Filmen Heder spelades in i Landskrona för tre år sedan med ungdomar från orten i samtliga roller. Därefter har filmen, där en ung kille pressas av sin familj att göra något åt det rykte som sprids om hans syster, visats på gymnasieskolor över hela landet, hos olika myndigheter, på polisutbildningen samt i riksdagen. Nu ska den visas för politikerna i Europaparlamentet.
Initiativtagare till filmen är regissören Peter Sporremark och Ezzeddine Zein, som i vanliga fall arbetar som ungdomskonsulent på en gymnasieskola i Landskrona och som i arbetet med Heder agerat som producent och manusförfattare tillsammans med Peter Sporremark.
Peter Sporremark säger att de ville göra en realistisk film baserad på verkliga människoöden.
– Innan vi skrev manuset träffade jag och Ezzeddine ungdomar från hela Sverige som berättade om sina egna erfarenheter av hedersrelaterat förtryck. Filmen är inte baserad på en verklig händelse, utan sammansatt utifrån många olika berättelser. Alla skådespelare i filmen har även de någon tidigare kunskap om hedersrelaterat våld, säger han.
Hur kommer det sig att du engagerat dig i frågan om hedersförtryck?
– Jag har som filmskapare engagerat mig i olika samhällsfrågor, samt rest och gjort volontärarbete. Jag ville kombinera mitt filmskapande med någon slags samhällsnytta. 2012 träffade jag Ezzeddine på en gymnasieskola i Landskrona, dit jag kommit för att föreläsa om film. Han jobbade som ungdomskonsulent där och hade insikt och erfarenhet när det kom till den här problematiken.
”Handlar om press utifrån”
Två aspekter rörande hedersproblematiken som Peter Sporremark menar är särskilt viktiga att belysa och förstå är de bakomliggande strukturerna till hedersvåldet, samt att ryktesspridning och skvaller kan få ödesdigra konsekvenser för en ung person från en familj med sträng hederstradition.
– Som helt okunnig i den här problematiken kunde jag inte förstå hur en bror kunde skada eller mörda sin egen syster. Jag la ansvaret på individen. I dag har jag förstått att det handlar om press utifrån. Det har varit viktigt för oss att betona det, att skapa förståelse för den bakomliggande mekanismen.
Då filmen visats för ungdomar på landets gymnasieskolor har visningen alltid följts upp av en diskussion med eleverna, ledd av lokala kvinnojourer och experter inom området hedersrelaterat förtryck.
– Film skapar ett känslomässigt band till de karaktärer som drabbas på ett annat sätt än om man läser en faktaspäckad rapport. Filmen har väckt starka reaktioner och många har blivit väldigt berörda. Vi har valt att inte visa filmen för skolungdomar på en fredag eller före ett lov, eftersom det bör finnas gott om tid till eftertanke och samtal efteråt.
Heder och hedersvåld är laddade begrepp. Hur har ni valt att förhålla er till den svenska debatten?
– Det är enormt viktigt att inte peka ut någon enskild nationalitet eller religion. Hedersförtryck finns i alla kulturer och religioner. När vi exempelvis visade filmen för ungdomar i Kiruna var det många rågblonda svenskar som kände igen sig i problematiken. Det här med hedersförtryck är så klart inte heller något som är isolerat till innanför Sveriges gränser, därför ska det bli roligt och spännande att få visa filmen i Europaparlamentet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Hedersrelaterat våld
• Hedersrelaterat våld handlar ofta om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme eller rätt att själv välja partner.
• Den som öppet utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder.
• Gärningspersonerna är ofta familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen.
• Ungdomsstyrelsen uppskattar utifrån en enkät (2009) att cirka 70 000 individer i åldern 16-25 år i Sverige upplever begränsningar i förhållande till äktenskap och/eller att familjen ställer upp villkor för val av partner. Detta gäller 6,6 procent av de unga kvinnorna och 3,8 procent av de unga männen.
