Våldsbrottsligheten och framför allt det dödliga våldet fortsätter att minska i Sverige, det visar en undersökning från Brottsförebyggande rådet (Brå). Detta trots att allmänhetens bild oftast är den motsatta, till följd av mediers och politikers uppmärksammande av den ”eskalerande våldsspiralen i samhället”. I snitt dödades 107 personer per år mellan 1990 och 1994 jämfört med 80 personer i snitt per år mellan 2010 och 2014. Med hänsyn till att befolkningen ökat med omkring en miljon människor från 1990 till 2014 innebär det att antalet offer för dödligt våld minskat med närmare en tredjedel.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Medieforskaren Ester Pollack, docent i journalistik vid Stockholms universitet, menar att det är högst problematiskt att medierna så kraftigt prioriterar de dramatiska händelserna kring våldsbrott, men så pass sällan undersöker brottsligheten ur en social kontext.
– Människor får en uppfattning om att det sker mycket fler våldsdåd, än vad det faktiskt gör. Men det är inte alls så konstigt, om man betänker att människor främst får sin information från medierna, säger Ester Pollack.
Skev bild av vem som drabbas
Konsekvensen av mediernas enkla dramaturgi menar hon blir att människor skräms upp av det grova våldet, som tycks drabba individer helt godtyckligt, när enbart ”den rena ondskan” återstår som förklaringsmodell.
– För den som inte är påläst kan det här leda till väldigt skeva föreställningar. De snabba nyheterna om det eskalerande våldet, som enbart fokuserar på händelser och individer, spelar på människors känslor. Det leder till rädsla och fördomar, säger Ester Pollack.
För samtidigt som våldsbrottsligheten minskat i Sverige har ojämlikheten rörande vem som drabbas av våldet ökat kraftigt. Dagens ETC:s genomgång av Brås statistik för våldsbrott i olika bostadsområden visar att risken för att utsättas är uppemot sju gånger högre i områden med låg medelinkomst jämfört med välbärgade områden. I Lomma i Skåne var antalet våldsbrott per 100 000 invånare 316 förra året, medan det i Rinkeby-Kista var 2 205.
De tio områden med mest respektive minst våldsbrott ligger utspridda över hela landet. En gemensam nämnare är dock att områden med låg risk för våldsbrott kännetecknas av hög medelinkomst medan det motsatta gäller för områden med hög risk för våldsbrott.
Felipe Estrada, professor i kriminologi på Stockholms universitet, menar att få vetenskapliga studier har tagit upp frågan om hur brottsutvecklingen skiljer sig åt för olika samhällsgrupper. Därför är han nu involverad i ett internationellt forskningsprojekt, som problematiserar frågan om att våldsbrotten skulle ha minskat generellt sett, i hela samhället.
– Vi ser en tydlig trend av att brottsligheten minskar i hela västvärlden, samtidigt som ojämlikheten vad gäller ekonomi, hälsa och utbildning stiger. Det här har förvånat många. Men brottsligheten, precis som andra välfärdsförhållanden, är ojämlikt fördelad. Frågan är om våldsbrotten parallellt har accelererat i vissa samhällsgrupper, eller om den positiva utvecklingen mot färre brott bara inte har varit lika påtaglig överallt, säger Felipe Estrada.
Då levnadsförhållandena i ett samhälle blir allt mer ojämlika förhöjs riskerna för vissa grupper att hamna i brottslighet och missbruk. Det är ett säkerställt vetenskapligt faktum, konstaterar Felipe Estrada.
– Tryggheten är väldigt ojämlikt fördelad i dagens samhälle. Våra barn växer inte upp i lika trygga bostadsområden och går inte i lika bra skolor, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Fler poliser efterfrågas
Rikspolischefen Dan Eliasson har efterlyst resurser till 2 500 extra poliser, för att klara av den eskalerande otryggheten och gängkriminaliteten i utsatta områden. Jan Evensson, tillförordnad operativ chef för polisen i Stockholmsregionen, menar att polisen i Stockholm definitivt märkt av en ökning av ”händelser” i särskilt prioriterade områden, även om säkerställd statistik saknas. Något som däremot finns tillgängligt är antalet skjutningar, där det bara i Stockholmsregionen skottskadades 189 personer under perioden 2010 till 2015.
– Upprepade skjutningar bland unga kriminella drabbar naturligtvis dem själva och deras familjer, men är högst påtagligt även den stora majoriteten oskyldiga som bor i dessa områden. Det som behövs är att vi inom polisen, såväl som andra myndigheter, stadigvarande befinner oss i de särskilt prioriterade områdena, säger Jan Evensson.
