och politiker är även flera myndigheter, pr-byråer, branschorganisationer och i vissa fall kungahuset inblandade.
Om det är möjligt att läsa historiska skeenden genom att titta på när vapenindustrin gått som bäst, hur kan vi då relatera den samtida exporten till politiska utvecklingar?
– Historiskt kan vi se att efterfrågan av krigsmateriel följer osäkerheten i världen. Bland annat bidrog USA:s insatser i Irak och Afghanistan till toppår för den svenska vapenindustrin. Insatsernas avslut beskrevs sedan av Saab som en orsak till vinstnedgång. Idag betraktas den pågående upprustningen i Sydostasien som en framtidsmarknad. Ett nytt Saabkontor och en svensk ambassad öppnade nyligen samma vecka i Manilla.
Vilka politiska restriktioner kan åberopas?
– I vår ska det lämnas en proposition på ny lagstiftning om vapenexport till diktaturer. Hur starkt det regelverket blir påverkas av hur stor debatten är och hur stort tryck det finns på politikerna att välja ett regelverk som får konsekvenser för vapenindustrin, som i sin tur lägger stora resurser på lobbying i motsatt riktning.
Vad kan en engagerad läsare göra?
– De politiker som ansvarar för att utforma regelverket och för den export som godkänns är folkvalda. Kolla upp vad politikerna tycker och låt till exempel valet nästa höst bli ett sätt att uttrycka din ståndpunkt.
Det är inte ovanligt att konst, musik och scenkonst lyfter politiska frågor som annars åsidosätts. Hur kan konsten agera i denna fråga?
– Jag tror att konsten kan spela en jätteviktig roll i att uppmärksamma frågan på nya sätt, eftersom den ibland kan kännas absurd på sätt som det krävs fler verktyg för att beskriva. Vapenexporten handlar också om kultur, identitet, tradition och genus till exempel. Ett favoritverk är Fia-Stina Sandlunds "One more monument". På torget Place Poelaert i Bryssel byggde hon ett monument med stenplattor med texten "In honour of the future victims of Swedish-made weapons". På samma torg fanns monument för att hedra stupade i de båda världskrigen.
