Snart ett år har gått sedan upp mot 100 000 textilarbetare demonstrerade mot sina låga löner och dåliga arbetsvillkor i Kambodjas huvudstad Phnom Phen. En demonstration som slutade med att polis öppnade eld och fyra personer sköts ihjäl. Men trots utgången har demonstranterna inte låtit sig tystas. Istället har protester och strejker avlöst varandra det senaste året. 

– Fackföreningsrörelsen i Kambodja är relativt ung, men nu har de olika fackföreningarna lyckats organisera sig på ett sätt vi inte har sett tidigare. De ställer tydliga krav och har trots motstånd från arbetsgivare och regimen inte gett sig. Det ger hopp, säger Malin Kjellqvist på Fair trade center.  

Under hösten har dessutom flera internationella klädföretag sagt att de är beredda att betala mer för kläder från Kambodja, om lönerna därmed höjs. Bland företagen finns Hennes & Mauritz som länge har fått kritik för att de inte gör tillräckligt för att situationen för arbetarna ska förbättras. Att de vill höja arbetarnas löner är bra, men inte tillräckligt, menar Malin Kjellqvist. Ett företag som gör miljardvinster varje år – och som dessutom är en av de största investerarna i Kambodja – har ansvar att se till att arbetarnas situation förändras. 

– De har ambitioner, men nu måste det hända något konkret. De kan till exempel minska sina egna marginaler och se till att en riktad del får till löneökningar. Och sedan också följa upp att det blir så. Det räcker inte att arbetarna organiserar sig fackligt, även de inköpande företagen måste sätta press. De har stor makt att förändra, säger hon. 

Tjänar 700 kronor i månaden

Idag är minimilönen i Kambodja 100 dollar i månaden – ungefär 700 kronor. Och innan strejken i vintras hade de flesta textilarbetare en lön på bara 61 dollar. Nu kräver fackföreningarna att minimilönen höjs till 177 dollar. Men lyckas de få igenom kravet kommer de ändå ha svårt att klara sig. Enligt en rapport från organisationen Clean clothes campaign som släpptes i våras, behöver man i Kambodja en månadslön på nästan 400 dollar för att kunna leva ett drägligt liv. Än så länge verkar dock företagen inte vilja gå arbetarna till mötes.   

– 80 procent av fabrikerna skulle få stänga om lönen höjs till 177 dollar. Vi har inte möjlighet att betala det, säger Ken Loe, på arbetsgivarorganisationen Garment manufactures association of Cambodia, till BBC. 

De låga lönerna i Kambodja innebär inte bara att de anställda har svårt att klara sig, och att de tvingas jobba långa dagar med mycket övertid för att få en något högre lön, utan även deras hälsa påverkas. Många tvingas jobba fast de är sjuka, eller så har inte råd att köpa mat och blir sjuka av näringsbrist. Textilarbetaren Khut Sophal berättar för BBC att hon ofta hoppar över att köpa lunch.

– Jag önskar att jag hade mer pengar till mat, det är därför jag vill ha höjd lön. Efter att jag har betalat hyran finns det inte alltid pengar över till att köpa mat, säger hon.

En ny undersökning från Internationella arbetsorganisationen ILO bekräftar att hälsan hos textilarbetare många gånger är dålig. Hälften av de undersökta har lika dåliga blodvärden som den fattigaste delen av befolkningen i landet – människor som ofta varken har arbete eller hem. Med högre lön skulle även hälsan förbättras. 

– Tyvärr har arbetsgivarna inte förståelse för att alla vinner på en bra arbetsmiljö. Att anställda svimmar av utmattning är vanligt, eller en sådan sak som att transporterna till och från företagen där man står som packade sillar. Arbets-givarna måste börja värdera sina anställda på ett mänskligt sätt, säger Erik Andersson, internationell sekreterare på IF Metall.

IF Metall har under flera år engagerat sig i textilarbetarnas villkor. Nu arbetar de också tillsammans med Sida, ILO och H&M i ett projekt för att stärka arbetarnas rättigheter. Det handlar till exempel om att dela med sig av kunskaper kring fackligt arbete. 

– Vi utbildar fackligt förtroendevalda om kollektivavtal och hur man organiserar medlemmar till exempel. Nu ska vi också utbilda ett antal underleverantörer till H&M i ungefär samma frågor, och om vikten av social dialog, säger Erik Andersson. 

Ser hur arbetet utvecklas

Han har själv besökt fabrikerna i Kambodja vid flera tillfällen och sett hur det fackliga arbetet utvecklats och vuxit. 

– Problemet har länge varit att fackföreningarna lagt mycket energi på att diskutera med varandra, istället för att vara en samlad kraft som sätter press på arbetsgivare och regering. Men nu börjar det bli bättre, säger han. 

Malin Kjellqvist på Fair trade center håller med om det. Fackförbunden har blivit starkare och håller långsamt på att få makt. Nu hoppas hon att företag som H&M också ska ta sitt ansvar fullt ut. H&M själva menar att de också gör det. Dagens ETC har sökt företaget, men inte fått någon intervju. Däremot svarar de på några av våra frågor via mail:

”H&M vill att leverantörerna betalar sina textilarbetare rättvisa levnadslöner och vi är beredda att betala de priser som krävs. Vi ser positivt på lönehöjningar och kommer att stanna kvar med fortsatt engagemang i berörda länder. Vi för en fortsatt dialog med lokala regeringar om vikten av årliga revideringar av minimilönen.”

”Rättvisa löner senast 2018”

Pressekreteraren Ulrika Isaksson menar att textilarbetarna inom några år ska ha löner de kan leva på. 

”För att lyckas skapa varaktig förändring jobbar vi långsiktigt och genomgripande. Vår lönestrategi har årliga delmål inom olika områden och en viktig milstolpe är att våra största leverantörer och deras 700 fabriker ska ha förbättrade lönestrukturer för rättvisa levnadslöner på plats
senast 2018.”