Inrikes.

2017-04-08 10:26
  • Rosor vid Drottninggatan. Bild: Eigil Söderin
    Rosor vid Drottninggatan.
  • Cecila Löwenadler och Victor Löwenadler. Bild: Eigil Söderin
    Cecila Löwenadler och Victor Löwenadler.
  • Mauricio Garay. Bild: Eigil Söderin
    Mauricio Garay.
  • Pierre Goliats och Ann-Louise Goliats. Bild: Eigil Söderin
    Pierre Goliats och Ann-Louise Goliats.
  • Victor Löwenadler. Bild: Eigil Söderin
    Victor Löwenadler.

Stockholm sörjer sina döda

Utanför Åhléns i Stockholm samlas människor för att visa sitt deltagande: "Det känns overkligt att komma hit idag."

Det är lördag förmiddag och en märklig tystnad ligger över den annars så livliga Drottninggatan mitt i centrala Stockholm. Hundratals människor rör sig framför avspärrningarna bara ett tiotals meter från den plats där lastbilens dödsfärd avslutades rakt in i Åhlens varuhus.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Mängder av blommor sitter nedstoppade i stängslet och det kommer fram personer hela tiden med fler blommor och ljus. En av dem är Mauricio Garay, 40 år, från Stockholm.

– Jag har ingen personlig koppling till de som dödades men vill visa min medkänsla. Här är fyra rosor till dom som avled igår. Sverige har alltid varit ett multikulturellt och enat folk, så vill jag att det ska fortsätta vara, säger han.

"Känner bara rädsla"

Bredvid kommer en blond pojke fram med ett bukett röda rosor. Han heter Victor Löwenadler och är 10 år gammal. 

– Jag känner bara rädsla men vill visa att jag bry mig om dom som dött, säger han.

Med sig har han sin mamma.

– Igår sprang Victor in i sitt rum och låste in sig. Men vi försöker att inte vara rädda, därför har vi kommit hit även om vi inte är drabbade personligen. Idag måste vi stå upp mot det här och visa vår solidaritet, säger Cecilia Löwenadler, 42 år.

Ett tiotal tv-team sänder live och bakgrunden, på brottsplatsen, vandrar en av polisens tekniker i vit overall runt på brottsplatsen och fotograferar. De trängs med sina kameror och mikrofoner. Pierre och Ann-Louise Goliats betraktar stilla scenen.

– Vi var bara ett kvarter härifrån igår när det hände. Det känns overkligt att komma hit idag. Min bror arbetade som väktare igår och var precis vid lastbilen när det hände. Han klarade sig som tur var. Idag mår han, efter omständigheterna, bra, berättar Pierre Goliats med en bukett vita tulpaner i handen.

Ann-Louise Goliats som tidigare har jobbat inom polismyndigheten känner också med sina kollegor.

– De har gjort ett fantastiskt jobb och det är många som sliter hårt med det som hände, säger hon.